Jorden runt
Resan blev till Vanessas och Joels bröllop i Vancouver. Det var jättekul att få vara med, och jag fick ett väldigt varmt mottagande med 1,5 veckas intensivt schema i BC med bergsvandringar, cykelturer, färjeresor, roadtrip, BBQs och en drink på stan med Vanessa.
I och med att mitt mål med sommaren var att få lite nya intryck ville jag gärna åka någonstans dit jag inte varit. Möjligheten att resa med idtravel kunde inte ha kommit bättre, och resan till Vancouver utmynnade i en intensiv jorden runt-resa på 24 dagar.
Jag fortsatte över Stilla havet till Hong Kong - en stad som jag var positivt överraskad av och helt klart kommer att komma tillbaka till någon gång. Därefter styrde jag kosan mot Kuala Lumpur, där jag möttes på allvar av backpackerkulturen. KL var kul att ha varit i, det fanns grymt billig, god mat på gatorna och sättet de olika starka kulturerna i staden lever i harmoni är häftig. Men det finns inte så jättemycket att se där, så två dagar räckte ganska bra. Från KL tog jag mig till Tioman Island för att snorkla och pusta ut lite på stränderna innan jag hoppade på bussen mot Singapore, där jag fick chansen att spendera lite tid med Mats med familj. Även det var väldigt trevligt.
Allt var extremt lyckat faktiskt. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var lättare än jag trott att resa jorden runt ensam, att Asien är inspirerande i sin framåtsträvan och sitt utvecklingstänk, och att BC är fantastiskt vackert.
Jag har haft en fantastisk sommar. Den har varit det vattenhål jag behövde efter det föregående året, och inför det kommande. Om några timmar är jag tillbaka i Linköping igen för att påbörja ännu en termin - T4. Det ska nog bli kul.
Sommar
Så blev det att mitt första jobb inom vården blev som undersköterska på ett demensboende. Mycket intressant att få en inblick hur demens kommer sig till uttryck. Det är så mycket mer än att bara glömma saker. Att man blir sjuk förr eller senare, och att man dör förr eller senare, det har jag accepterat. Men jag hoppas verkligen att få slippa att några av mina anhöriga (eller jag själv) förlorar sig själva, sin person, den människa som de byggt under hela livet. Oavsett hur man mår, hoppas jag att man i alla fall ska få leva och dö som sig själv.
Min första erfarenhet som undersköterska också. Har gått bra tycker jag. Nyttigt att få se undersköterskornas, och till viss del sjuksköterskornas, vardag. Vad man gör. Vilka de är. Det är ett viktigt arbete som höjer livskvalitén för många människor, och det är många toppenbra människor som gör det. Det handlar till stor del om att finnas där, men annars är det mycket mata, byta blöjor, ge mediciner, städa, laga mat, få i säng.
Jag kommer nog att vara undersköterska ett par gånger till, och det är jag glad för, men jag kommer antagligen trivas bättre som läkare. Det är ju en välsignelse och en förbannelse att jag aldrig kan nöja mig med att förvalta rutiner. Att jag behöver se saker som mer än ett jobb. Men hoppas att läkaryrket kommer att kunna ge mig roliga möjligheter och variation.
Några veckors jobb till, sedan semester och resande. Lite bilder från sommaren än så länge kommer nedan. Lite Stockholm, mycket familj, en del Paris och en stor dos skärgård.
Så kom julen och gick
Så fyllde jag 20. Och så var det bara att fortsätta att köra på utan att tänka. Och så blev det jul. Och så tog julen slut. Och så var det dags att plugga igen.
Det är ganska ödsligt här i Linköping. Det är bara vi som behöver tentaplugga över jul. Kan inte annat än säga att man blir lite bitter. När det var så mysigt med jul, och mat, och familj och allt det där. Och att vara ledig och bara vara. Men det är väl bara att jobba. Jobba på, jobba jobba jooobbbaaa...
sommar
Sommaren rullar på. Jag jobbar på. Var kanske att ta lite vatten över huvudet att jobba heltid hela sommaren. Jag ska nog ha lite semester nästa sommar. Åka någonstans. En sommarsäsong på Siggesta är ju rätt tuff. Man sliter varje dag, men tjänar rätt kasst. Så det blir nog något annat nästa sommar. Men jag gillar ju Siggesta så klart. Man har det bra där.
Och Assölägret var också rätt tufft. Jag börjar bli för gammal. Men Assö, och segling, och skärgården, är nog bland det bästa som finns. Är så glad över att ha fått vara i skärgården hela sommaren och känna havsbrisen mot kinderna och höra vågorna skvalpa. Blunda och bara vara. Har blivit rätt harmonisk av mig, kan njuta av det lilla. Måste skaffa båt innan jag fyller 30 - bästa terapin.
Det har varit mycket god mat i alla fall. Och jag är väldigt glad över att ha fått spendera hela sommaren med människor jag tycker om.
Men börjar längta tillbaka lite nu. Vill gå vidare och lära mig nya saker, ta en öl på nh och hänga i cellskapet. Fyra veckor till, sen kommer jag hem.
12:e juni...
Insåg precis att det är exakt ett år sedan studenten idag. Ett år på dagen. Allt är så himla annorlunda nu på något sätt. Det var så mycket "första gången" då. Men man vänjer sig vid det mesta. För allt det är så självklart nu.
Vemod
Sådär. Nu drar jag mot Linköping i en fullpackad bil. Lite vemodigt.
2012
Vilket år! När jag ser tillbaka på det här året, på hur mycket jag gjort, hur många omställningar, omprövningar och nya upplevelser jag varit med om känns det en smula galet. 2012 gick längs en krokig väg från Tanzanias savann till Roms kyrkor.
Mitt 2012 inleddes med ett första möte med Afrika. I Tanzania fick jag sova på savannen, gå på Stenstadens gator, se små byar längs med vägarna på långa resor i safariebil, snorkla över Chumbe islands korallrev och träffa tjejerna på Barbroskolan. Jag slogs av hur vackert det var, och älskade sättet man rår för varandra på, drivet, allt som är på gång, alla smarta idéer, och hur man är en familj. Fick en massa tankar om biståndet, utvecklingen och hur allt i världen har gått framåt. Någon gång kommer jag tillbaka.
Sportlovet spenderades i Bad Gastein. Första alpresan med familjen - tråkigt att det blev lagom tills jag skulle flytta ut. Men men, det var kul. Underhölls av 15-åringar som somnade i snödrivor och tog springnota, åt äcklig mat, stötte på lite gamla vänner, fick öroninflammation, skadat knä och så ont i fötterna av för små pjäxor att jag började skrika när jag svängde. Folk måste ha trott att det var något seriöst fel på mig, men jag försvarar mig med att mina naglar fortfarande var blå på studenten.
Våren fortsatte med den sista terminen på gymnasiet. Studentmössor, studentkryssningar, RENT, glass med Inga, progg med pappa, världens härligaste nya Finnmaster. Mycket började kännas annorlunda, vi hade börjat bli äldre, börjat försöka förbereda oss för att lämna nästan ett helt liv av att gå i skolan. Jag hade få lektioner, hade kul, började känna mig mer som en del av det VRG som var på väg bort.
Samtidigt under våren fick jag besök av Mo Chit och Kwet från Burma tillsammans med en grupp på 10 personer. I 5 veckor var de här, 5 intensiva veckor för deras del. Men de verkar ha varit glada för att ha fått komma, och det blir kul för mig att träffa dem igen i sommar på deras mark. Burma är på vissa sätt en motsats till Sverige. Vi är landet där det enda man gör är att reflektera, de kommer från landet där man aldrig fått ifrågasätta, aldrig protestera, aldrig ha åsikter. Det är är häftigt att det händer så otroligt mycket där just nu på så kort tid.
Under påsken åkte jag på en fantastisk resa till Rom och Assisi. Det jag kommer ihåg bäst var känslan av gå på samma gatsten som människor gick på för mer än 2000 år sedan, kaffet, utsikten från Assisi och alla kyrkor. När jag kom tillbaka var jag helt tom.
Klassåterträffar, studentbal och klassfarväl.
Så kom plötsligt studenten. Intensivt var det. Hann nog aldrig fatta det. Nu var vi plötsligt inne i det riktiga livet. Men det tänkte vi nog inte på då.
Sommaren blev fantastisk. Jag började som telefonförsäljare. Hemskt jobb, men jag lärde mig nog en del på något vänster. Fortsatte till Siggesta - världens bästa gård, och Assö - världens bästa ö. Lärde mig segla, spela golf, slå in i ultrarapid på kassaapparaten, jobba. Var ute mycket och lärde nog känna en del nya vänner, ännu en gång. I slutet börjades det kännas som att mycket började falla på plats, och jag var riktigt lycklig.
Efter sommaren begav jag mig till Montréal. Skaffade egen lägenhet, började på universitetet, lärde mig franska, cyklade runt, började lära mig gilla hundar, provsmakade en hel del vin och såg Kanada. Jag passade in där, inspirerades av enkelheten, allt gick väldigt bra, men det kanske var just därför jag för första gången på länge verkligen ville vara hemma. Blev rädd för att jag inte sett ett tillräckligt stort värde i det jag haft och drogs hemåt med hela hjärtat.
I november var jag tillbaka. Blev vikarie och åkte runt till en massa skolor, åkte tillbaka till ett nu vintrigt Siggesta, var hemma, kom in på läkarlinjen, firade jul.
Det blev ett lite orginellt nyår i år - i Rom, på ett av Taizes stormöten, där vi fick leva med 40000 människor, sova med lamporna tända på stengolv och flygplatser, stå i matkö i en och en halv timme, äta . Jag känner mig riktigt harmonisk, en sorts lugn lycka, en harmoni som jag har lättare att behålla där jag skulle tappat den förut.
Så nu är vi här, nu är det 2013. För ett år sedan trodde jag att jag skulle få ett enkelt och lyckligt år, och det har jag nog på många sätt fått. Men jag hade aldrig kunnat ana hur mycket jag skulle vara med om, hur mycket nytt som skulle hända, hur mycket som skulle förändras, hur starkt jag skulle känna för allt, hur tufft det skulle bli i perioder - på något sätt kom jag ur en bubbla och in i verkligheten, och det kanske blev lite för mycket omställningar, för mycket känslor - att jag skulle ändra på många saker i hur jag ser på livet. Ett år av nya vänner, gamla vänner, familj, och det som är viktigt i livet.
Jag går nog ut ur det här året som ganska mycket mer vuxen än jag gick in i det. 2013 kanske kan bli lite mer enkelt just därför. För att jag kanske kommer att kunna acceptera vardagen, enkelheten, på riktigt nu. För att jag verkligen vill det. Det blir ett helt nytt liv för mig nu igen, jag flyttar om 1,5 vecka, men den här gången är det ändå annorlunda, för det är långsiktigt, och i den långsiktigheten finns det som är viktigt med i bilden. Om jag ska ha något nyårslöfte så får det bli - hur fånigt det än kanske kan låta - att försöka vara lycklig det här året, och då inte genom att göra allt, utan genom sinnesro och frid i själen, med de människor jag tycker om bäst.
Living in a winter wonderland
När jag kom hem låg det ett varmt ljus över hela Stockholm. Ett varmt, inbjudande ljus. Snart förvandlades det till ett "winter wonderland" med snötyngda träd och vägar smala som stigar för att få plats med de stora snövallarna. Gnistrande snö och kyla. Det blir en riktigt vit jul i morgon.
Under den här tiden har jag hunnit med en hel del faktiskt. Jag har blivit lärarvikarie till exempel. Spenderat några veckor i hela skolsystemet, från ettåringar på förskolan upp till gymnasieelever. Och det har varit häftigt. De är ingen kul anställningsform att vara vikarie - att aldrig kunna planera, aldrig veta vilka man ska träffa eller vart man ska vara, börja på ett nytt jobb varje dag.. Men det har varit intressant, och det har varit kul, för det har faktiskt gått väldigt bra, och jag har känt mig uppskattad. Jag vet inte hur många teckningar och julkort jag fått de senaste veckorna av de yngre barnen, och jag kan inte säga annat än att det värmer hjärtat när det kommer barn och kramar om en när man kommer.
Annars har jag jobbat på Siggesta igen, i en bubbla av julmusik och julmat. Har sprungit runt med tallrikar på julbord och hållit igång Delin, serverat glögg, sett en ny lounge öppnas och nya delikatesser ta form, fått julklapp av Olof Stenhammar och träffat nya vänner. Har stått ute på kyrkbacken i mörkret brevid en brasa och sålt bullar och julgodis som en del av insamlingen till Burma. Jag har fyllt 19 år och gått på ännu ett av fjäderholmarnas julbord. Ja, jag kan inte säga annat än att jag levt ett "winter wonderland"-liv de senaste veckorna.
Och så har jag kommit in på läkarlinjen i Linköping. Och det känns jättebra verkligen! Med de erfarenheter jag fått känns det som att det kommer att passa mig. Jag hoppas verkligen det i alla fall. Så nu ska jag fira jul, ta en tripp till Norrköping, fira in det nya året med påven i Rom, åka till Linköping och kolla in lite lägenheter, åka till Härnösand och hälsa på farmor och farfar, och sedan ska jag flytta. Flytta på ett långsiktigt sätt den här gången.
God jul!
Två år senare
Så, nu drar jag till Montréal imorgon bitti. Jag har nog aldrig känt mig så förberedd som jag gör nu - aldrig så neutral inför tanken att flytta. Känns inte riktigt som en stor grej. Insåg för en ganska kort tid sedan att jag åker dit samtidigt, exakt på datumet, som jag åkte till Madrid för två år sedan. Jag läste precis vad jag skrev då, för två år sedan, och märkte hur mycket äldre jag ändå har blivit - mycket mindre svartvit på något sätt, och betydligt mer säker. Jag känner inte heller samma rotlöshet som för något år sedan. Jag vet väl fortfarande inte riktigt vad jag har för plats, men jag är redo att skaffa en. Jag är redo att inte sväva runt mellan en massa sammanhang hela tiden, redo att "slå mig till ro". Har nog tröttnat lite på att alltid bara ha en liten plats överallt, men inte någon full bas att utgå från. Har aldrig kunnat bestämma mig innan, men jag kan nog det nu. Det betyder inte att jag kommer att stanna på samma plats hela tiden, men att jag inte kommer att ha lika stora problem med att stanna och bygga på det jag har. Att det finns ett "jag" som inte behöver kopplas ihop med någon annan identitet än just den jag är. Behöver inte fundera över hur det är att vara svensk eller vilken ställning jag har, som jag tydligen gjorde hela tiden då. Kan bara vara. Så med det sagt blir det ganska skönt att lämna Stockholm och gå vidare.
Sommar, sommar, sommar
Så var sommaren över också - gud vad tiden går fort! Men samtidigt känns det redan som väldigt länge sedan jag tog studenten. Det är liksom inte konstigt att se alla andra gå till skolan, utan att göra det själv. Eller ja, lite kanske, men det känns rätt, som att det ska vara så. Jag står utanför det systemet för tillfället, hade ingen aning om att Andreas och Johan skulle börja skolan till exempel, men börjar se alla på busshållplatsen nu när jag kör förbi med bilen.
Det här har nog varit en av mina bästa somrar någonsin. Inte för att den har varit så speciell egentligen, jag har inte rest och jag har inte varit ledig en enda vecka. Men jag har blivit anställd fyra gånger, jag har förberett inför Montreal, jag har kört sjukt mycket bil, varit ute en väldig massa tid på sjön, jag har skaffat officiellt handicap i golf, träffat enormt mycket härliga människor och fått nya vänner.
Jag har kunnat avsluta det gamla och börja på det nya på något sätt. Det har inte varit ett sommarlov egentligen, utan i stället för att börja bygga upp ett liv nu när hösten börjar, började jag sätta igång samma sekund som jag kunde. På vägen har jag fått med allt som en perfekt sommar ska innehålla på något sätt.. Det känns jättebra verkligen! Och nu fortsätter jag snart mot Montreal. Det är nog den mest ovissa resan jag gjort någonsin - det finns ingenting som är ordnat, utan jag gör allt själv. Det blir nog kul tror jag!
Det här har nog varit en av mina bästa somrar någonsin. Inte för att den har varit så speciell egentligen, jag har inte rest och jag har inte varit ledig en enda vecka. Men jag har blivit anställd fyra gånger, jag har förberett inför Montreal, jag har kört sjukt mycket bil, varit ute en väldig massa tid på sjön, jag har skaffat officiellt handicap i golf, träffat enormt mycket härliga människor och fått nya vänner.
Jag har kunnat avsluta det gamla och börja på det nya på något sätt. Det har inte varit ett sommarlov egentligen, utan i stället för att börja bygga upp ett liv nu när hösten börjar, började jag sätta igång samma sekund som jag kunde. På vägen har jag fått med allt som en perfekt sommar ska innehålla på något sätt.. Det känns jättebra verkligen! Och nu fortsätter jag snart mot Montreal. Det är nog den mest ovissa resan jag gjort någonsin - det finns ingenting som är ordnat, utan jag gör allt själv. Det blir nog kul tror jag!
Så hade man tagit studenten också
"Vaknar upp brevid otaliga vackra blombuketter och en iskriven studenthatt, och det är nog inte förrän nu det går att förstå att jag haft min champagnefrukost, andra frukost, studentlunch, sista klassmöte, uppladdning och nedräkning inför utspring, studentsången på scen, blommor runt halsen och upphissning mot himlen, hällt ut 30 flak öl på en kvart för att komma av världens mest sunkiga flak, åkt hem ölstinkande, haft en jättefin mottagning, tagit ett glas champagne i det lilla lugnet på en halvtimme när alla gått, varit på min egen slutskiva, desperat sprungit barfota genom natten när bussen var full, sagt hej då för sista gången den dagen och natten, vandrat hem när det varit helt ljust och fåglarna kvittrat i sommarnatten.. Jag börjar fatta. Och det känns faktiskt riktigt bra."
Ja, så blev det, precis så tänkte jag nör jag vaknade upp den 13:e juni. Jag hann aldrig riktigt fatta. Fatta att jag gjort allt det där. Att jag blivit tillräckligt gammal för att ha återträffar och gå på en fantastisk bal, och att fixa, och få respekt och förtroende, och att få ansvar. Och att springa ut i Enkehusparken. Har sett fram emot det i så många år. Skulle klämma in så enormt många saker. Så nej, jag hann inte fatta. Det gick bara inte. "Redlös idag, arbetslös imorgon" har det stått på skivbiljetterna hela våren, men nej, jag hann varken bli redlös eller arbetslös. Jag har jobb, kanske inte det bästa jobbet, men jag försöker ta mitt ansvar. Har fixat till mig allt möjligt för att kunna åka till Kanada i höst, och kanske till Burma i vinter, eller i sommar, och sedan börja plugga vidare, kanske söka sommarjobb på Disneyland nästa år.
Ansvar. Är nog ganska redo. För tomheten eller paniken, den har jag inte upplevt heller. Faktum är att jag inte hunnit vila en dag. Och att jag gjort samma sak efter studenten som innan - det blev ju liksom en månad mellan att jag var klar med skolan och att jag faktiskt slutade, jag har bara fortsatt nu. Det kanske är därför jag inte kan fatta. Eller så är det för att jag "bara velat vara klar" i säkert två år, speciellt det senaste året, trots att jag haft det riktigt bra. Jag har varit redo för det helt enkelt. Och så är jag det helt plötsligt. Klar alltså. Jag älskar känslan av att jag helt plötsligt inte har någon riktig tillhörighet att inrutas i längre, att allt är upp till mig.
Ja, så då var man vuxen alltså. Det var på tiden.
tystnaden som uppstår
landade på arlanda vid sextiden i måndags kväll. bara tre timmar senare vandrade jag runt på stan i telebubbiedräkt. och igår morse, precis som idag morse, vaknade jag upp så enormt tom. tom, på samma sätt som när jag skulle lära mig bo hemma i somras, eller ja, varje gång jag ska lära mig att bo hemma. antar att jag är trött på det. och skolan har aldrig kännts så meningslös. jag orkar inte vänta, vill vidare med mitt liv. jag vet att jag gör en massa, jag går på skivor, träffar en massa folk, börjar känna att jag faktiskt känner en hel del personer, hänger med mina burmeser, volontärar runt, men jag är fortfarande så enormt rastlös. jag vill känna fler människor, känna dem nära, jag är ju som sagt trött på att bo där jag bor, jag kanske behöver ett komplement. jag har lärt mig så himla mycket de senaste åren. antar att jag vill kunna använda det. assisi är absolut det bästa lägret jag haft. inte bara på grund av det fantastiska resmålet, inte bara på grund av de underbara konfirmanderna, inte bara på grund av de grymma ledarna, utan på något sätt mig själv också. jag har aldrig kunnat få så bra kontakt med konfirmanderna innan. jag menar, förra gången kunde jag fortfarande inte småprata med någon. kunde inte föreställa mig hur jag skulle kunna göra det. vad grejer kan förändras. jag blev inte ens trött den här gången. det har varit så himla kul. allt. och jag, jag är mig själv, men den som jag är har nog blivit en annan. och det liv jag lever har nog inte riktigt hängt med, det är sig likt. det kanske är därför jag är så rastlös.
tänkte dra på skiva
kände att jag borde göra någon typ av liv av mig. har haft en del att göra, gått på lite intervjuer (inte fått jobb som vanligt), haft två burmesiska tjejer här som jag tagit hand om (de kommer visserligen tillbaka snart, men ändå), vandrat runt på stan och gått på museum med hela gruppen burmeser, haft olika typer av planeringsmöten och träffar i kyrkan praktiskt taget varje dag en hel vecka, haft en massa tal och grejer, träffpunkten med Inga, en utgång, högskoleprovet.. tja. min improviserade tolkning av stereotyper i kväll blir hur som helst "50-talsmänniska". kanske funkar? ska ta på mig min rosa marylinklänning, strumpeband, pärlörhängen och pärlhansband, pumps med spetstå och portmonnäväska med svarta paljetter bara, då kan det nog bli rätt bra!
en rätt så bra vårig dag
Gaaah, det är vår! En rätt bra eftermiddag idag tycker jag. Började med att ta en cappucino på Wayne's på väg till Jarlaplan. Väl där var det dags att hålla Obamas segertal på retoriken, och jag lyckades faktiskt riktigt bra. Börjar tycka att det är roligare och roligare med tal faktiskt, och tur är väl det med tanke på hur mycket tal jag ska göra nu helt plötsligt. När jag kom ut i vårsolen bestämde jag mig för att promenera till slussen. Köpte mig en pralin på chokladfabriken, och kom fram till slottet som dagen till ära anordnar världscupstävling i sprint i längdskidåkning. En kul kontrast! Väl i slussen hade tyvärr en stackars cyklist blivit påkörd. Det finns mer än skönhet att tänka på i slussenfrågan... Väl hemma tog jag hur som helst med Andreas, som äntligen börjat piggna till lite efter två veckors influensa, till Årsta för att slå några hinkar på driving ranchen. Efter att ha lämnat av honom åkte jag till kyrkan för ett sångpass också. Energin kommer äntligen tillbaka i takt med att våren kommer, och det märks!
en trevlig vecka senare
hade en grymt kul vecka faktiskt. två riktigt roliga utgångar, två till förfrågningar från olika gäng om att "åååh, du måste ju hänga med uuut!", någonting som skulle ha varit jättekul men som jag fick säga nej till pga diverse missförstånd, smalbensproblen, en lättare meniskelskada och öroninflammation. Jo, ibland har man tur helt enkelt. Men den skidåkning jag fick var det inget fel på, och vädret de sista två dagarna var helt fantastiskt, trots att vi var nära att åka ner i ett lavinområde med blötsnö (där jag vred knät) när vi kompenserade att jag inte kunde beträda offpsiten under den tid då det var puder. Den sista dagen åkte jag upp utan skidor för bergbanan och kabinen i Bad Hofgastein och kollade ut över utsikten, innan smärtan i örat blev för stor och jag irrade runt i en okänd by (Bad Hofgastein är en större grannby till Badgastein) och letade efter värktabletter i takt med att snön smälte bort. Men ja, trots allt hade jag faktist en lyckad semester! Och om jag har tillräckligt många veckor ledigt per jul när jag pluggar kan jag lätt tänka mig att bli STS-reseledare under den tiden. Då får jag ju chansen att åka till alperna varje år, grymt! nu blir det båtmässa!
Bad Gastein
Sitter i Bad Gastein och åker inte skidor mitt på dagen. Fick för mig att jag skulle klara av att åka i mina för små pjäxor, men icke sa nicke. Fötterna sa ifrån, och igår kväll kunde jag knappt gå ordentligt. Men nog om det, jag får samma känsla av att åka hit som jag fick av Åre. Alltså, det är en grymt kul semester faktiskt, men det blir ju speciellt när halva byn består av saltiskids i åldrarna 15-18. Det är alltid kul att hänga på after skin och känna sig gammal. Man fårju en del gratisunderhållning också, från bortskämda redan vid middagen överförfriskade tjejgäng med pappas pengar som inte nöjer sig med att trasha restaurangen, utan som tar springnota också, eller fjortisfesterna på nätterna, eller faktumet att mycket få kan åka skidor på en nämnvärt hög nivå. Det kändes konstigt i förväg att alla hade varit här, men med tanke på att byn, förutom när det gäller maten, är mer svensk än österrikisk är det nog inte så mycket att vara förvånad över. Lite absurt. Men förutom fötterna har jag fått lite fin skidåkning, en pubrunda i sann snowroller-anda, en grym utekväll med den delen av byn som inte var minderårig (jo, man känner sig ju lite gammal när det känns bättre att hänga med 20-25 åringarna än 18-åringarna, och när man dessutom går runt och har diverse krämpor efter skidåkningen) och fint väder med mycket snö i backen. Och det är ju inte fy skam.
vad hände med att vara ung och rebell?
Pappa och jag sitter och lyssnar på ebba grön. Jag älskar ebba grön. Jag älskar deras ideologi; de har (läs hade) drömmar. Och det är så det ska vara när man är ung. Allt blir så fantasilöst annars, om vi skulle ha en värld full av människor som aldrig drömt om något annat. Det är när man är ung som man kan drömma, det är då som man kan ta ansvar över sig själv utan att behöva tänka på någon annan. Sedan, när man har ansvar, ska man välja det smartaste och smidigaste, men nu ska man välja det man brinner för. Eller hitta vad man brinner för. Pappa drömde sig bort från allt vad han växt upp i med ebba grön. Jag drömmer mig nog bort från min tid tror jag, till det rebelliska som dog. Vad hände med att vara ung och rebell egentligen? Då ville man ha frihet. Nu har vi en frihet som vi inte vet vad vi ska göra av. De ville kunna göra någonting. Vi kan göra så mycket så att vi väljer att inte göra någonting. Vi har inget kvar att ställa oss upp mot. Så vi slocknar i stället.
plötsligt händer det
Hämtade ut studentmössan igår. Alltså, jag är ju emot hypen, men om man är med i leken får man leken tåla. Så jag roar mig med att posa i photo booth. Och ja, det känns jävligt bra att det bara är 4 månader kvar nu (jag vet vad ni tänker: "ska hon ha mössa 4 månader i förväg?" men hypen är sån liksom). Äntligen.
Annars har jag stått och gjort cappuccino de senaste kvällarna. Fick för mig att gå en baristakurs. Kul faktiskt. Så nu kan jag allt om kaffe, kvarn, maskin, mjölk och hantverk. Men det är svårt att inte vilja bli bartender efter det där. Kanske tar och blir det? Vi får se.
Det känns som att jag lyckats hyfsat bra annars den senaste halva veckan. Förutom att jag inte kunnat sova då. Det måste vara all espresso. Man känner sig ju som en rätt bra människa när ens gamla konfirmand ger det perfekta svaret på meningen med livet under ledarfördjupningen, när man precis hamnat på Brahems äldreboendes lista för utbyte mellan generationer, när man självsäkert kommer upp helt utan manus och håller ett övertygande tal om att spanjorer inte är lata och att vi borde generalisera mindre, hämtat ut sitt försäkringsärende (kameran. vuxenpoäng till mig!), blivit diplomerad barista och helt plötsligt ryckts tag i av Ingvar (projekthandledare & studievägledare. han har mycket att göra den mannen, så projektmötena blir lite ostrukturerade) efter franskan och fått höra att man tydligen är "en av dem med skarpast intellekt på VRG". Det känns ju bra liksom.
Kompenserade i och för sig med att jag lyckades vara sämst i världen och bestämma träff i lördags som jag kom så sent till att personen i fråga drog hem innan jag hann fram. Men jag hann köpa studentklänning i alla fall (ja, tidigt för det med). Och dra ut med Christina. Det var två år sedan jag träffade henne sist. Tiden går fort.
Kompenserade i och för sig med att jag lyckades vara sämst i världen och bestämma träff i lördags som jag kom så sent till att personen i fråga drog hem innan jag hann fram. Men jag hann köpa studentklänning i alla fall (ja, tidigt för det med). Och dra ut med Christina. Det var två år sedan jag träffade henne sist. Tiden går fort.
Av någon anledning har alla som träffat mig börjat tro att jag är samhällare i stället för naturare också. Inte allt för sällan att jag går på jarlaplan och inte odenplan. Undrar vad som är grejen med det. Är det positivt? Man ändras väl med åldern kanske.
livet leker
Tycker faktiskt att jag är riktigt bra på att sysselsätta mig, hur lite jag än borde ha att göra med tanke på att jag bara slutar efter lunch en gång i veckan. Har skrivit klart hela första utkastet för projektet till exempel. Kan inte säga annat än att det kändes bra att släppa ner 38 färska sidor på köksbordet. Söker lite jobb. Kommer väl inte få dem, men ändå. Lagar lite mat. Håller på att fixa en ansökan till UQAM. Har haft planer för varje helg hittils, och har planer för många fler. Vågat gå på en födelsedagsfest där jag knappt kände någon till exempel. Sett på bio. Fick MVG i psykologi också. Det känns ju bra. Synd att det ligger utökat bara. Och att Phil aldrig kan ge ut det där himla biologibetyget. Värmen är tillbaka nu sedan igår. Pappa hade glömt att byta ut filtrena. Jo men det är ganska najs.
så där på vintern
det blir lite mer action så här när snön fallit.. mamma sitter desperat med tändstickorna för att få fyr på den nyinköpta veden. förhoppningsvis hjälper det mot kylan som vi vaknade upp i denna klara -15-gradiga vintermorgon. ja, just idag bestämde sig nämligen värmen för att lägga av. det är lördag, så vi får väl få det fixat på måndag eller så. det blir betydligt intressantare att köra bil måste också. riktigt spännande. om det inte är jag som slirar runt så har någon framför mig åkt av vägen. och att se vart man kör är det ju inte riktigt tal om i den täta trafiken. stockholm, stockholm.
