Vale, vale

Det börjar bli jul nu helt plötsligt, och jag hinner nog inte riktigt med. I onsdags var det "the traditional glögg gala" i 2:3 med hembakade lussekatter, pepparkakshus, glögg, klappväxling, julmusik, julmust, ischokald, juleskum, och sist men inte minst: en egenstickad specialdesignad julgranskula med tillhörande hemgjord kola till varje person. Fanny och Karin verkar ha lagt ner 50 timmar var på detta, en enorm eloge!

I morgon kollar jag in årets luciatåg (första gången på många år som jag inte är med själv), på fredag är det både min 18-årsdag och den tidigaste julavslutningen någonsin och utgång med Agnes & gänget, på lördag julbord på fjäderholmarna, cybertown och restaurang för att fira Vilgot, veckan efter det uppkörning och anställningsintervju. Får väl se hur jag lyckas. på lördagen är det julafton. Ska försöka lyckas bli blodgivare också innan jag blir tvungen att börja käka malariaprofylax. Nej, jag inte inte med. Förutom det faktum att jag älskar årets julkalender på alla sätt och vis (jag sitter på och kollar på den på bussen varje morgon, misstänker att folk undrar vad jag håller på med med tanke på mitt finurliga leende) har jag knappt hunnit fatta att det är december.

För övrigt har jag börjat pröva om några grejer. Först funderar jag på att dra till Montreal i stället för Paris. Alltså, Paris är ju så himla likt Madrid egentligen. Det kanske är kul att testa något nytt? Har faktiskt tänkt över mitt val att gå handels också, handels som jag har tänkt att jag ska söka till enda sedan jag började gymnasiet. Det jag kom fram till för några månader sedan var ju att jag inte var intresserad av företagsvärlden, där jag så länge hade trott att jag skulle hamna, att jag skulle gå direkt på det jag ville. Tror faktiskt att jag har gått ett steg till.

Tror att jag ska ta och söka till läkarlinjen faktiskt. Har aldrig någonsin sett mig själv som läkare, men jag tror att jag skulle kunna kombinera det jag tycker om och det jag är bra på där. Jag får en utbildning där jag lär mig någonting som jag faktiskt får full praktisk nytta av. Jag kan ta mig vart som helst. Jag får jobba med människor. Jag får utveckla den medicinska vetenskapen. Jag kan hjälpa till i katastrofområden. Jag kan göra något konkret och direkt. Jag har inflytande från en neutral position. Jag kommer alltid ha ett jobb.

Träffade Anges i veckan. Hon hade också tänkt om på samma sätt som jag. Förutom att hon tänkte plugga KTH då. Man får tänka efter var man kan göra som mest och vad man kan brinna för, men man måste vara realistisk också. Ta det säkrare kortet. Vi har väl blivit äldre antar jag. Bara jag inte sumpar betygen nu på sluttampen. Måste lyckas motarbeta hur meningslöst det känns att gå i skolan och bli bedömd på skitsaker.