Vale, vale

Som sagt blev det mer onaturligt än jag trott att komma tillbaka till VRG. Jag var klar med det på något sätt. Det har varit så mycket som har varit att trampa vatten sedan jag kom tillbaka. Kunde vara i Stockholm så klart, det var att gå vidare, men att fortfarande gå på VRG blev ju att vrida tillbaka klockan till någon gång för länge sedan. Men nu börjar jag komma in i rutinerna; efter en körlektion kl 7 på morgonen, tre timmar fysik b och tre timmar matte e är jag fortfarande inte särskilt trött. Det känns inte helt konstigt längre. Jag trivs faktiskt bra med hur jag har det.

Det är kul det där med mode. Jag bryr mig om stil, det gör jag. Men frågan är ju på vilket sätt man ska värdera den som bra eller dålig, och om man borde göra det. Det är kreativiteten som triggar mig mest, att kunna se kläder som ett kreativt uttryck. Det finns många sätt att vara kreativ på, men den gemensamma nämnaren är att det krävs en fallenhet att tänka utanför ramarna för att uppnå den; att ha förmågan att se någonting som någon annan inte lägger märke till kan skapa utveckling. Jag värderar utveckling högt, och trors att det kan låta ytligt att fokusera på mode och klädstilar så ger det en möjlighet att uttrycka sig kreativ. En person som kan vara kreativ på ett plan kan för det mesta vara det på flera, och kan därigenom göra många bra saker om de har den ambitionen.

Frågan är då vad som är egentänkande. Självklart går det inte att tänka helt eget. Det går bara att hitta variationer inom det redan etablerade. Det ska man kanske inte kalla dåligt heller, själva evolutionen fungerar ju så. Klädstilar blir nästan en evolution i ultrarapid, där den som är bäst anpassad till sin omgivning klarar sig bäst. Det är bara att se på min garderob. Någon gång i våras märkte jag att kläderna jag köpte och bar nästan uteslutande bestod av varma färger som beige, höstorange och rödbrun. Jag som alltid hade tyckt om marinblått och andra kalla färger kände mig obekväm i det! Jag som ratat guld och föredragit silver! Nu när jag har kommit till skolan två dagar i rad nästan uteslutande i beige känns inte det som en helt perfekt färgkod; nu är ju miljön en annan. I Sverige smälter det kalla in i havet och den oändligt gröna naturen. I Spanien smälter de varma färgerna in i det gula gräset.

Allt är omedvetet byggt efter det. För att passa in behöver man anpassa sig, och även om man vill sticka ut så är på sätt och vis även det ett sätt att passa in; alla vill sticka ut i Stockholm, men gör det på samma sätt. Alla är mer eller mindre hipsters. Går det då att tänka kreativt? I den evolutionära konkurrensen så krävs det att man  utvecklas för att passa in i miljön, men mutationer blir till en början avvikande från mängden. Det gäller trots det att i en tillräckligt stor utsträckning passa in i gruppen. Annars är det svårt för en utveckling att få genomslag. I ett större samanhang med fler parametrar på olika platser rör sig även klädstilar åt olika håll - samhället delas upp i olika grupper med olika behov. Det gäller alltså att vara lagom för att kunna uppfylla varje varelses gemensamma mål: att överleva. Det kanske är att gå lite för långt att kalla stil för någnting livsnödvändigt, men man ska inte tro att det inte spelar någon roll alls.