Hur skönt hotell på en skala?
Fick ett desperat och oförklarigt sug efter geisha (kan bero på att jag hittade en affär med just detta i helgen..) och hoppade på metron åt fel håll till stan på väg hem. Fick tag på just geisha i Tribunal även om den tog slut allt för fort.. Väl inne skadade det ju inte att stanna kvar ett tag. Jag styrde stegen mot Chueca, platsen där moderiktiga bögar strövar runt bland de regnbågsfärgade flaggorna, där alkoholiserade uteliggare med spretigt hår sitter framför finrestauranger, där nyanlända turister förvirrat dyker ner i kartan, där träden bildar ett tak över tanterna som rastar hunden vid gatornas smala öppningar, men framförallt där detta sköna hotell ligger strategiskt placerat i kärnan av stadsdelen. Där har vi en smart marknadsförare. Solig eftermiddag, så ska det vara.
Surprise!
Jag fattar inte grejen med att äta hela små sardiner. Små silvriga liv i sin helhet i min hand, mmm. Gjorde ett försök att läsa Candide, praktiskt att få en bok precis när man bestämt sig för att vara duktig och läsa Contra el viento ("Mot vinden"). Kom väl igenom sisådär halva. Men fick en trevlig överraskning efter några sidor, en viss pappa har tydligen fått för sig att ta sig en spontansemester. Inte mig emot, förutsatt att du hittar biljett så syns vi på torsdag!
Välkommen
Jag frös nog ihjäl tror jag. Eller nästan i alla fall. Men det är nog rätt lugnt ändå. Igår hängde jag med ett bra gäng från sköna Lund in till stan. Shopping stod på schemat efter en välbehövd thailunch. Jag tänkte att jag inte skulle köpa någonting. Sedan kom jag in på Top Shop.. Jag hittade perfekta vår/sommarplagg som jag vet att jag kommer att köpa förr eller senare, men jag vet inte..? Såg till att ha öppet köp, så vi får se. I brist på någonting annat att ta kort på bjuder jag på en insyn i mitt narcissistiska jag:
Got vivi van flaada
Har äntligen mina mest välanvända skor tillbaka efter ett minst sagt välbehövligt servicebesök. Klackarna går inte att se in i längre, det skadar ju inte liksom. Jag bekänner att jag inte kunde låta bli att ta favoritmontaditon nummer 33 med skinka och brieost på ditvägen. Men det är ju faktiskt lå-lå-lå-långhelg! Med andra ord är det god tid att frysa ihjäl ikväll i de tunna strumpbyxorna samtidigt som allt annat tyg ligger och hånler åt mig från tvättmaskinen. Trevligt, trevligt. Jo, men det är ju rätt trevligt faktiskt.
Tjugosjätte januari
Ja, den här bilden beskriver ganska bra vad som projiceras i min hjärna efter att ljusvågorna passerat solglajjorna. Så går det om man införskaffar sådana på en viss madrilensk marknad. Fast att det råkar vara på uteserveringen på vår ack så kära montaditosrestaurang skadar ju inte. Det värmer händerna att hamna i solens fält efter den dagliga förfrysningen vid morgonens minusgrader. Annars rullar det, jag satt på mitt vita lilla överkast nyss med den både över- och underskattade, men ändå älskade gitarren. Kunde inte komma på någonting att spela. Detta har resulterat i "Halv åtta hos mig" och ett stort sug efter hjortronparfait. Jag måste få tag på ett låturval, annars blir det farligt.
Hey soul sister
Okej. Inte nu igen. Skulle hitta en skomakare efter skolan. Vad händer då? Jo juste, nu är det lokal helgdag i Alcobendas i stället. Just my luck. Det går inte att låta bli att skratta till lite. Helgondagar, långhelger, klämdagar.. Jo, det är väl smart att utnyttja det katolska systemet kanske. Nu smälldes det upp fyrverkerier utanför mitt fönster.
Something else
Hyfsat praktisk helg med simmning, omsömnad av kavaj, skrivande om svenskar på engelska (just den blir kanske inte så bra, att skriva om en grej kan vara kul, men att ge en total bild går ju inget vidare bra alls.. jag ger upp på den).. Några gula spansktalande varelser i form av "Los Simpson" och några lite vitare i "Padre de familia" och "Futurama". Städning. Sova. Lite gitarr. Tidningen. Rätt nöjd med det faktiskt.
Men jag kan erkänna att jag kom på mig själv med att drömma mig bort någon annan stans. Till viss del till Sverige, visst, men snarare mot främmande platser, så som man alltid vill se någonting nytt, någonting annorlunda, någonting.. ja ibland varmare också. Men just där känns det ganska lagom. Sedan kom jag på att jag redan var någon annanstans. Men grejen är att det brukade vara främmande. Brukade. Det ska tydligen alltid vara någonting annat som är bättre. Alltid semester. Alltid fullspäckat ska det tydligen vara. Det som inte finns är alltid bättre, är människan programmerad så på samma sätt där som att vi har svårt att uppfatta positiv kritik jämfört med negativ? Att drömmar bara är positiva eftersom man ännu inte hunnit uppleva det negativa? Trist att det ska vara på det sättet i såfall. Aldrig nöjd. Men man behöver väl någonting att drömma om antar jag. Jag kommer nog hinna med ett antal länder till i mitt liv, frågan är bara varför.
Yogur griego con las frutas secas
Var förbi en riktigt fräsh nyöppnad mataffär igår efter att äntligen ha fått tag på sladden, tredje gången gillt! Fick tag på en naturell grekisk youghurt med perfekt konsistens, torkad fruktblandning och popcorn! Popcornen gjorde min kväll, och youghurten med frukten min morgon. Det är frukost det. Det tillsammans med en bra tidning? Ja tack!
Kult på restaurangen
Vi har passerat tolvslaget nu, men skit samma. Ska ta tillfället i akt och gratulera denna man i sina bästa år som passerade 50-strecket idag. Väldigt bra människa må jag lova. Stort grattis!
[Insert picture]
Okej, det här är ju helt hopplöst. Kul att promenera den skittråkiga vägen till mediamarkt för att se att sanse firar någon okänd helgdag idag. Och handen värker efter att jag bestämde mig för att ta en genväg som tvingade mig att dra mig upp för en tvåmeters sträv stenmur. Och jag har blåsor, på tårna. Och bussens motor började brinna. Eller nästan i alla fall. Jag måste skriva i html-läge för att det av någon anlending inte funkar annars. Jag måste gå en gång till bort genom sanse för att kunna slå på datorn. Och är jättetrött för att sedan jag äntligen lyckats komma in i bra sovvanor har jag börjat vakna på nätterna utan att kunna somna om på hundra år. Nejdå, ja ä inte bitter..
Nu barn, så ska ni få höra..
Om jag skulle ha haft en dator igår skulle ni antagligen ha fått läsa ett inlägg om hur irriterad jag var på mig själv. Varför? Jag var smart igår, mitt naiva tänkande byggs upp mer för varje gång jag får tillbaka någonting förlorat. Det är ganska ofta. Jag trodde allstå att det nog skulle gå bra att lämna praktiskt taget alla mina värdesaker i ett skåp utan lås på gymmet. Ja, jag kom alltså iväg dit efter att ha tagit med träningskläderna till skolan, tillsammans med allt för mycket värdesaker. Spinnade, styrketränade, pluggade lite, strechade och var allmänt nöjd för att ha kommit iväg. Kom tillbaka till skåpet och märkte att mina farhågor blivit sanna. Mitt skåp var tomt. Letade fyra gånger, gick hem i linne, hämtade passet, satt tre timmar på polisstationen för att göra en anmälan.. Den innehöll:
- Datorn. Precis när den ena brakar ihop ska den andra försvinna.
- Nya datorladdaren
- Kompaktkameran
- Busskortet
- Nycklarna
- Plånboken med 20 €, visakort, leg och gymkort
- Spanska mobilen
- Favorit-skol-väskan
- Nya fyndjackan från DKNY
- Dieseljeans
- Sjal
- Blus
- Svarta skinnskor
- Handskar
- Diverse övriga saker som schampo, borste, mascara, USB-minne med alla skolarbeten..
Ja. Jag blev till slut helt likgiltig. Kändes inte schysst mot min familj, men för min del var det bara att ta tag i och fixa allt. Men vad hände? Mina saker hittades på Polideportivo idag. Allt förutom handskarna och en liten den av datorladdaren som gör att den blir omöjlig att använda. Hämtade allt efter skolan, gick och drog tillbaka polisanmälan och firade med Ikea.
Ja må bete mig smått korkad i vissa sammanhang, men när det gäller att förlora saker måste jag ha en skyddsängel någonstans. En skyddsängel som hånler mot mig men som någonstans vill hjälpa till. Tack.
Blanca
Vaknade upp förvånad idag, inga strålar trängde sig in i mitt rum från fönstret. Skyndade på med min dagliga tiominuters morgonrutin, den är bokstavligen så lång då jag när jag känner att det går att ta en minut till så gör det på gott och ont, och visst var det lite mindre klart idag. Himlen täcktes av en tjock dimma som skymde solen och värmen. Direkt dags att trycka sig mot de små elementen. Även där boktavligen. Såg det kanske ut så här? Nej, tror inte det va. Skulle snarare jämföra det med en vit vägg. Kommer att få det himla skönt i trean förresten, om jag fixar mina 200 extrapoäng som jag passade på att lägga till i några av håltimmarna blir det 650 poäng. Inte helt fel. Behöver bara lite rutin. Och då menar jag inte den typen av rutin som innebär att gå till eroski och köpa en chokladkaka. Ni fattar nog att jag tänker på produktivitet, träna - plugga över en kaffe - klart. I stället för att sitta och göra.. Ja jag har ingen aning. Inte är det viktigt i alla fall. Snacka med Olivia lite kanske? Eller hänga på datorn på tok för mycket? Sova?
Sunny side up
Laddar som resten av sverige upp inför SOLSIDAN! Okej, de har väl redan börjat att se det, men när det är slut om en kvart, då läggs det upp på tv4 play! Är faktiskt rätt trött på allt play-tittande, men solsidan är värt ett undantag. Snart så.. Ciao!
Den första söndagen
Idag styrde fötterna mig mot en viss Parque de Andalucía. På den platsen har jag varit en enda gång förut. Den gången hade jag en karta i handen och kände mig ganska utlämnad och ensam. Det var den första söndagen på höstterminen 2010. Idag var jag visserligen också ganska ensam där i parken. Det börjar väl bli dags att ta sig i kragen nu när jag orkar. Dock var kartan långt bortom räckhåll. Jag var en tant som gick förbi sitt barndomshem. En person som kände igen varje liten detalj på vägen dit trots att hon endast hade passerat träden, skolorna och övergångsställena en enda liten gång. Känner ni igen sommarbilderna där uppe? Antagligen inte, men en person som gör det är i alla fall jag. De nedanför är från idag. Lite mörka kanske, men hade endast iphonekamera med mig, så det får nog vara acceptabelt.
Humo?
Jag kan meddela att röken inte längre ligger tung efter den nya lagen. Trodde aldrig det skulle vara möjligt i Spanien, minst sagt ett stort steg. Nu måste jag komma ut härifrån snart, rastlösheten sprider sig från tårna till hjärnan. Solen skiner. Undrar vad jag ska hitta på?
Una vueltita
När solen skiner ler jag. När våren ligger i luften finns nästan bara lycka. Drog ut mot alco-b/sanse för en promenad med kameran i handen, leende mot solen.
Con la experencia
Skolan har satt igång igen. Schemat=luftigt. Ska se om det går att hoppa på någonting mer, det är ju lika bra när jag ändå är där. Så slipper man det nästå år liksom. Åh, vår! Jag ler av allt ljus. Den spanska vintern är inte helt fel.
PRIMAVERA
Musik är någonting väldigt fint. Det kan förmedla så extremt mycket på kort tid, det kan hjälpa till att komma tillbaka till en plats rent mentalt (Born in the USA-NY sommar 09, winnerbäck-sverige och norden, osv), det är kul att hålla på med.. Jag ska inte dra upp det allt för mycket. Försöker att få ihop lite nu till iphonen. Det blir väl ganska tråkigt antar jag, men tråkigt än bättre än ingenting. Eller hur?
Det var inte en liten promenad för övrigt. Fötterna värker efter säkert fem, kanske fler, timmars traskande. Men vädret är så fint så att man blir lycklig. Jag hade nog trott att vintern skulle stanna kvar ett litet tag till i alla fall, men till och med uteserveringarna är tillbaka! I sverige skulle ni ha gått i shorts vid kallare väder än det här. Jag går i vinterkappa. I morgon är det vårjackan som gäller.
Så normalt men ändå så annorlunda.
Allt så himla normalt. Förutom "tidshoppar"-aspekten så har jag någon typ av sammanhang. Ibland sprucket, ibland glasklart, men det är ett sammanhang. Som kommer att finnas kvar någonstans i bakhuvudet, redo att letas upp vid behov, resten av livet. Mission complete, på sätt och vis.
Har varit så trött idag så att det är helt sjukt. Skulle väl ha behövt sova ikapp igår antar jag. Släpade mig igenom dagen nästan, lyckades orka att hänga med mot Plaza Norte och nu faller snart ögonlocken ner. God natt. Det kan behövas, imorgon är det dags för ännu en "Madrid Grand Tour".
Confución
Jag fick ett önskemål om att ändra ordet "likgiltighet"" i förra inlägget. Så jag kan väl komma med en rättnig. Det var med stort vemod som jag gick bort genom kontrollen. Jag har ett väldigt bra liv hemma. Samtidigt tror jag att våra hjärnor är för små för at klara av att leva mer än ett liv åt gången. När jag kom fram, gick ner i metron, kände det som min egen ficka och andades luften. Ja, då var det här livet tillbaka. På gott och ont. Precis som madrid blev till vaga minnen på en dag i julas återgick sverige till sin drömlika form när jag satte min fot här. Jag har ju anpassat mig till det här, allt känns lika normalt som vad som helst. Jag ser skillnader, jag kommer ihåg dem, men jag reagerar inte på dem. Inte längre. Man lever ett liv åt gången. Det går att ha tusen hem, men bara ett i nuet, de andra är minnen. Att läsa DN eller facebook, eller att skypea har även det en plats i mitt liv här. Att vara svensk här är en del av det här livet och kan omöjligt göra att jag ställer om till ett annat innan jag återvänder. Tråkigt nog kanske. Eller så är det till för att minska förvirringen. Synd att det tycks öka förvirringen för mig. Man blir ju nästan extensiellt ifrågasättande när det är så.
En förvirring som jag kände igen idag var i alla fall den jag såg hos alla nya elever. Vi är mindre än hälften kvar från förra terminen. The leftovers. Den här skolstarten kände jag mig säker som en stock. Jag tror nog att jag har utvecklats en bit framåt, hur lite jag än kan inse det. Ganska mycket kanske till och med. Frågan är om det syns. Men jag stötte på en hel del trevliga själar idag, jag har tro på dem. Fina människor.
Som en parentes gick jag till Media Markt och köpte nya laddare. Ett gäng idioter betedde de sig som. Jag bestämde mig för att fråga ordentligt för att vara säker på att det blev rätt. Jag frågade först vid tillbehörsinformationen. "Vi har inga laddare säger de". En trappa upp hittar jag datorladdare. Kontrollfrågar "funkar den här?", "Nej, det gör den inte, ta den här". Jo tack, nu har jag en visserligen jättebra men alldeles för dyr laddare. ""Finns det kameraladdare?". "Nej". Jag går ner till kameraavdelningen och frågar. Får med mig en dysfuntionell laddare som endast fungerar för ett av batterierna. "Det finns inte för det andra". Jag köper det och kontrollerar utanför (bruten förpackning..). Får det inte att funka. Går in och kollar, den ska tydligen stämma så jag får inte tillbaka pengarna. Men det finns självklart en precis brevid som är smidigare till samma pris som jag kan uttnyttja till båda kamerabatterierna. Så det är tacken för att man försöker vara duktig och fråga. I bland är människor idioter. Tack Ryanair också, de som medvetet själva väljer att bete sig idiotiskt.
Vemod
Vemod skulle man kunna kalla det. Eller det är nog snarare som jag sa innan, ganska neutralt. Likgiltigt skulle man kunna säga också, men det låter alldeles för negativt. Faktumet som kvarstår är att jag är tillbaka i Madrid efter en försenad flygtur liggandes över tre säten och en lång metroresa. Dessutom är den datorsladd som packades ner och två, två, kameraladdare utom synhåll. Åkte de ur väskan? Antagligen. Jag hoppas inte det dock. Då blir det onödigt krångligt. Men som sagt, här är jag i alla fall. Luften är skön att andas. Resten är bara att bygga utifrån det.
Stockholm i mitt hjärta
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan, känner doften av rädsla från Stureplan, och jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt. Peter Jöback kanske inte står högst upp på mina spotify-listor, men den här låten. Wow. Vilken dröm Stockholm blir när man lyssnar på den, jag kan inte låta bli att sjunga med. Stockholm är ganska mörkt nu, som alltid på vintern. Det är ganska få människor på gatorna egentligen. Och det är ganska litet. Men jag kommer alltid att älska den här lilla staden, småstaden som vill vara ett New York. Med skärgård, och vatten, och.. Ja, det är mitt hem. Det kommer det alltid att vara. Det går att ha flera hem, men var jag än hamnar i världen är Stockholm specialprioriterat. Jag var förbi där igår och fyndade en kappa/vårjacka/inomhusjacka nedsatt från 5200 till 700 på NK-rean. I rätt storlek, färg och stil. Det kan inte vara någonting annat än ett fynd. Men jag kommer inte tillbaka dit på ett tag. Ikväll kan jag se Madrids konturer, och det är inte helt fel det heller. Jag älskar Madrid också. Och drömmarnas Stockholm står kvar och väntar på mig.
ag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt
Sueños
Livet rullar vidare, internet hänger inte på lika bra.. Blir halvt galen nästan. Igår hann jag ta en runda till Norrköping för att på kvällen sedan snabbt växla om till en fika med dessa två galet fina tjejer! Annars då? Jag får väl våga erkänna att jag har lyckats bli beroende av "Governor of Poker" (ett miniclip.com-spel anpassat till iphone), skrivit ett CV och ja.. lite av varje. Nu är det dags att dra sig iväg mot Frodés för att käka!
Check
Tiden flyger iväg, men jag tycker ändå att jag har hunnit vara helt lagom produktiv. Har på två dagar hunnit ta två vaccin, klippa mig, gå till tandläkaren, ställa in hundra tusen tekniska inställningar, möta upp tjejen på bilden ovan tillsammans med hennes häst (inte samma som på bilden, men det får vi stå ut med), rida lite, shoppa på monki, boka in en Barcelonaresa i vår bland en hel del annat. Finemang. Idag lutar det åt att jag hamnar i ett allt för varmt rum med vatten till golv för att lära Johan bröstsim.
Anarki
Inne i värmen i soffan framför julgranen med ett glas hallon i handen och Frank Sinatra på radion. Hemma. Inne efter att ha sopat uppfarten, bokstavligen. Under kalla och snöiga vintrar som denna förvandlas Stockholm till en anarki med snöskyfflar på svarta marknaden. Det går inte att låta bli att tycka att det har någon typ av by-charm, en förstjuten del av småstaden i det lilla landet i norden som mest av allt vill vara ett strålande New York. Ibland skiner det igenom. Jag kan inte säga någon annat än att det är ganska fint.
