Vale, vale

Det är en kul grej, det där med hostels. Alltid fullt med unga människor på genomresa, alltid på jakt efter någonting. Skulle lätt kunna göra en långresa med dem som hem. Listor är ju alltid kul, så vi försöker med en här:

Vi har...

... hängt med våra brittiska rumsgrannar Michael och Ollie.

... tappat bort Brasilianska Paula pinsamt många gånger.

... sett praktiskt allt grönt som går att se (Gått genom och vilat i botaniska trädgården, sovit vid templo de Debod, åkt linbana till Casa de Campo, haft picknick i Retiro..)

... tagit oss genom Madrids innerstad några gånger om på inofficiell sightseeing

... varit på el rastro

... käkat och fikat

... kollat på flamenco

... väntat, väntat och väntat

... åkt till Alcobendas utan nyckel

... snackat amerikanska till slut också. Bra mycket lättare att prata än brittiskt.

... fått det bevisat hur jag förlorat kunskapen att kommunicera. Jag kan inte formulera mig överhuvudtaget, oavsett språk kommer det mest ut osammanhängande meningar med hälften av orden sagda endast i huvudet, ibland på olika språk..

... tagit en runda genom Prado.

... fotat

... träffat bra mycket fler människor.

Etc etc. Ja, bra mycket mer alltså.

Gården är full av rosor. Har sprungit runt i regnet och letat efter en scanner, men det är lättare sagt än gjort när det är semana santa, allt är stängt.. Jaja, ska om cirkus två timmar ännu en gång återvända till kära Barajas, den här gången för att hämta upp Agnes!

I väntan på att Telefonica ska ge med sig (vilket ser mörkt ut, jag blev tvungen att spara om bilderna i det förra inlägget som små för att överhuvudtaget hinna få upp dem under de minutrarna som jag kan kopplas till grannen innan det lägger av igen) kollade jag igenom mina gamla mobilbilder. Fastnade för den här. Fina Hedvig!

Påskägget som införskaffades på oomuombo i tisdags i rena farten, mer av princip än att jag jag faktiskt ville ha det, börjar faktiskt locka lite..

Jag blir nog tvungen att avslöja att vi lyckats hinna med ganska många otursmoment på kort tid, det blir nog lite långtråkigt att dra upp varenda grej, men här är en av dem!

Den här snygga disneykassen står i hallen. Den ska till Sverige är det tänkt. Jag trodde att jag gett mig själv på tok för mycket att göra till idag - skriva tal, skriva pm, städa, sortera garderoben, packa, diverse andra saker.. Men nej. Efter att ha slösat bort evigheter på gitarr, facebook och annan interneskit och efter att ha jobbat så långsamt som möjligt står jag här med.. Ingenting kvar sedan länge. Vad ska jag göra nu? Har man planerat in en produktivitetsdag ska man väl ha det? Speciellt när man faktiskt känner för att göra sakerna.

Det var ett bra ställe. Åt en riktigt god risotto och avslutade med en irish coffee. Servitören var lite väl snabb kanske, man blir ju lite stressad och känner sig borskuffad då tyvärr. Annars måste det vara ett perfekt ställe att äta lunch på, deras välkomponerade trerättersmeny för 11 € får det helt klart att vattnas i munnen. Själva restaurangen är fint designad. Förutom det, ja, prat som vanligt. Det är alltid kul att diskutera, Lydia är alltid kul att prata med. Med tanke på att jag av någon konstig anledning slutade så pass hyperaktiv att jag knappt kunde sova i natt samtidigt som Lydia gick mot andra hållet och var på väg att falla ihop gående, spårade det nog iväg i monologer till slut. Men hallå, man måste väl kompensera varandra?

Tillbaka från en liten runda till biblioteket som slutade med att vi slog oss ner på cafeteria Diaz sköna stolar. Jag har fakiskt inte varit där sedan jag, Lydia och Ellinor av någon outgrundlig anledning smög ut därifrån innan vi beställt genom att krypa genom "partytälts-väggen" (kolla till höger på bilden, det röda). Jag kan inte konstatera någonting annat än att det var dumt att inte gå tillbaka - supergott kaffe, ovanligt snygg och mysig servering skuggad av ett tygtak, till och med ett oskyddad wifi-nätverk. Perfekt! Kom dessutom hem med en antagligen genomförbar idé till det nationella talet i svenska B, så nu ska nog det kunna bli gjort. Så här in mot lördagskvällen börjar det snart bli dags för en tur in till stan. Utgång känns ju lite dumt innan förkylningen är borta en gång för alla - jag tänker inte vara sjuk på lovet nu när den äntligen börjat släppa - men ett restaurangbesök har väl aldrig skadat någon?

Jag har svårt att fatta att jag från och med nu är ledig i två veckor! Jag som var så uppe i varv, det är ju samma sak som alla gånger det blir sommarlov utan att det går att märka, när man planerar, tar på sig klänningen, går till skolan, men men är oförmögen att inse att inse vidden innan det har gått några dagar. "Vad ska jag göra nu då?" Nu har jag i alla fall lite av ett svar: Först besök av den inte längre så lilla pojken till vänster på bilden med resten av familjen, sedan Agnes, och Barcelona! Kul ska det bli! Tänk att jag har leva i en sån där fin retrotid som ovan. Påsk, Semana Santa, jag tackar!

Det där med att åka in mot stan sådär mitt på dagen kommer lite stötvis. Var där igår, och idag, när jag satt där ensam på skolbussen kom jag på att jag faktiskt inte hade någonting viktigt att göra. Så jag tog metron åt fel håll, till tribunal. Gick nedåt förbi flocker av turister med shoppingkassar, över gran vía, förbi sol, ner mot tirso de molina, vidare mot antón martín. Kollade in på MAD hostel där jag ska bo med agnes om två veckor. Sätter mig i skräddare på en bänk på calle de huertas, mitt bland alla gröna träd, och spanar på människorna som går förbi. Någon fransyska frågar försiktigt "ing.. inglés..?". Hon vill ha hjälp att hitta till templo de debod och går med ett glatt "muchas gracias" med enormt stark brytning. Jag känner mig lite lokal när jag går runt där ensam, äntligen inte den eviga turisten, som jag av någon anledning aldrig klarar av att tycka om att vara. Vidare ner mot lavapíes genom gränder och färgglada väggar. Människor har börjat ha shorts på sig, uteserveringarna tar upp varje litet torg. Madrid är visserligen alltid avslappnat och sprudlande, men det märks ändå att sommaren är på väg. Och allt är grönt, grönt, grönt. Gatorna som alla är alléer. Det är det som gör Madrid så fint. Tänker att om jag skulle ha haft med kameran någon dag så skulle det ha varit idag. Tänker på alla motiv kunde ha legat och dammat på hårddisken nu. Och fortsätter förbi reina sofía till atocha. Tillbaka på tåget till lugna, fina, alcobendas.

Mattekapitlet som ska vara klart innan fredag är mer mördande än någonsin. Jag brukar klara mig ganska bra utan att ta hem böckerna, men nu? Nja. Ut i solen mot paque de la comunidad. Satt kvar minst fyra timmar. Men nu ska det nog vara okej. Två grejer hjälpte till rätt så bra. Den första är videon från Felicas blogg som, roligt nog hjälpte mig att komma på att jag hade glömt att multiplicera med kedjeregeln när jag behövde derivera trigonometriska funktioner i ekvationerna (ja, ni hör hur det låter..). Den andra var fakumet att det snart började roddas i parken. Först på scenen, sedan ställdes en bar upp, sedan en mänsklig bordsfotbollsplan, en sfär och studsmattor (videon är från någon gång mitt på dagen).. Under tiden spelades det, och när jag gick hem var eventet redan i full gång med uppträdanden av alla tänkbara för invånare av alla åldrar. Så är det vanliga lördagar i ett vårigt Spanien som varje dag går att koppla till de finaste sommarlovsdagarna. Åh, vad jag älskar det!

Okej... Döm mig inte nu.. Jag har alltid fascinerats av Lydias alla second-hand fynd för några ynka euros. Så det kändes kul att, i hennes beskydd, komma till denna affär några hundra meter från mig. Och om det gick att hitta grejer! När tiden gick mot stängning stod jag efter bortval fortfarande kvar med nio plagg. Frågade om det gick att räkna ihop summan medan jag sprang iväg mot bankomaten, tänkte att det skulle vara bra att veta vad det kostade för att veta hur mycket som var aktuellt att välja bort. När jag kom tillbaka stod en påse till ett värde av 20 € framför mig. 20. Så det slutade med att jag tog den påsen. Jag förstår att Lydia är frälst i den butiken.