Vale, vale

Himla najs. Madrid har verkligen personlighet, med traditionerna, den rebelliska auran, spanskheten och samspelet mellan dessa. Den har ju enormt mycket intressant historia, från att den grundades av morerna, till motståndet mot franco, till la movida madrileña till nu. Den har traditioner, men är ändå verkligen en stad i förändring. Det går fort i Madrid. Skyltarna står på engelska nu helt plötsligt, och i morse åkte jag en nybyggd renfelinje till flygplatsen. Ja du, Madrid, Madrid.

Är hemma efter en middag på J med mamma och Andreas, och tänkte att jag borde uppdatera lite om hur Madrid varit. Har hunnit med en del dock, det skulle bli alldeles för många inlägg, så det får bli en liten lista. Jag har:

- åkt Skavsta-Madrid med Ryanair

- åkt L1:an, som för övrigt fortfarande har precis samma busschaufför

- käkat trerätters lunch på diversia för en hundralapp

- kollat in gamla skolan. Den är sig lik.

- köpt kläder och skor för 2 € på alcobendas second hand-affär

- gått på Bizarro och snackat med gamla bekanta

- varit inne på star studio

- käkat en massa serranoskinka och ost

- gått runt i la malasaña, käkat vid plaza 2 mayo, gått på retro city och sånt

- sett alla torg och cafeer

- blivit lycklig av priserna

- gått på la casa encendida, vilket jag gillar starkt - smart idé på museum, och gått genom Lavapiés

- Gått på Zoologico

- Sett andra gamla madridsvenskar på besök minst sju gånger på två dygn, oavsiktligt

- gått genom el rastro och stan

- haft en lång fika vid operan

- stått på min spanska balkong

- stuckit mig på en kaktus på samma balkong minst 10 gånger

- bott i camilas källare, i en trasig säng (mycket trevligt)

- ätit på in lugar perfecto på gran manzana

- stått utanför min gamla lägenhet, som dock var tom

- gått genom alcobendas till parque de andalucia, och kollat in en massa platser på vägen

- tagit en glass på la romana

- shoppat frukt på alcampo

- känna luften och vädret

- köpt grejer på en kinesaffär. Ett läppstift för 1 € till exempel.

- sett på en fantastiskt bra dansk jazzkonsert på café central

- tagit siestor

- åkt Metro/Renfe

- tagit tostadas med olivolja och tomatröra, apelsinjuice och café con leche till frukost

- suttit på en bra bar med en gin tonic och snackat med camila om varför natur är den bästa linjen

- vandrat runt i la malasaña på natten och snackat med folk

- tagit en rom cola på freeway, vid ett av fönstren som vetter ut mot gatan

- gått runt i ett stängt Barrio de Salamanca på alla helgons dag

- gått genom en fridfull parque del retiro, med cyklande och rullskridskoåkande barn, joggare, gamlingar på bänkar och barnteatrar som hämtade ur 40-talet

- åkt metro från saintz de baranda, där jag bodde med mamma och pappa när de hälsade på

- dragit väskan genom stan

- åkt flygplatsbussen igen

- gort fel med allt på flyget (jag flyger för ofta, tar det inte seriöst längre...)

- sett fönstret till rummet jag och Agnes hade i barcelona från flyget

- sett cafeet och gaten på Barcelonas flygplats där jag väntade när jag första gången åkte till Madrid, innan jag sprang till flyget

- kommit tillbaka via arlanda till precis samma gate som jag åkte från första gången jag skulle till Madrid. Första gången jag var på Arlanda sedan dess…



Bland annat då så klart. Fortsätter i nästa inlägg, så att det inte blir helt överdrivet långt. Davit är en rätt så kul fotograf förresten, eller hur?

Så där, nu går jag iväg över Alcobendas gator. Ska till flygplatsen igen. Ska flytta. Till ett annat land. Till Sverige.

Jag har ju haft en tidsbegränsning på tio månader hela tiden, så jag kan inte säga så mycket mer än att det är nästa steg. Jag skulle kunna skriva något ångest- eller längtansfullt, som alla brukar göra, men som jag har försökt påpeka så många gånger tidigare så har jag aldrig haft problem att bryta upp eftersom jag ser allt, precis allt, oavsett om det är litet eller stort, som en del i en lång kedja. Jag tycker om att gå vidare, och den här gången råkar det betyda att jag flyttar hem till mitt gamla barndomsrum. Det är också att gå vidare.

Jag älskar Madrid, den kaotiska och kraftfulla staden som förmedlar ett enormt lugn, där alla är en del av en enorm grupp i stället för ensamma i en stor massa. Jag älskar att det aldrig är svårt att stöta på samma människor om och om igen i Europas tredje största stad. Jag älskar att jag faktiskt är en del av den.

Jag är nöjd med mitt liv här. Det är klart att man alltid kan göra saker annorlunda, men efter de förutsättningar och riktlinjer jag gavs tycker jag att jag har gjort det så bra som det går och lite till. Min spanska vill jag alltid ska vara bättre, men å andra sidan är den bra, det beror ju på vad man jämför med, och det allt färre som startar en konversation med att fråga varifrån jag kommer. Jag har jobbat fram ett sammanhang här.

Så nu drar jag igen. Ett år äldre och klokare antar jag. Det är med stor säkerhet inte sista gången jag drar heller. Jag behöver ryckas upp med rötterna ibland. Tänkte sätta mig på flyget till tonerna av årets första sommai i p1, CIAO.

Troligen den sista mojiton på ett tag.

Riktigt kul helg! Asbra! Men intensiv, och jag som var riktigt slutkörd redan i torsdags börjar bli lite apatisk. Så jag stannar nog kvar här i kväll. Och sover. God natt.

Har ju gått och låtsats att det är sommarlov i en vecka, men nu kan jag officiellt säga att det är över. Det är säkert sista gången jag ser många - praktiskt taget alla åker hem i morgon - men jag är hemskt dålig på att säga hej då. Det är ju meningen att man ska bli lite sentimental och gråtfärdig, men det kan jag inte. Kan aldrig tänka så. Inte för att jag har panik över att saker tar slut, utan snarare tvärt om. Allt är ju en del i samma långa kedja.. Åt hur som helst så mycket så att jag blev spyfärdig igår (en tallrik sushi, en tallrik olika sorters nudlar och kyckling, en tallrik olika sorters grillat kött och grönsaker, en skål glass, två bakelser och frukt...), kunde sedan inte sova ordentligt eftersom mitt rum på något sätt hade lyckats bli 10 grader varmare än utomhus, så nu är det dags för en välbehövlig siesta.

Ingen bra idé att promenera mitt på dagen i en och en halv timme två dagar i rad. Och barfota den första. Fötterna skållades, jag skojar inte. Men det var ju mitt beslut att gå, så jag ska ju inte klaga på det. Har varit på polideportivo och badat/solat igen. Första gången jag varit där innan solen börjar bli trött vid sextiden, och jo, det syns nog lite. Hela klassen hänger där vid den här tiden. I kväll blir det kinabuffé till avslutningsmiddag. 35 personer på en kinarestaurang - tur att vi har bokat. Dags att säga hej då, alla åker på torsdag.

Jag sa det innan också, men det här kan inte vara så mycket annat än starten på mitt sista sommarlov. Att planlöst vandra runt i solen, käka kebab, att ligga och sova brevid poolen i två timmar, att ha allt helt kravlöst, att bara kunna njuta av det som finns. Att kunna gå i det svala morgonljuset efter en natt på Yeswedance, det kan inte bli dåligt där. Gud vad bra kontakt man kan få där, vad mycket bra folk det finns, och lokalen är perfekt. Att kunna ligga i sängen och lyssna på hundarna som skäller och ropen från bilarna. Snart lämnar jag det, men jag har det i alla fall bra på vägen.

Sådär. Har vandrat runt i värmen ett par timmar. Det verkar ju helt klart som om det skulle vara sommarlov. Ska tillbaka in nu, så jag får ta och önska en god fredagskväll. Ciao!

En viss snygg kusin vid namn Elin har viss fått för sig att ta en spontansemester och komma förbi nästa vecka! Bilden är från förra sommaren, visst ser jag extremt het ut?

Man måste ha stor makt för att se till att någonting som alla de gamla kyrkorna byggs. Men de är enormt vackra. En stillhet med djup. Borde kanske gå och kolla på en katolsk gudstjänst eller något? Skulle kanske vara häftigt att se.

Segovia var fint men litet. El Escorial var inte något vidare kul som slott. Valle de los caídos, den avkrigsfångar från inbördeskriget i ett berg inhuggna kyrkan hedrandes de fallna soldaterna på Francos sida, och innehållandes Francos egen grav, var mäktig, stark och kuslig att kliva in i.

Med tanke på att jag inte har skrivit så mycket av vad som hänt den senaste veckan tänkte att jag kunde dra upp det i några anekdoter:



Fredag kväll. Skulle tillsammans med Lydia möta upp ett gäng södra latinare. Möts av en hel klass och två lärare - ryktet har spritts, och lärarna agerar gestapo. Men södra latinarna var himla gulliga i alla fall.

Lördag - studentnatten. Inne på moondance, på svenskfesten. Börjar blöda näsblod mitt på podiet.

Lördag - lite senare på studentnatten. Inne på Patcha. Tror inte det finns något ställe med fler killar på jakt. Innan jag är framme på dansglovet har minst fyra sagt "helloooo, helloooo, how are youuuu". Har svarat genom att nicka, le, och gå vidare, eller att lägga handen personens axel, le och säga "du är rätt full va?" eller "du vet väl att du är väldigt fånig?", fått ett skratt tillbaka och kan gå vidare. Att behålla en studenthatt är inte lätt. Får ta tillbaka den om och om igen för att Anders hatt inte ska gå förlorad. Ute på dansgolvet märker jag att någon står bakom mig. Det tar mindre än en minut innan har frågar om jag vill ha en drink. Tackar nej. "Men bara fem minuter!". Jaha, okej då. "Det är billigare i baren på övervåningen". Jaha... "Tycker du om att dansa?" Jo det är väl okej... Står snart framför värdens genom tidernas värsta dans, hemska höftrullningar, ett ansiktsuttryck som jag vet han tror är hett.. En extremt okysst aura kan det sammanfattas med. Vänder mig för att inte skratta åt det komiska, säger att jag sätter mig, att man inte kan dansa så. Han följer efter. Försöker att prata lite för att vara schysst. Det gör man alltid mot örat, annars går det inte att höra någonting. Märker att han efter ca två repliker försöker att snabbt vända sin mun mot mig. Vänder mig bort. Slår till honom. Säger att förlåt, men han beter sig som en idiot. Någon måste ju säga det det. Går iväg. Alla försöker prata någon dålig engelska. Förutsätter att man inte kan. Det kryllar av akademiker som tror att de är bättre än vad de är. Inget ont om kvällen eller stället eller så, för det var kul, och idioter finns överallt, men det är därför man ska gå på de små indieklubbarna, dit inte alla hittar. Det blir lite mer äkta, musiken blir mer än basgång, ungefär.

Måndag - Känns som en perfekt dag att precis som på söndagkvällen lägga sig vid poolen på polideportivo och halvsova njutandes av kvällssolen. Går runt i bohemoufit med baddräkt i tygpåsen. Grejen är att jag kom in på att visa upp mitt kort på söndagen. Igår fungerade det inte. Tydligen var mitt ymkort obetalt igen. Har bett Olivia gå till banken och ta tillbaka mina 60 €. Hon klagar på byrokratin.

Tisdag morgon - Freija och jag har missat bussen. Går för att ta C10, men den kommer aldrig. Tänker att L159 går ganska nära la Moraleja. Trycker lite sent, åker ut på en åttafiliga motorvägen. Får gå över den, ta en buss tillbaka, springa till nästa busstation. Det roliga är att jag åkt buss ensam med Freija två gånger. Båda gångerna har vi hamnat fel.

Tisdag eftermiddag - Allt som har men skolan att göra är officiellt slut. Betygen sätts i morgon. Och det ser inte ut som om mitt betygsnitt kommer göra något annat än att ligga kvar på sina 20.0. Drar mig alltid för att säga att jag har det, det låter ju som om man inte har något liv, som om man inte har någonting roligare för sig. Men skönt är det!

Tisdag kväll - Får för mig att åka till stan på väg hem från skolan. Vintageshoppar lite. Hittade en skitcool kjol, som så klart var tvungen att vara en centimeter för liten. Men är nöjd ändå. Vandrar runt lite, tar en kaffe innan jag åker hem och råkar komma in på la Malasañas bakgrund. Tydligen hette det Maravillas, men en 15-årig tjej från området vid namn Manuela Malasaña blev en hyllad figur efter att ha fallit offer för napoleons soldater vid andra maj-upproret 1808. Och anledningen för att det är rätt alternativt idag är att la movida madrlieña efter Franco började ha det som sitt tillhåll. Började tycka om malasaña lite till.



Det kanske blev lite långt allt det där? Ja, för den som orkade läsa allt, så ska jag gå och lägga mig nu. Ska till Segovia i morgon. God natt!

Nej det här var ju lite misslyckat. Har alltid koll på mina grejer ute. Har väskan i handen. Ska resa mig upp och gå hem. Stödjer mig mot väggen, har väskan vid fötterna. Vänder mig om. Väskan är borta... Men men, hade ju inte så värdefulla saker med mig. Nycklar, spansk überbillig telefon med mycket lite pengar på kortet, ett plastkort, ganska lite kontanter. Det enda som är lite irriterande att bli av med är busskortet. Hatar att vara utan busskort!

Men annars var det en förvånande kul studentkväll. Har inte gått på någonting annat än indieklubbar sedan mars, så det blev lite deja vu över det. Men på ett bra sätt, det märks att man har bra mycket mer koll och streetsmartness än för ett år sedan när man kan jämföra så. Inte så konstigt kanske. Fast på vardaglig basis gillar jag indieklubbarna och de små barerna. Jag kanske inte ser ut som en indietjej vid första anblick, men jag trivs där, älskar atmosfären.

Men visst blir man glad av att kunna dansa runt med en studenthatt, att nästan lyckas övertala sig att man själv också är klar. Växla mellan att trängas på en klubb med skjorta som dresscode och att sitta barfota i en trappuppgång på gatan.

Egentligen är det grillning hos sebbe idag, men jag ser ju ut att sitta kvar här i nuläget, så det blir nog inte så mycket av det. Kanske man ska gå och lägga sig i solen ändå?