Happy new year
Har suttit fast i stark förkylning och feber varje kväll och släpat mig upp till backarna varje dag. Och Sälen har "avrått" från fyrverkerier också. Miljö och hundar, visst, men man tar inte bort nyårssymbolen. Så är det bara. Champange är väl inte direkt bra heller, vem förbjuder det? Kul tänker jag, sjuk och utan något nyår alls. Idag gav jag upp skidorna och satsade på att laga nyårsmat tillsammans med pappa, även han är sjuk så klart.. Fyrverkerierna kom dessutom mirakulöst till affären! Det känns bra mycket bättre nu faktiskt. Alltså, dags för ett nytt år! Då vi alla ser ut som hobos idag, jag vågar erkänna att vi inte är välrdens glammigaste när vi är ensamma med varandra i får fina familj, så jag bjuder på en film med Andreas och någon blid på maten, jag lagade alltså snittar och drottningpannacotta:
2010, speciellt början av det, har varit ett av mina värsta, men också ett av mina mest utvecklande och bra år. Jag tror nog att jag har haft ganska stor nytta av 2010, att det har sopat banan för 2011 och lite grann för resten av framtiden också såklart, man går ju alltid framåt, eller hur? Visst, ibland byter man håll, men man går fortfarande framåt, allt är en stig av erfarenheter som formar ens förmåga och personlighet. 2011 blir nog ganska.. lagom. Det blir svårt att skriva en riktig revy med tanke på att mina backupansträngningar varit relativt små från min röda vaio. Gott nytt år, snart smäller det!
2010, speciellt början av det, har varit ett av mina värsta, men också ett av mina mest utvecklande och bra år. Jag tror nog att jag har haft ganska stor nytta av 2010, att det har sopat banan för 2011 och lite grann för resten av framtiden också såklart, man går ju alltid framåt, eller hur? Visst, ibland byter man håll, men man går fortfarande framåt, allt är en stig av erfarenheter som formar ens förmåga och personlighet. 2011 blir nog ganska.. lagom. Det blir svårt att skriva en riktig revy med tanke på att mina backupansträngningar varit relativt små från min röda vaio. Gott nytt år, snart smäller det!
I come from down in the valley
Skidåkning är en av grejerna som man aldrig förlorar utvecklingspotential i. Offpist är riktigt kul till exempel, det tar ett tag innan man kommer att tänka på det. En hyfsat kraftig förkylning hindrar mig en del dock. Får försöka så gott det går.
Från en mjuk säng i ett kallt och snöigt norden
I norden, ja. Mitt hem är det ju som sagt. Det kommer det alltid att vara. Jag gillar stället. Jag får frågan ibland, "Hur känns det att vara hemma?" Jag undrar hur jag ska svara på det, för det känns inte. Jag rycker på axlarna åt mat som jag skulle döda för i Madrid. Man skulle kunna tro att jag skulle reagera starkt på valutan, på språket, på utrymmet, på vädret. Men nej. Jag var lyrisk och kunde inte ta bort leendet från läpparna under inflygningen mot Skavsta för några dagar sedan. Snön, stugorna med sina mysiga lyktor, allt som hämtat ur en saga. Jag tror inta att jag har påpekat det här, men även om jag kunde se allt som hände i Sverige började det kännas mer och mer som ett sagoland, långt, långt bort. Det tror jag inte är ovanligt bland människor som åker bort egentligen.
När jag flög in mot Sverige, strax innan planets hjul vilade mot den snöklädda marken, var det fortfarande lite av en saga, lite avlägset. Samma sekund som jag möttes av kylan på flygets trappa slogs jag av förvåning. Den trettiogradiga skillnaden i temeratur kändes inte. Jag klev in i mitt andra liv. Jag hade hoppat i tiden, hade missat några månader, men det liv jag hade levt var redan avlägset, det var en dröm.
En liten känska av likgiltighet ett tag kanske, en känsla av att hoppa i tiden. Men också samma människa i samma enkla liv. Jag märker små skillnader, jag kan inte längre äta stora portioner och har svårt att känna mig hungrig, jag har för en gångs skull märkt hur bra min spanska faktiskt har hunnit bli, jag känner att sängen är mjuk. Det är några olika detaljer, och om jag får frågan "Hur känns det?" kan jag utbrista ett svar byggt på just sådana små detaljer. Men annars? Det är sig likt. Den förbrukade schampoflaskan står kvar på sin plats på badrummshyllan.
Vi har det allihop, vi har alltid flera liv. Ett jobbliv, ett familjeliv, ett *valfri sysselsättning*-liv.. Samma människa, ibland med olika aspekter av denna i förgrunden, i olika miljöer med olika människor i olika situationer. Skillnaderna syns inte särskilt tydligt när det går att växla inom rimliga tidsintervaller. När man försvinner en längre tid blir det tydligare. Ju längre tid i samma liv, desto mer specialanpassad till, desto mer inne i just det livet. Hela tiden samma människa i olika situationer med olika människor i olika miljöer. Hur lite man än tror det lever vi alltid "här och nu".
I stugan
Så hamnade vi i Tandådalen, med ett litet stopp hos David, Bim och Hedvig på vägen. Sitter i en stuga som blev bra mycket bättre än man skulle kunna tro. Jag försöker lära mig kameran, det går framåt. Bröderna var mer intresserade av att bada bastu och rulla sig i snön. Hur de stod ut kommer jag aldrig förstå.
Himla gullig tjej
Kluven
Johan har nog halvt tagit över mitt rum. Inte för att det gör något, det ser nästan lite finare ut med trumset och xylofon. Jag är tillbaka inne i mitt andra liv. Julen var precis som man skulle kunna tänka sig, så som den alltid är, så som den ska vara. Humöret drogs ner lite av det faktum att jag står utan mobil eller dator, hur jag klarar mig får vi se. Uppdateringarna kan nog få det svårt att bli särskilt flitiga kan man tänka sig.. Men finfint annars i alla fall, jag fick en systemkamera! Nu ska det fotas flitigt, det blir ju verkligen en helt annan kvalitet på bilderna!
Hej mitt vinterland
Vi blev nog nästan inställda på att missa julen ett tag, Giske och jag, när gaten aldrig kunde sättas ut. Men fel hade vi, tillsammans med halva lärarkåren fick vi se det sagolika snölandskapet utanför flygplansfönstrena. Jag hade nog trott att jag skulle ha känt temperaturskillnaden mer, och att det skulle kännas att det var ett tag sedan jag såg Sverige sist. Fel igen.
Dekadent
Tiokilosväskan har slängts ihop. Hälften av utrymmet tas upp av julklappar. Vi får se om jag har tillräckligt med kläder med mig för att klara mig i det trettio grader kallare vädret. Ganska omöjligt, även om jag skulle ha haft en båtlast med packning. Ryanair är roliga, de tycker att det är viktigt att poäntera att förutom de vanliga sjuka restriktionerna är det förbjudet att ta med smällkarameller eller inslagna julklappar. Vi får se hur jag klarar mig.
Olivia har gått. Maten har ätits upp. Och bäst av allt - jag har lyckast vakna! Drack upp den sista glöggen också. Ingen vill ha den där sista koppen efter jul. Det går inte att inte älska den dekadenta känslan av att ha ett glas i handen samtidigt som man i rytm till musiken rör sig stötigt framåt, dansar, men ändå inte. Ensam i huset. Galet. Samma känsla som när jag går på gatan med musik i öronen, sjungandes och dansandes. Ingen kollar mer än vanligt faktiskt. Jag har kanske blivit lite galen.
Är det nu man ska hålla på och säga att man förändrats? Det är fint hur alla alltid utvecklas til oigenkännlighet samtidigt som de hela livet är precis likadana. Så är det för mig i alla fall, alla blir ju äldre, och med det kommer styrka och erfarenheter, men annars skulle jag inte säga att någon förändras särkilt mycket under tidens gång. För att klargöra det.
Så nu drar jag på semester. Härligt. Hoppas att flyget går. Och att det är lugnt att jag har slagit in mina julklappar.
Olivia har gått. Maten har ätits upp. Och bäst av allt - jag har lyckast vakna! Drack upp den sista glöggen också. Ingen vill ha den där sista koppen efter jul. Det går inte att inte älska den dekadenta känslan av att ha ett glas i handen samtidigt som man i rytm till musiken rör sig stötigt framåt, dansar, men ändå inte. Ensam i huset. Galet. Samma känsla som när jag går på gatan med musik i öronen, sjungandes och dansandes. Ingen kollar mer än vanligt faktiskt. Jag har kanske blivit lite galen.
Är det nu man ska hålla på och säga att man förändrats? Det är fint hur alla alltid utvecklas til oigenkännlighet samtidigt som de hela livet är precis likadana. Så är det för mig i alla fall, alla blir ju äldre, och med det kommer styrka och erfarenheter, men annars skulle jag inte säga att någon förändras särkilt mycket under tidens gång. För att klargöra det.
Så nu drar jag på semester. Härligt. Hoppas att flyget går. Och att det är lugnt att jag har slagit in mina julklappar.
Sacude la cabeza, girando al revés
Time to say good bye
Jag har ganska svårt för att säga hej då. Inte för att jag brukar tycka att det att det gör särskilt ont att skiljas, snarare för att jag knappt kan säga det helhjärtat. Jag kan tänka enormt mycket på människor, det finns många som jag tycker om, men hej då? Borta? Jag tror inte det. Jag antar att man inte får ta för hårt på att saker förändras, hur känslokallt den än kan låta. Speciellt inte när man vill våga rycka upp sig själv med rötterna och börja om lite då och då, utan att stoppas allt för enkelt. Jag har nog börjat om lite för många gånger för att kunna se ett "hej då" som någonting annat än ett "på återseende", oavsett om det råkar vara rimligt eller orimligt. Det kanske hör ihop med att jag inte kan gråta till filmer, jag vet inte.
Mojada
Tur jag har haft idag. Var dyblöt efter någon timme i regnet när jag kom fram till skolan. Kappan var fortfarande blöt när jag skulle hem, och vad händer då? Det börjar regna igen. Och när jag kommer ut ur porten för att kolla posten fem minuter efter att jag har kommit hem skiner solen. Jo tack. Men på den positiva sidan: om det regnar här nu kan jag lyfta från marken och få en vit och mörk jul i Sverigelandet. Samtidigt är jag klar med allt för terminen. I morgon är det dags att sjunga lite på skolavslutningen. Älskar att stå på scen! Och, när jag kom ut där i solen fanns det ett brev till mig i brevlådan. Ett grattis från Frodés, tack! Det gav mina läppar ett litet leende. Det märks att posten inte fungerar som den ska, det skickades tydligen ett paket för 1,5 vecka sedan hit också. Hoppas det hamnar i mitt synfält innan jul.
I morgon är det tydligen dags att säga hej då. Jag är för lugn för att tänka på det om jag sa vara ärlig. Men jag gillar inte de gånger när någon försvinner, någon som man antagligen aldrig kommer att se igen. Allt förändras ju hela tiden, och tur är väl det. Men det finns så många som det är så tråkigt att jag inte känner. Så många som man skulle vilja ha kontakt med som försvinner med vinden. Även om jag själv antagligen försvinner själv mest av alla.
I morgon är det tydligen dags att säga hej då. Jag är för lugn för att tänka på det om jag sa vara ärlig. Men jag gillar inte de gånger när någon försvinner, någon som man antagligen aldrig kommer att se igen. Allt förändras ju hela tiden, och tur är väl det. Men det finns så många som det är så tråkigt att jag inte känner. Så många som man skulle vilja ha kontakt med som försvinner med vinden. Även om jag själv antagligen försvinner själv mest av alla.
YES
Man kan ju tänka sig att jag borde vara ganska nöjd nu. Jag känner mig klar med allt för den här terminen, nu är bara semestern kvar. Kemin och matten är fixade. Jag lyckas ta det hur lugnt som helst samtidigt som jag hinner med allt. Kan gå och vara oförklarigt glad och harmonisk. Inte bry mig om onödigheter. Lyckas bättre än jag tror med mycket. Ja, det roliga är faktiskt att jag nästan känner mig så, trots att det första jag lyckades göra när jag kom till skolan idag var att tappa min andra hjärna, iphonen, i toaletten. Fiskade upp den illa kvickt, men kunde inte försöka ta bort fukten innan jag kom hem flera timmar senare. Jag hoppas att den kommer att starta. Om inte hoppas jag att vi har drulle på hemförsäkringen. Det tror jag att vi har. Ja, det är kul, paniken som jag kan känna när jag tror att någonting är borta finns inte där, inte alls. Fast jag måste nästan säga att det borde vara ett gott tecken. Eller? Kommer du att överleva?Cielo
Julutsmyckning i Madrid. Jag har tänkt på en sak. Jag känner mig helt korkad när jag ska diskutera någonting. Eller snarare, jag känner mig otillräcklig. Det har främst två anldeningar tror jag. Den ena är att jag går och tänker "men alla tänker ju redan så, det är bara fånigt att tro att man har någonting speciellt att komma med". Den andra är att varenda liten sak som går att tänka på har så otroligt många aspetker runt om så att man blir snurrig. Det känns ju helt osympatiskt att inte berätta allihop, utan dem får man ju inte en hel bild. Men hur ska det gå att uttrycka det koncist? Och hur ska det gå att berätta någonting från flera håll utan att alla blir förvirrade?
Inflarse
Jag tog tillfället i akt och hämnades lite på julmaten. Vardagslyx kanske man kan kalla det. Passade på att julklappa lite också, nu har jag nog inte så mycket kvar att oroa mig över!
Julen ska firas med familjen.
Det är ju halva grejen. Så det är rätt tur att jag står på Skavsta om fyra dagar. Det hoppas jag i alla fall att jag gör, Europas snökaos kom kanske inte helt passande. Men, men. Jag ska in i mitt gamla rum, ta ett varmt bad, käka julskinka och snacka mig varm. Det är bara så. Kul att de just nu ska befinna sig på Fjäderholmarna, på världens godaste julbord. Jag är seriös när jag säger det, potatispurén med älg, lingon och kantareller i skålen på den övre bilden är nog bland det godaste jag ätit. Någonsin. Bilden gör den inte rättvisa. Tack för den, själv har jag precis tryckt i mig en skabbig bönsoppa med motiveringen att "det är nyttigt" med bönor. Att jag måste "äta ordentligt". Jo tack, jag vet det, men det går att göra nyttig mat som är god att äta också. Synd att det inte går när jag ska bli omhändertagen utan möjlighet att göra någonting själv. Kul. Ni har nog märkt att jag är kraftigt negativ mot värdfamiljsprincipen. Den passar inte mig ett dugg och är krystad och fånig, i alla fall på det sättet som den fungerar för mig. När det gäller mig mig får jag i alla fall inte ut någonting av de, jag har inget behov av den. Speciellt inte när skolan har förvandlat den till en extra övervakande arm samtidigt som de predikar om att man inte klarar sig själv. Bra. Behandla människor som individer, tack? Tack för bilderna Andreas. Äh, jag gillar er nog ändå. Lite i alla fall.
BAZAR
What a fool I am
Sitter och lyssnar på Filip och Fredriks Podcast, sköna grabbar det där. Samtidigt skulle det nog inte vara särskilt sumt tänkt att göra matten, en gång för alla. Det kan nog behövas, provet gick nog inte helt fantastiskt även om jag "ligger säkert" enligt Carina.
Har hunnit vara förbi skolan och lärt in en stämma till "En stjärna lyser så klart" som ska vara med på repertoaren i morgon. Drog fram gitarren och försökte få den att sitta samtidigt som jag käkade upp resterna av den turrón jag kostade på mig igår.
Har dessutom checkat in och skrivit ut flygbiljetten för nästa vecka. Folk börjar droppa bort nu, bort mot Sverige. En del kommer jag aldrig att se igen.
Har hunnit vara förbi skolan och lärt in en stämma till "En stjärna lyser så klart" som ska vara med på repertoaren i morgon. Drog fram gitarren och försökte få den att sitta samtidigt som jag käkade upp resterna av den turrón jag kostade på mig igår.
Har dessutom checkat in och skrivit ut flygbiljetten för nästa vecka. Folk börjar droppa bort nu, bort mot Sverige. En del kommer jag aldrig att se igen.
Toledo
Hemkommen från en dag i kalla Toledo. Det är lite som att se medeltiden genom att kolla ut över stadsvyn, ett riktigt fint ställe att ha sett. Men en dag med knivar och marsipan räcker nog ganska bra för min del. Det känns som att jag borde gå ut och göra någonting kul idag, men jag vet inte. Jag sitter nästan och somnar just nu, varför vet jag inte riktigt. Det är väl bara att konstatera att man blir ganska likgiltig till tanken att siffran lite högre, det spelar ju ingen roll när man väl är vuxen. Och det tror jag nog jag är faktiskt. Ett år till 18. Där bryr jag mig av ren princip.
Ålder är bara en siffra
Härlig familj man har. Lite galen ibland också.
Barrio de los pijos
Är nu hemkommen från ett luciatåg på skandinaviska klubbens julbazar, men levande ljus och släckt belysning den här gången. Himla mysigt! Hann provsmaka lite svenska julbordstapas med glögg, och gud så gott det var! Jag blundade och njöt.
Ja, sedan har jag ju faktiskt hunnit vara inne i Madrid ett tag innan också. Många timmar genom olika stadsdelar för att hitta julklappar till min kära familj! Sol-Tribunal-Castellana-Salamanca-Sol-Colón. Schysst va? Jag ska inte ge förhoppningar om någonting fantastiskt, det blev kanske inte det mest personliga, men lite har jag kämpat i alla fall.
Efter några timmar fick jag sällskap av fina Maja och gick till Mercado de San Miguel där det köptes bär. Väldigt gott! Till råga på det har jag fått med mig en alldeles egen bit jordgubbstårta som jag har klarat att inte äta upp. Strongt.
Himmelen ligger och slumrar på jordens gula halm
Sitter med gitarren och försöker att så snabbt som möjligt lära mig "En stjärna lyser så klart", duktigt av mig att gå igenom den strax innan den ska sjungas upp utan att knappt ha hört den innan, jag vet. Jag ska försöka hitta lite diciplin någonstans från mitt innersta för att göra hemtentan i matte också. Det skulle inte sitta fel att kunna skita i allt som har med skolan att göra i en vecka. Okej, jag har nog struntat i en hel del den sista tiden, men allt som behöver göras är faktiskt gjort, det gäller att prioritera. Förutom matten.
Esplendor sin igual
F-3 i skolan var supergulliga! Vi möttes av en fin doft av glögg när vi kom in på skolan idag. Det var rektorn som delade ut, bara till föräldrarna och lärarna tydligen. Schysst, vi fick varm choklad som jag inte ens ville ha. Men men, lukten var ju mysig när vi gick in och lyssnade på lågstadieluciatåget. De var ovanligt bra för att vara så pass små tycker jag.
Efter lunch var det dags att ta sig mot de hemliga delarna av IKEA för att dra på sig lucialinne och glitter. Med elljus. Mycket snyggt, fina flashbacks från lågstadiet! Inte för att det spelar någon stor roll, även om det lät halvkrassligt de första gångerna av sju och att jag sjöng helfel då och då så blir ju känslan cool både för svenskarna och spanjorerna. Och mig. Inte en jul utan att gå luciatåg liksom. En hel del flim och kort på oss finns i lagrade på IKEA-besökares kameror och mobiler också, trevligt. Jobbigt, men mindre jobbigt än vanligt, sju tåg med bra pauser mellan. Har slösat lite pengar också, det här verkar bli min inte-bry-sig-om-att-saker-kostar-pengar-månad.
Efter lunch var det dags att ta sig mot de hemliga delarna av IKEA för att dra på sig lucialinne och glitter. Med elljus. Mycket snyggt, fina flashbacks från lågstadiet! Inte för att det spelar någon stor roll, även om det lät halvkrassligt de första gångerna av sju och att jag sjöng helfel då och då så blir ju känslan cool både för svenskarna och spanjorerna. Och mig. Inte en jul utan att gå luciatåg liksom. En hel del flim och kort på oss finns i lagrade på IKEA-besökares kameror och mobiler också, trevligt. Jobbigt, men mindre jobbigt än vanligt, sju tåg med bra pauser mellan. Har slösat lite pengar också, det här verkar bli min inte-bry-sig-om-att-saker-kostar-pengar-månad.
Cientos
Tänd dina vita ljus, sankta Lucia
Kolla vem som är vaken? Luciadagen till ära gick jag upp så tidigt som sju för att ducha, käka pasta och plocka ner lucialinne. Nu sitter jag och kollar på luciafirandet i SVT, gud vad bra det är. Plaza Norte är julfint.
91 %
Kul kväll i Tribunal med Lydia igår!
Regalos
Det här med julklappar fungerar ju inte överhududtaget. Inte att komma på idéer till mig själv, inte till andra. Jag funderar på att ge upp det. Jag som brukar tycka att det är kul att hitta julklappar.. Jaja, det börjar bli dags att möta upp Lydia för en tur till staden. Alcobendas kommunhus känner av julstämningen i alla fall.Fredag
Ocho y Media är en trevlig plats.
Save tonight
Jo, det funkade nog ändå. Att sjunga alltså. Sedan var barnen hur gulliga som helst. Duktiga också. Vi vandrade till slut ut i fredagsmörkret efter lite väl många band. Lydia, Rasmus, Louise och Maja spelar "Wonderful Tonight". Fint!
Desayuno
Just nu sitter jag skräddare på ett bord mot en vägg där solen gassar. Det är faktiskt tillräckligt varmt för att jag med god marginal ska kunna ta av mig koftan.
Jag vaknade lite sent i morse, sladden hade åkt ur iPhonen så att den var urladdad, tillräckligt sent för att det skulle vara onödigt att försöka gå på första lektionen. Andra lektionen skulle ersättas med bandrepetition, så jag drog iväg och käkade frukost på Montaditos. Den bästa frukosten på ett väldigt bra tag, kanske för att jag aldrig äret frukost.. Glad och lugn gick jag mot metron. Tyvärr gick klockan fem minuter fel. Så jag missadebussen med någon minut. Rätt surt då de går var fyrtionde minut.. Sedan hade iPodhörlurarna gått sönder, likaså den spanska mobilen.. Inte helt schysst.
Så nu sitter jag alltså i skolan, utan att ha en enda lektion på dagen eller någonting att göra innan halv fyra. Jaja, har i alla fall suttit mig och spelat igenom låtarna själv, lagt till en stämma på ett annat bands låt och kollat genom allt med kören. Det känns som att jag har stämma eller solo överallt, och rösten är ju som sagt inte på topp. Men äh, det ska nog funka, hoppas jag.
We all wanna change the world
Det är lite coolt hur vi alla tycker samma sak, hur extremt lika vi är allihop. Jag blir fascinerad av hur jag tänker att jag någon gång är ensam, eller nästan ensam, om någon känsla, eller tanke, eller betraktelse. Innan jag ens tänkt till punkt inser jag att jag inte är mer speciell än en myra. Visst, det går att ha olika infallsvinklar, men på något sätt känns det ju som om alla i grunden har det precis likadant, och är precis likadana. Det gäller väl bara att se det antar jag, någonting att lära sig.
I morgon är det konsert på skolan med alla band, det känns som att jag har alldeles för mycket att sjunga. Speciellt med tanke på att rösten låter som en kratta just nu. Jag försöker att inte öppna munnen och att undvika ansträngning. Det är ju inte direkt så att jag känner mig dålig egentligen, men det skulle ju inte skada om det lät hyfsat i morgon. Önska mig lycka till, det kan behövas.
Jag gick in i en affär ibland på vägen från metron. Jag är där någon gång ibland. Den som har ett stort "chuches" på markisen. Det är en godisaffär, och det är det enda stället jag kan vara säker på har alla sorters GB-glass. Det är lite udda att köpa en glass i december, men jag kände att den lena konsistensen skulle matcha halsen lite. Gick in och frågade efter en Strawberry White, av någon anledning är det alltid den jag är sugen på när jag befinner mig inne i den lilla butiken. Expediten skrattar till och säger "Como siempre!", "som alltid". Jag har tydligen blivit stammis.
I morgon är det konsert på skolan med alla band, det känns som att jag har alldeles för mycket att sjunga. Speciellt med tanke på att rösten låter som en kratta just nu. Jag försöker att inte öppna munnen och att undvika ansträngning. Det är ju inte direkt så att jag känner mig dålig egentligen, men det skulle ju inte skada om det lät hyfsat i morgon. Önska mig lycka till, det kan behövas.
Jag gick in i en affär ibland på vägen från metron. Jag är där någon gång ibland. Den som har ett stort "chuches" på markisen. Det är en godisaffär, och det är det enda stället jag kan vara säker på har alla sorters GB-glass. Det är lite udda att köpa en glass i december, men jag kände att den lena konsistensen skulle matcha halsen lite. Gick in och frågade efter en Strawberry White, av någon anledning är det alltid den jag är sugen på när jag befinner mig inne i den lilla butiken. Expediten skrattar till och säger "Como siempre!", "som alltid". Jag har tydligen blivit stammis.
Falda
Dagen har spenderats på ett okänt köpcentrum tillsammans med Madde. Jag tror vi blev lite galna av de låga priserna. Fick en enormt god pizza till lunch och konstaterade att vi inte tyckte det var en konstig tid vi åt på, trots att klockan var fyra. Dog nästan på tåget hem, trötthetenslog in rejält. tror att det resulterade i en glömd tröja. Synd, det var en av mina skönare. Fint avslut på helgen ialla fall, som gick alldeles för fort. Men snart är det helg igen!
Armonía
Som sagt, jag är ganska beroende av alla hemsidor som slutar på play - inte för att det är bra, inte heller för att det råkar vara det som sänds i Sverige. Snarare är det bara extremt enkelt. Jag vet inte hur mycket skit jag har kollat på, för det mesta är det endast det som kanalerna själva producerat som erbjuds och till råga på det är praktiskt taget allt som är någorlunda kommersiellt utlandsblockat. Men det finns saker som sticker ut från mängden. Ung & Bortskämd är visserligen extrem, men det finns en stor dos sanning bakom. Jag provoceras rejält av föräldrarnas ståndpunkter. Våra vänners liv är en varm livsskildring i fantastisk miljö, bra skådespel, lagom lättsamt. Riktigt fint, jag älskar livsberättelser.
Utanför fönstret öser regnet ner, dropparna rent av dånar. Där jag sitter märker jag hur harmonin är tillbaka helt och hållet igen. Skolan irriterar mig inte, det som fungerar som en flyttfågel som inte kan flyga skrattar jag åt. Det lyfter upp humöret. Olivia har jag vant mig vid. Okej, jag får kväljningar av en stor del av den här vintermaten just nu, men jag har pratat med henne lite då och då om hur jag kan göra saker själv och om att jag är ganska jälvständig när tillfällena kommit. Det känns som att hon har förstått det, äntligen kan jag göra det jag vill. Både om det innebär att sitta framför tv:n och snacka skit och om det betyder en kväll under täcket med datorn i famnen.
Jo, harmonin finns där. Jag känner mig fri, har en balans. Inga måsten, men alltid någon möjlighet. Kalla mig officiellt anpassad. December kommer att bli lagom, julen härlig och våren fin.
Utanför fönstret öser regnet ner, dropparna rent av dånar. Där jag sitter märker jag hur harmonin är tillbaka helt och hållet igen. Skolan irriterar mig inte, det som fungerar som en flyttfågel som inte kan flyga skrattar jag åt. Det lyfter upp humöret. Olivia har jag vant mig vid. Okej, jag får kväljningar av en stor del av den här vintermaten just nu, men jag har pratat med henne lite då och då om hur jag kan göra saker själv och om att jag är ganska jälvständig när tillfällena kommit. Det känns som att hon har förstått det, äntligen kan jag göra det jag vill. Både om det innebär att sitta framför tv:n och snacka skit och om det betyder en kväll under täcket med datorn i famnen.
Jo, harmonin finns där. Jag känner mig fri, har en balans. Inga måsten, men alltid någon möjlighet. Kalla mig officiellt anpassad. December kommer att bli lagom, julen härlig och våren fin.
Diseño
Det var tänkt att jag skulle ändra någro småsaker i designen. Så blev det inte. Tid tog det också. Men jag är rätt nöjd. Nu är det nog tid för en dejt med kemiboken. Gårdagens inköp. Jag gillar färgerna.
Por la noche
Nu tar vi och betar av: Palace och Joy - check!
Puntitos
Jag är egentligen ingen människa som letar upp julen. Jag är en sådan person som köper julklapparna dagen innan julafton. Men när det mesta som tyder på att julen närmar sig jul är borta blir man ganska glad när det går att hitta små tecken. På kommersiella platser finns det gott om fin belysning i alla fall.
Feliz Navidad
Madrids julmarknad på Plaza Mayor.
Callejuelas
En megatur genom staden i ett enormt folkvimmel under julklappsshoppingshelgen numero uno. Startade med julmarknad på Plaza Mayor och gick vidare till Mercado de San Miguel. Efter ett virrvarr av gator stod jag på Gran Vía och bestämde mig för att ta en till på H&M och Sfera. Resultatet blev två blusar och en kofta. Jag ser det som födelsedagspresenter till mig själv. Turen avslutades med en kopp varm choklad i den milda luften med den upplysta neptunusfontänen i förgrunden och julmusikspelande gatumusikanter i bakgrunden medan solen gick ner.
Iglesia de San Jorge
Har varit inne i Madde med dessa tre trevliga människor för att sjunga på den årliga svenska gudstjänsten i vår snygga stads brittiska kyrka. Vi stämde upp i fina toner till "Nu tändas tusen juleljus" och "Stilla Natt" efter att ha råpluggat texterna på tåget in. Eller ja, vi fyra ensamma med bra akustik a capella lät riktigt coolt. Inne i kyrkan med ett gäng till tillsammans med pianist och körledare lite sämre. Men vi vet ju i alla fall att det låter bra, eller hur? Vi skippade inbjudan till ambassaden med lussebullar och glögg för att ta till vara på vår ungdom genom en vettig måltid på Burger King. Visst är vi snygga?
Så kan man också spendera lördagkvällar.
Que inteligente
Satt och kollade lite på nyheterna nyss. Staten ska tydligen sälja ut företaget som har hand om flygplatserna. Vad gör alla fina flygledare då? Jo, de går och sjukskriver sig. Nu sitter det alltså tre flygledare i Barajas som omöjligt kan ta hand om all trafik, resten väljer att strejka. Kom igen, ibland får man ju ta och se strejkerna i ett lite större perspektiv, det går inte att hålla på och klaga på allt. Det är som att gå och klaga på att landet tar till ekonomiska åtstramningar när den ekonomiska situationen håller på att förstöra för hela EU, någonting som faktiskt hände den 29 september här och har upprepats i Frankrike. Nu är jag inte enormt insatt i situationen, men att gå och strejka samma kväll som halva Spanien åker på semester är kanske inte helt smart, vilken orsaken än är. Vad ska pengarna komma ifrån har de tänkt, när orsakerna till nedskärningarna etc. är brist på pengar? Har de tänkt att staten ska betala alla flygbiljetter som blivit oanvändbara? Jag tycker rätt synd om alla som sitter fast på flygplatsen, det är bland det tråkigaste som finns. Hoppas bara att det inte händer dagen innan julafton också..
¿Por que no?
Enormt meningslös skoldag. Praktiskt taget hela lärarkåren är i Marbella, så det blev att kolla på "Don Quijote" på morgonen. Och ja, det var allt för den dagen. Men nu är det långhelg, fem dagar, det är ju praktiskt taget lov! De är taktiska de här människorna som lägger två helgdagar med en dag mellan i början av december, nästan alltid en liten extra puente för att ladda upp inför julen. Nästa år borde det ju tekniskt sett bli ledigt hela veckan, två helgdagar + tre klämdagar? Ja, varför inte?
Jag som slutade halv 12 och inte har tillstånd att gå till matsalen vid den tiden på grund av barnens mattider drog iväg och lunchade på IKEA. Inte för att jag är sverigefrälst, snarare för att det är en bra inomhuslokal till skillnad från de flesta platser, vilka är byggda på att man ska kunna sitta ute. Dessutom har jag ingenting emot lite prisvärd mat.
Jag som slutade halv 12 och inte har tillstånd att gå till matsalen vid den tiden på grund av barnens mattider drog iväg och lunchade på IKEA. Inte för att jag är sverigefrälst, snarare för att det är en bra inomhuslokal till skillnad från de flesta platser, vilka är byggda på att man ska kunna sitta ute. Dessutom har jag ingenting emot lite prisvärd mat.
Aptitretare: Laxröra på grovt bröd
Förrätt: Champinionsoppa
Huvudrätt: Lax med kokta morötter tillsammans med potatis- och broccolikakor
Efterrätt: Chokladmousse
Dryck: Lingondricka
Trerätterslunch för 8,80 €, varför inte? Efter det var jag så mätt så att jag nästan mådde illa. Ganska snart gick det över i en riktig paltkoma, så trött så att det skulle inte ha varit förvånande om jag somnade där jag satt. Så trött så att jag var lite väl nära att glömma plånboken. Det blev att släpa sig hem allstå. Oj, var det meningen att jag skulle träna nu?
Förrätt: Champinionsoppa
Huvudrätt: Lax med kokta morötter tillsammans med potatis- och broccolikakor
Efterrätt: Chokladmousse
Dryck: Lingondricka
Trerätterslunch för 8,80 €, varför inte? Efter det var jag så mätt så att jag nästan mådde illa. Ganska snart gick det över i en riktig paltkoma, så trött så att det skulle inte ha varit förvånande om jag somnade där jag satt. Så trött så att jag var lite väl nära att glömma plånboken. Det blev att släpa sig hem allstå. Oj, var det meningen att jag skulle träna nu?
se dig om
Pepparkakor, halv åtta hos mig, lite snö, ett öppet fönster, gitarr, winnerbäck, middag, dusch. Jao, träningen ska det tas tag i i morgon, då kör vi på aerobics. Jag har tid, det är ju trots allt helg i fem dagar om inte allt för lång tid. Då har man råd att skita i grejer.
Diciembre
