Here I stand, and here I'll stay

      
      
      
      
      
Jag har varit väldigt dålig på att skriva här. Det är nog inte så många som är inne och kollar längre. Det är inte att jag medvetet struntat i att skriva, men jag har inte orkat. Eller hunnit.
 
Det har varit en tuff termin, det får jag ju erkänna. Jag har jobbat extremt mycket. I perioder alldeles för mycket. Det har varit talande nu när jag läst inför tentan. Normalt sett ska det kännas skitjobbigt. Man pluggar hela dagarna, från morgon till kväll, i flera veckor. Det här har varit mitt längsta tenta-P hittils, så det borde verkligen ha varit jobbigt. Men det har liksom varit avslappnande. Att kunna sitta och bara läsa hela dagarna, att bara ibland behöva springa någontstans, att hinna tänka, åtminstone lite grann. Så tenta-P har faktiskt vilat upp mig den här gången, det har gett mig ny energi. Och om jag tycker att det som ska vara den jobbigaste perioden på terminen har varit den lugnaste, ja, då har jag nog haft ganska mycket under resten av terminen. 
 
Men jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har blivit starkare, säkrare, rakare, mer uthållig och antagligen också mer ödmjuk.
 
Jag har gjort en himla massa roliga saker, och desto fler givande och intressanta. Jag har varit i Spanien till exempel, (heltsigt som vanligt, fyra dagar är det längsta jag har haft att tillgå för att åka härifrån), vilket var en minnesvärd resa på väldigt många sätt. Har gått på bal. Har varit del av en mediastorm. Är en del av läkarprogrammets ledning på samma villkor som proffesorerna, docenterna och alla andra som sitter där. Har gått på dop. Har sprungit, och pusslat, och hittat luckor. Har varit igång minst 12 timmar per dag, ofta mer. Har lärt mig tolka EKG. Har lärt mig tänka som en läkare. Och har börjat bli en av dem. Även om det har varit tufft, så är nog det senaste året ett av de roligaste jag har haft. Och så mycket jag har lärt mig - helt sjukt!
 
I morgon skriver jag tenta. Sedan åker jag till Stockholm. Sedan till Paris. Sedan ska jag vara undersköterska på ett demensboende i fem veckor. Och sedan tänker jag bara vara spontan resten av sommaren. Det ska bli fantastiskt skönt. Jag har praktiskt taget inte varit ledig på tre år. Det skulle jag aldrig ha trott, den där sommaren när jag kom hem från Madrid för tre år sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0