Vale, vale

Så där, nu går jag iväg över Alcobendas gator. Ska till flygplatsen igen. Ska flytta. Till ett annat land. Till Sverige.

Jag har ju haft en tidsbegränsning på tio månader hela tiden, så jag kan inte säga så mycket mer än att det är nästa steg. Jag skulle kunna skriva något ångest- eller längtansfullt, som alla brukar göra, men som jag har försökt påpeka så många gånger tidigare så har jag aldrig haft problem att bryta upp eftersom jag ser allt, precis allt, oavsett om det är litet eller stort, som en del i en lång kedja. Jag tycker om att gå vidare, och den här gången råkar det betyda att jag flyttar hem till mitt gamla barndomsrum. Det är också att gå vidare.

Jag älskar Madrid, den kaotiska och kraftfulla staden som förmedlar ett enormt lugn, där alla är en del av en enorm grupp i stället för ensamma i en stor massa. Jag älskar att det aldrig är svårt att stöta på samma människor om och om igen i Europas tredje största stad. Jag älskar att jag faktiskt är en del av den.

Jag är nöjd med mitt liv här. Det är klart att man alltid kan göra saker annorlunda, men efter de förutsättningar och riktlinjer jag gavs tycker jag att jag har gjort det så bra som det går och lite till. Min spanska vill jag alltid ska vara bättre, men å andra sidan är den bra, det beror ju på vad man jämför med, och det allt färre som startar en konversation med att fråga varifrån jag kommer. Jag har jobbat fram ett sammanhang här.

Så nu drar jag igen. Ett år äldre och klokare antar jag. Det är med stor säkerhet inte sista gången jag drar heller. Jag behöver ryckas upp med rötterna ibland. Tänkte sätta mig på flyget till tonerna av årets första sommai i p1, CIAO.

Troligen den sista mojiton på ett tag.

Riktigt kul helg! Asbra! Men intensiv, och jag som var riktigt slutkörd redan i torsdags börjar bli lite apatisk. Så jag stannar nog kvar här i kväll. Och sover. God natt.

Har ju gått och låtsats att det är sommarlov i en vecka, men nu kan jag officiellt säga att det är över. Det är säkert sista gången jag ser många - praktiskt taget alla åker hem i morgon - men jag är hemskt dålig på att säga hej då. Det är ju meningen att man ska bli lite sentimental och gråtfärdig, men det kan jag inte. Kan aldrig tänka så. Inte för att jag har panik över att saker tar slut, utan snarare tvärt om. Allt är ju en del i samma långa kedja.. Åt hur som helst så mycket så att jag blev spyfärdig igår (en tallrik sushi, en tallrik olika sorters nudlar och kyckling, en tallrik olika sorters grillat kött och grönsaker, en skål glass, två bakelser och frukt...), kunde sedan inte sova ordentligt eftersom mitt rum på något sätt hade lyckats bli 10 grader varmare än utomhus, så nu är det dags för en välbehövlig siesta.

Ingen bra idé att promenera mitt på dagen i en och en halv timme två dagar i rad. Och barfota den första. Fötterna skållades, jag skojar inte. Men det var ju mitt beslut att gå, så jag ska ju inte klaga på det. Har varit på polideportivo och badat/solat igen. Första gången jag varit där innan solen börjar bli trött vid sextiden, och jo, det syns nog lite. Hela klassen hänger där vid den här tiden. I kväll blir det kinabuffé till avslutningsmiddag. 35 personer på en kinarestaurang - tur att vi har bokat. Dags att säga hej då, alla åker på torsdag.

Jag sa det innan också, men det här kan inte vara så mycket annat än starten på mitt sista sommarlov. Att planlöst vandra runt i solen, käka kebab, att ligga och sova brevid poolen i två timmar, att ha allt helt kravlöst, att bara kunna njuta av det som finns. Att kunna gå i det svala morgonljuset efter en natt på Yeswedance, det kan inte bli dåligt där. Gud vad bra kontakt man kan få där, vad mycket bra folk det finns, och lokalen är perfekt. Att kunna ligga i sängen och lyssna på hundarna som skäller och ropen från bilarna. Snart lämnar jag det, men jag har det i alla fall bra på vägen.

Sådär. Har vandrat runt i värmen ett par timmar. Det verkar ju helt klart som om det skulle vara sommarlov. Ska tillbaka in nu, så jag får ta och önska en god fredagskväll. Ciao!

En viss snygg kusin vid namn Elin har viss fått för sig att ta en spontansemester och komma förbi nästa vecka! Bilden är från förra sommaren, visst ser jag extremt het ut?

Man måste ha stor makt för att se till att någonting som alla de gamla kyrkorna byggs. Men de är enormt vackra. En stillhet med djup. Borde kanske gå och kolla på en katolsk gudstjänst eller något? Skulle kanske vara häftigt att se.

Segovia var fint men litet. El Escorial var inte något vidare kul som slott. Valle de los caídos, den avkrigsfångar från inbördeskriget i ett berg inhuggna kyrkan hedrandes de fallna soldaterna på Francos sida, och innehållandes Francos egen grav, var mäktig, stark och kuslig att kliva in i.

Med tanke på att jag inte har skrivit så mycket av vad som hänt den senaste veckan tänkte att jag kunde dra upp det i några anekdoter:



Fredag kväll. Skulle tillsammans med Lydia möta upp ett gäng södra latinare. Möts av en hel klass och två lärare - ryktet har spritts, och lärarna agerar gestapo. Men södra latinarna var himla gulliga i alla fall.

Lördag - studentnatten. Inne på moondance, på svenskfesten. Börjar blöda näsblod mitt på podiet.

Lördag - lite senare på studentnatten. Inne på Patcha. Tror inte det finns något ställe med fler killar på jakt. Innan jag är framme på dansglovet har minst fyra sagt "helloooo, helloooo, how are youuuu". Har svarat genom att nicka, le, och gå vidare, eller att lägga handen personens axel, le och säga "du är rätt full va?" eller "du vet väl att du är väldigt fånig?", fått ett skratt tillbaka och kan gå vidare. Att behålla en studenthatt är inte lätt. Får ta tillbaka den om och om igen för att Anders hatt inte ska gå förlorad. Ute på dansgolvet märker jag att någon står bakom mig. Det tar mindre än en minut innan har frågar om jag vill ha en drink. Tackar nej. "Men bara fem minuter!". Jaha, okej då. "Det är billigare i baren på övervåningen". Jaha... "Tycker du om att dansa?" Jo det är väl okej... Står snart framför värdens genom tidernas värsta dans, hemska höftrullningar, ett ansiktsuttryck som jag vet han tror är hett.. En extremt okysst aura kan det sammanfattas med. Vänder mig för att inte skratta åt det komiska, säger att jag sätter mig, att man inte kan dansa så. Han följer efter. Försöker att prata lite för att vara schysst. Det gör man alltid mot örat, annars går det inte att höra någonting. Märker att han efter ca två repliker försöker att snabbt vända sin mun mot mig. Vänder mig bort. Slår till honom. Säger att förlåt, men han beter sig som en idiot. Någon måste ju säga det det. Går iväg. Alla försöker prata någon dålig engelska. Förutsätter att man inte kan. Det kryllar av akademiker som tror att de är bättre än vad de är. Inget ont om kvällen eller stället eller så, för det var kul, och idioter finns överallt, men det är därför man ska gå på de små indieklubbarna, dit inte alla hittar. Det blir lite mer äkta, musiken blir mer än basgång, ungefär.

Måndag - Känns som en perfekt dag att precis som på söndagkvällen lägga sig vid poolen på polideportivo och halvsova njutandes av kvällssolen. Går runt i bohemoufit med baddräkt i tygpåsen. Grejen är att jag kom in på att visa upp mitt kort på söndagen. Igår fungerade det inte. Tydligen var mitt ymkort obetalt igen. Har bett Olivia gå till banken och ta tillbaka mina 60 €. Hon klagar på byrokratin.

Tisdag morgon - Freija och jag har missat bussen. Går för att ta C10, men den kommer aldrig. Tänker att L159 går ganska nära la Moraleja. Trycker lite sent, åker ut på en åttafiliga motorvägen. Får gå över den, ta en buss tillbaka, springa till nästa busstation. Det roliga är att jag åkt buss ensam med Freija två gånger. Båda gångerna har vi hamnat fel.

Tisdag eftermiddag - Allt som har men skolan att göra är officiellt slut. Betygen sätts i morgon. Och det ser inte ut som om mitt betygsnitt kommer göra något annat än att ligga kvar på sina 20.0. Drar mig alltid för att säga att jag har det, det låter ju som om man inte har något liv, som om man inte har någonting roligare för sig. Men skönt är det!

Tisdag kväll - Får för mig att åka till stan på väg hem från skolan. Vintageshoppar lite. Hittade en skitcool kjol, som så klart var tvungen att vara en centimeter för liten. Men är nöjd ändå. Vandrar runt lite, tar en kaffe innan jag åker hem och råkar komma in på la Malasañas bakgrund. Tydligen hette det Maravillas, men en 15-årig tjej från området vid namn Manuela Malasaña blev en hyllad figur efter att ha fallit offer för napoleons soldater vid andra maj-upproret 1808. Och anledningen för att det är rätt alternativt idag är att la movida madrlieña efter Franco började ha det som sitt tillhåll. Började tycka om malasaña lite till.



Det kanske blev lite långt allt det där? Ja, för den som orkade läsa allt, så ska jag gå och lägga mig nu. Ska till Segovia i morgon. God natt!

Nej det här var ju lite misslyckat. Har alltid koll på mina grejer ute. Har väskan i handen. Ska resa mig upp och gå hem. Stödjer mig mot väggen, har väskan vid fötterna. Vänder mig om. Väskan är borta... Men men, hade ju inte så värdefulla saker med mig. Nycklar, spansk überbillig telefon med mycket lite pengar på kortet, ett plastkort, ganska lite kontanter. Det enda som är lite irriterande att bli av med är busskortet. Hatar att vara utan busskort!

Men annars var det en förvånande kul studentkväll. Har inte gått på någonting annat än indieklubbar sedan mars, så det blev lite deja vu över det. Men på ett bra sätt, det märks att man har bra mycket mer koll och streetsmartness än för ett år sedan när man kan jämföra så. Inte så konstigt kanske. Fast på vardaglig basis gillar jag indieklubbarna och de små barerna. Jag kanske inte ser ut som en indietjej vid första anblick, men jag trivs där, älskar atmosfären.

Men visst blir man glad av att kunna dansa runt med en studenthatt, att nästan lyckas övertala sig att man själv också är klar. Växla mellan att trängas på en klubb med skjorta som dresscode och att sitta barfota i en trappuppgång på gatan.

Egentligen är det grillning hos sebbe idag, men jag ser ju ut att sitta kvar här i nuläget, så det blir nog inte så mycket av det. Kanske man ska gå och lägga sig i solen ändå?

Ska ta och möta upp Lydia för lite käk på Diversia. Vi hade tänkt dra oss in mot Madrid för att ge lite Södra Latinare, som kom till skolan i dag som en del av klassresan (vi är ju rätt vana vid sånt här, jag skulle hålla "välkomsttal" den här gången, hann inte kolla igenom det mycket innan, men ansträngde mig för att prata långsamt osv, och de förstod, så får väl se det som att jag lyckades...) en tur genom stan. De ska vara hemma vid ett, så då blir det hem och tagga för studenten! ciao!

Glad överraskning!! Spontanbokade precis biljetter till día de la música på sala heineken söndag nästa vecka! Med bland annat LYKKE LI, superbra!

Jag gillar den där tågkorsningen. Den signalerar att man är på väg någonstans. Och att man kan göra val. Och att två vägar kan gå ihop och bli en. Och någon typ av urban känsla, fast från en svunnen tid. Gammalt och nytt.

Medan jag var upptagen med att komma på hur man ritar sammansatta tangensfunktioner på datorn hade tydligen gamla goa VRG Odenplan skolavslutning. På bilden är den förra, som inte var för allt för länge sedan. Eller, ja, ett år. Själv har man ju två veckor till, men å andra sidan sätts betygen på onsdag, och jag har inget emot att stanna kvar ett tag och njuta lite! Idag fick jag tag på en cool vit klänning på second hand-affären. Studentklänning nästa år kanske? Vem vet? Det skulle ju vara rätt coolt att lite skadeglatt ha en supersnygg studentklänning för 30 spänn! Men jag har ingen aning vad jag ska ha på mig på studenten på lördag. Vi får se hur det blir. Rätt praktiskt att bara ha fem treor hur som helst, så att man kan vara med hela dagen. Faktiskt. Stockholm borde vara ett ej välordnat kaos vid det här laget, typ alla står väl på flaken nu?

När regnet faller vandrar jag lugnt vidare, allt blötare på allt tommare gator samtidigt som jag ser de förvånade blickarna.

Tänkte bara meddela att jag har bokat flyg till Stockholm den 28 juni, om exakt tre veckor alltså! Så efter det har jag tänkt bo där i alla fall till studenten. Om någon känner för att hjälpa mig att boka upp min sommar lite är det bara att säga till, har sparat allt som ett blankt blad hittills. Åtta veckor går ju rätt fort som det är.

Söndageftermiddag på långproenad genom nordöstra stan. Vilken frihet det är i att bara gå, gå och gå i flera timmar. Stanna till någon gång kanske. Fota lite. Eller ta en kopp kaffe med en tidning på bordet. Kolla upp mot himlen och ner i marken. På hundarna, barnen och pensionärerna. Eller tomt och ingenstans.

Nej men det är ju Sveriges nationaldag idag! Om jag ska vara ärlig märks det inte tydligt, tycker att till och med lilla utlandssvenska colegio escandinavo lunkar på som vanligt. Det är en ganska obetydlig dag den där svenska flaggans dag (som den hette när jag var liten). Tvivlar på att regeringen kommer att lyckas göra det till ett riktigt firande. Har ingen tradition av det. Har aldrig haft nationaldag. Föll för grupptrycket. Är det något att fira? Men visst, Sverige är fint. Uppbyggt av svenssons som HÄR och HÄR. Hipsters kan man nog kalla de flesta egentligen. Lite charmigt litet och tryggt som vill vara en metropol. I alla fall Stockholm. En tredjedel är tydligen från andra länder eller har utländska föräldrar. Älskar det väldigt mycket på ett sätt, klarar mig utan på ett annat. Jaja, du tysta du glädjerika sköna...

Lördag kväll startade på klassens utspark i parque de andalucía. Men satt snart och kollade ut över en mysig bar i Alcobendas centrum. Det är charmigt Alcobendas, en liten väldigt spansk småstad som råkar ligga brevid ett stort Madrid (som till viss del även det är en förvuxen småstad). Cherokee som det heter var väl lite av ett guldkorn, mysigt, mörkt trä och svag belysning med rockmusik, piltavlor, bordsfotboll och riktig spanien-USA på storbild. Snackade med ett gäng spaggar ett bra tag, gick vidare till parque de extremadura och rökte vattenpipa. Och snackade ett par timmar till. De var ju trevliga och hade humor, så varför inte? Det är inte varje dag man blir bjuden på vattenpipa, öl och spanskt sällskap i en park mitt i natten. Bilden tog Lydia på Freeway.

Får ta och erkänna en sak. Jag tappade bort min iphone igår. Igen. Hörde av mig till lite personal på ochoymedio. Men ingenting. Men mobilen var fortfarande på, ringde någon gång då och då, och på det sjunde samtalet från yoigotelefonen var det någon som svarade! Den hade åkt ur taxin, och jag snackade tydligen med chaufförens son, som skulle se till att han körde förbi alcobendas på måndag! Det är två saker jag inte förstår. 1. Hur går det att tappa nycklarna och mobilen hela tiden? 2. Hur kan jag ha sånt flyt att jag alltid får tillbaka dem? Jag kan inte annat än skratta. Nej men åh vad skönt!!

Hade nog tänkt göra ett inlägg igår, men det blev lite gåligt med tid för det. Ännu en skolkonsert. De måste göra dem kortare, det går knappt att orka med mer än hälften... Kändes lite taskigt att smyga iväg tidigt, men hade planerat in att gå på ochoymedios nyinvigning, som skulle starta med konsert vid nio. Väl där någon timme sent kändes det inte helt lockande ändå, så vi tog och satte oss på freeway. Perfekt lokal, små utbuktningar mot stora öppna fönster mot gatan... Himla bra! Klacken ramlade av direkt, så resten av kvällen balanserade jag på ett runt spikhuvud. Men ochoymedio blev nog lite av en besvikelse. Det var nog lokalen i sala flamingo som gav det sin charm innan, så det finns bra mycket bättre ställen nu när det är i sala but. Dessutom slogs jag av någon typ av enorm trötthet, fick anstränga mig för att orka stå rakt och ville bara sova. Aldrig hänt innan.. Men freeway - super!

Ett trött leende... Tredje kvällen den här veckan som jag sitter på "El lugar perfecto" i Gran Manzana (igår var det libros & vinos inne i stan som gällde) och baristan känner redan igen mig, vet vad jag vill ha och vart jag sitter... Men viktigast här: jag börjar bli KLAR! Gud vad skönt det känns! Inte så att jag suttit och lidit, har ju haft sällskap och utnyttjade till exempel hemvägen ihår till att köpa en halvlång brun skinnsjol (som nog ska invigas i morgon), men ändå. Man blir sliten. Och man vill göra annat. Det börjar räcka nu liksom. Och nu är det bara en ledarskapslektion (som jag har förberett klart), ett matteprojekt och en kemitext (som jag tänkte fixa på den svinlånga hålan i morgon), ett fysikprov (som jag har tillräcklig koll på) och ett sista spanskatal (som är det sista jag har kvar att göra, ska nog försöka komma på någonting kul nu). Yes!!

Första juni. Tiden går snabbt måste jag säga. Väldigt snabbt. Bilden ovan är den första jag tog i Spanien.