Vale, vale

Har råkat hitta lite gamla avsnitt av skärgårdsdoktorn. Och gud vad lycklig jag blir av att se det. Jag sitter som en nostalgisk gubbe med ett ständigt leende på läpparna, ett sådant som vill spricka upp med som man hindrar från att ta sig längre än till ett krampaktigt grepp om mungiporna. Ibland rycker kroppen till, även det krampaktigt, i ren och skär lyckonostalgi. Det låter sjukt, men är helt sant. Skärgården är nog det som ligger längst fram i huvudet när jag tänker på min svenska sommar. Att dra ner reglaget i botten och hoppa på vågorna med vinden i håret. Jag är ju trots allt praktiskt taget uppvuxen i skärgården, så den kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Jag hoppas att jag alltid kommer att kunna ha kvar den där. Jag ska nog ta och se ett till avsnitt snart, tror jag.