Sommar
Så blev det att mitt första jobb inom vården blev som undersköterska på ett demensboende. Mycket intressant att få en inblick hur demens kommer sig till uttryck. Det är så mycket mer än att bara glömma saker. Att man blir sjuk förr eller senare, och att man dör förr eller senare, det har jag accepterat. Men jag hoppas verkligen att få slippa att några av mina anhöriga (eller jag själv) förlorar sig själva, sin person, den människa som de byggt under hela livet. Oavsett hur man mår, hoppas jag att man i alla fall ska få leva och dö som sig själv.
Min första erfarenhet som undersköterska också. Har gått bra tycker jag. Nyttigt att få se undersköterskornas, och till viss del sjuksköterskornas, vardag. Vad man gör. Vilka de är. Det är ett viktigt arbete som höjer livskvalitén för många människor, och det är många toppenbra människor som gör det. Det handlar till stor del om att finnas där, men annars är det mycket mata, byta blöjor, ge mediciner, städa, laga mat, få i säng.
Jag kommer nog att vara undersköterska ett par gånger till, och det är jag glad för, men jag kommer antagligen trivas bättre som läkare. Det är ju en välsignelse och en förbannelse att jag aldrig kan nöja mig med att förvalta rutiner. Att jag behöver se saker som mer än ett jobb. Men hoppas att läkaryrket kommer att kunna ge mig roliga möjligheter och variation.
Några veckors jobb till, sedan semester och resande. Lite bilder från sommaren än så länge kommer nedan. Lite Stockholm, mycket familj, en del Paris och en stor dos skärgård.
Here I stand, and here I'll stay
Jag har varit väldigt dålig på att skriva här. Det är nog inte så många som är inne och kollar längre. Det är inte att jag medvetet struntat i att skriva, men jag har inte orkat. Eller hunnit.
Det har varit en tuff termin, det får jag ju erkänna. Jag har jobbat extremt mycket. I perioder alldeles för mycket. Det har varit talande nu när jag läst inför tentan. Normalt sett ska det kännas skitjobbigt. Man pluggar hela dagarna, från morgon till kväll, i flera veckor. Det här har varit mitt längsta tenta-P hittils, så det borde verkligen ha varit jobbigt. Men det har liksom varit avslappnande. Att kunna sitta och bara läsa hela dagarna, att bara ibland behöva springa någontstans, att hinna tänka, åtminstone lite grann. Så tenta-P har faktiskt vilat upp mig den här gången, det har gett mig ny energi. Och om jag tycker att det som ska vara den jobbigaste perioden på terminen har varit den lugnaste, ja, då har jag nog haft ganska mycket under resten av terminen.
Men jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har blivit starkare, säkrare, rakare, mer uthållig och antagligen också mer ödmjuk.
Jag har gjort en himla massa roliga saker, och desto fler givande och intressanta. Jag har varit i Spanien till exempel, (heltsigt som vanligt, fyra dagar är det längsta jag har haft att tillgå för att åka härifrån), vilket var en minnesvärd resa på väldigt många sätt. Har gått på bal. Har varit del av en mediastorm. Är en del av läkarprogrammets ledning på samma villkor som proffesorerna, docenterna och alla andra som sitter där. Har gått på dop. Har sprungit, och pusslat, och hittat luckor. Har varit igång minst 12 timmar per dag, ofta mer. Har lärt mig tolka EKG. Har lärt mig tänka som en läkare. Och har börjat bli en av dem. Även om det har varit tufft, så är nog det senaste året ett av de roligaste jag har haft. Och så mycket jag har lärt mig - helt sjukt!
I morgon skriver jag tenta. Sedan åker jag till Stockholm. Sedan till Paris. Sedan ska jag vara undersköterska på ett demensboende i fem veckor. Och sedan tänker jag bara vara spontan resten av sommaren. Det ska bli fantastiskt skönt. Jag har praktiskt taget inte varit ledig på tre år. Det skulle jag aldrig ha trott, den där sommaren när jag kom hem från Madrid för tre år sedan.
