expiratorisk lungkapacitet, fibros, auskultationer och höstlöv.
Efter mycket slit och många roliga stunder förvandlades så Nollan till Ettan. Jag vill tacka alla fantastiska faddrar för allt jobb de gjort, och allt härligt häng vi hann med på vägen! Men nu får det räcka med nolle-p för ett tag. Så fort jag kom hem på söndagkvällen sköljde tröttheten över mig, det började trycka över ögonen och hostningarna kom med allt tätare intervaller. Jag klarade mig så länge jag var tvungen antar jag.
Så nu har det börjat på riktigt. Det var dags för det. Har spenderat många timmar på biblioteken med att lära mig lungmekanik - tror jag lade 10 timmar på en basgrupp, tidigare har jag aldrig lagt mer än 6. Men misströsta inte - det här är betydligt intressantare än den ej lika tidskrävande statistiken. Känslan av att sättet man såg på någonting förändrats, att man insett något som man aldrig tidigare varit i närheten av att veta, är bland den största motivationen jag har. Det är häftigt. Och det är riktigt kul att få göra alla klinfys-labbar - spirometri, auskultation, blodtrycksmätning, ekg... Nu är det på riktigt! Och dissektionerna ska bli riktigt intressanta. Så jag är riktigt taggad med andra ord!
Lite kul rutiner har jag skaffat mig också - fortsätter med MF-kören på måndagar, börjar gyckla med Nils-Holgerz på tisdagar, och jobbar lite då och då på Villevalla Pub. Och så har det börjat bli en del häng i min korridor, och det är ju alltid trevligt! Det känns roligare att ockupera uppehållsrummet med vänner än läskflak (vilket far fallet under nolle-p) måste jag säga. Håller på att dra ihop en klassittning också, det blir kul!
Raggade hit pappa idag, och fick en mysig söndag med lunch och fika i Gamla Linköping, häng i mitt rum och en ny dammsugare. En mycket bra dag! Är alltid lika trevligt att sitta och diskutera världsliga ting med honom. Slutar inlägget med en bild på pappa från idag, kram från mig!
back on track
Sedan 1,5 vecka ärr jag tillbaka i stan. Börjar vänja mig vid livet i korridor. Annars är det mesta sig likt. När vi satte oss allihop, sista dagen på somarlovet, för en sista avstämning inför nollningen, var det som om ingen tid gått. Och det kändes så självklart att vi skulle lotsa in de nya studenterna, att det var vi som skulle lära dem allt vi kan. Att vi faktiskt kunde grejer nu, grejer som inte andra kan. Att vi har en plats. T2 är inte så mycket i en resa på 11 terminer, men det börjar kännas som att vi börjat på allvar, att vi klivit på tåget och att vi inte längre går runt och irrar på staionen utan att veta var vi är på väg. På något sätt har nog vi alla hunnit landa lite genom att komma bort en sommar; sjunka in i vårt val, vår roll och vår framtid.
Jag har rollen som ansvarig fadder nu under nolle-p, och det känns som att det gått över förväntan faktiskt. Det har rullat på jättebra, och nollan verkar glada och nöjda! Får hoppas det håller i sig nu, under den andra veckan. Det ska det nog göra. Passar på att vila upp mig lite idag, och förbereda mig lite inför kommande veckor med att läsa om hjärta/lungor, så det ska nog gå bra. Det går att konstatera att mitt andra nolle-p går betydligt fortare än det första.
Det kommer att bli ett grymt år det här tror jag. Med det kommer nog gå väldigt fort.
