Noteringar
Notering 1: Jag och Freija var exremt duktiga som tog fel buss. Märkte det någonstans mitt ute i tjotahjeti (aka väldigt fel del av la Moraleja) och sprang av bussen. 45 minuters promenad till skolan barfota - jarrå!
Notering 2: Mitt extremt sexiga blåmärke från när jag gick in i matsalsdörren i måndags tar över hela min uppenbarelse. Det märks ganska tydligt när det sitter där utblottat av den ärmlösa kläningen.
Notering 3: Vi är ju lite av la Moralejas alternativa skola. Alltså - när man inte tänker på att det är så här även om den befinner sig i huvudstadens finaste område:
- det är lite skumma lokaler
- den fem timmar långa uppsatsdelen av de nationella svenskaproven kan bli tvunget att skrivas för hand på grund av att det är strömavbrott var och varannan dag
- internet ligger nere i tre dagar utan att man höjer på axlarna
- det är lite speciell elevfördelning (5 eller 50 elever i en klass? aldrig konstigt)
- vi hurrar över fyra små friterade matbitar ensamma på tallriken i en matsal där avancerad akrobatik och vana av att sitta få stolar gjorda för treåringars rumpor krävs för att ta sig fram
- vi inte har skolunformer
- osv osv
- vi trots detta blir lite av en elitsola med spanska mått mätt
blir det ganska tydligt att vi är lite speciella.
Notering 4: Skoluniformerna. Varför ska killarnas kläder alltid få vara bra (piké och chinos är väl inte så mycket att klaga på?) när tjejerna ska behöva stå ut med piké och kortkort cheerleaderkjol med knähöga strumpor?
Notering 5: Det är en riktig chansning att försöka ställa sig och sjunga i mick när man fortfarande bara hör på typ 20 % av högerörat. Man har ingen aning om någonting längre. Extremt jobbigt att sitta i ett klassrum med trettio personer måste tilläggas, när det blir svårt att höra en ensam person. Irriterande.
Santa Helenas elever är på väg ut efter dagens konsert.Notering 4: Skoluniformerna. Varför ska killarnas kläder alltid få vara bra (piké och chinos är väl inte så mycket att klaga på?) när tjejerna ska behöva stå ut med piké och kortkort cheerleaderkjol med knähöga strumpor?
Notering 5: Det är en riktig chansning att försöka ställa sig och sjunga i mick när man fortfarande bara hör på typ 20 % av högerörat. Man har ingen aning om någonting längre. Extremt jobbigt att sitta i ett klassrum med trettio personer måste tilläggas, när det blir svårt att höra en ensam person. Irriterande.
Grönska
Det är ganska tydligt att dessa bilder inte togs idag. Spanien visar sig verkligen från sin rätta sida. Att ta på sig sommarskorna till långbyxorna och den luftiga, långärmade tröjan (jo, jag vet att jag har blivit spaniensmittad när jag tycker att det är ett bekvämt val av kläder vid 30 grader) och bara gå ut, utan väska, jacka, telefon, ingenting. Bara nycklar. Se hur djärva disskusioner hålls på uteserveringen trettio meter från mig, hur alla är ute och går. Ja, det är ju alltid extremt många ute, men nu är verkligen alla ute på vift. Grannen rassin galna hund på det nu vackert sommargröna gården och hälsar glatt. På det annars ganska tråkiga torget framför Gran Manzana är myllret ett faktum. Ett gäng killar i yngre tonåren skatear, mindre barn kastar boll och springer i cirklar. Föräldrarna ser glatt på tillsammans med den enorma mängden äldre medborgare iförda golfkeps eller liknande accesoarer för att ta till sig samma medelhavspensionärs-look. Det är fullt, torget. Fullt. Det är en vanlig, klassisk, spansk behaglig kväll vid sju-åtta-tiden.
Al centro ocurre la pascua
Måndag: Fysikprov
Tisdag: Svenskatal, religionspresentation
Onsdag: Idrottsprov
Torsdag: Fem timmars svenska nationella
Fredag: Matteprov
Sedan är det självklart dags för historiapresentation+inlämning och svenskanationella-tal så fort jag kommer tillbaka till skolan.. När man inte har haft någonting på evigheter ska allt hamna just den veckan som man inte klarar av att göra någonting på.. MEN, däremellan kommer påska!! Två fullspäckade lediga veckor! Så värt det.
Sedan är det självklart dags för historiapresentation+inlämning och svenskanationella-tal så fort jag kommer tillbaka till skolan.. När man inte har haft någonting på evigheter ska allt hamna just den veckan som man inte klarar av att göra någonting på.. MEN, däremellan kommer påska!! Två fullspäckade lediga veckor! Så värt det.
Pacific
Fastnade lite för "the Pacific" när det satte igång i julas i Sverige. Utlandsblockat från svensk tv så klart, och jag orkade aldrig leta upp det någon annan stans. Men nu har det börjat gå på antena 3! Och är uppe i precis rätt avsnitt dessutom, perfekt! Att det är dubbat från den patriotiska amerikanskan som ju gör det lite mer verkligt stör faktiskt inte, så det ska det nog bli till att följa.
Listan
Jag är väl ganska mainstream som tycker om samma sak som alla andra. På samma sätt som jag blir extremt svensk just för att jag på många sätt tycker att jag inte är det (bara att nämna att någonting är svenskt är ju otroligt svenskt, så det finns ju inte så mycket att göra). Men egentligen, alla tycker ju likadant, vi har bara olika sätt att utforma det, eller hur? SÅ, genom denna motivation tänkte jag på ett lite lagom kvällstidnngs-smörigt sätt nämna att dessa är de podcasts jag lyssnar på regelbundet. Ett otroligt bra kommunikationsmedel har ni nog märkt att jag tycker det är. Om jag skulle vara lite roligare skulle jag inte tveka att göra en inom den längre framtiden.
Schulman - Tycker om hans ärliga, härligt tänkande stil mer och mer. Hans nya radioprogram på Radio 1 på måndagar känns lovande. Fick upp ögonen för honom när han började blogga om det första året med dottern Charlie och hans "Sommar"-program, och hans nuvarande blogg är en av de få jag har fastnat för. Snacka om att han har lyckats göra en helomvändning till sitt sanna, riktigt charmiga, jag!
Filip och Fredriks podcast - älskade deras namedropping och medvetna krånglighet när podcasten kom i somras. Även om det kan bli lite väl krystat, tycker jag fortfarande om den. Just deras outtömliga arkiv av människor att sätta in i varje tänkbar situation gör nog det. På
TSKNAS (Till slut kommer någon att skratta) - Soran Ismail, Aron Flam, Petter Bristav. De bjuder på toppar och dalar kan man kanske säga. Men just det faktum att de bestämmer sig för att säga att de "inte har några lyssnare" för att ställa sig i en mindervärdesställning gör att de alltid är värda sin timme i rampljuset.Snack om allt och ingenting kan nog sammanfatta vad de bygger på allihop. Små kommentarer på omvärlden. Ett vänskapligt samtal. Och det passar ju alldeles utmärkt med tanke på att jag använder mig av dem som mest när det är dags att försöka sova. Perfekt!
Arriba
Ja, man kan väl säga att jag är en sån människa som inte klarar av att vara sjuk. Det går bara inte. Hade ju tänkt att jag skulle vakna upp pigg och glad igår så klart, men vi kan nog konstatera att så inte var fallet. Alltså, halsont kombinerat med feber, ont i öronen, ont i magen, illamående när jag åt och huvudvärk kanske fick ta och spela ut mig för en dag där. Lite plus i kanten för att jag har fått världens största blåmärke på armen eter att ha gått in i ett dörrhandtag.. Men hur som helst, nu tycker jag det duger ganska bra, så det börjar bli dags att springa iväg mot skolan. Ut i det perfekta, gröna, vädret som jag tycker de två bilderna ovan kan illustrera ganska så bra.
God natt
La Latina
La Latina. Nu när solen kommer fram börjar det få liv. Gränderna visar sin verkliga värme.
Once again
Hustak i La Latina, Madrid. Jäkla fint är det. 91 poäng. En ökning med precis lika många poäng som förra gången. Det blir kanske typ.. 1.5. Fuck. Jag kände faktiskt för första gången varken enorm tidspress, oförstålelse för någonting, att orden var obegripliga.. Hade faktiskt hopp om 1.8 på väg hem. Det roliga är att det är ytterst få frågor som jag faktiskt hade fel på, eller ja.. precis tillräckligt för den poängen jag vill ha. Jag hittar frågor som jag helt enkelt gjorde helt rätt på, förstod helt rätt, men tog fel svarsalternativ. Så ja, det är inte konstigt att det kändes bra, jag kunde det ju. Nej, frustration, hatar hatar slarvfel. Jag tycker ändå att jag har rätt att klaga lite efter att ha lagt ner 7 timmar på ett prov som inte ens kommer att finnas nästa år. Och som jag hoppades slippa göra om. Okej, jag ska sluta klaga. Promise.
They´ll continue to sound, but we´re used to it, we won´t notice
Sådana dagar som det är helt perfekt väder, när det är 25-29 grader på dagen, måste man passa på att njuta. Har spenderat större delen av skoldagen utomhus. Ett gäng från Londons svenska skola var förbi. Någon gång på eftermiddagen blev det en liten runda mot Madrids södra kvarter. Hittade en riktigt mysig servering med endast några få bord, designade dessutom, i en lugn gränd med utsikt över hustaken. Det var kul att efter ca 20 min plötsligt höra ett "hej då, tjejer!". Förvånat vände vi oss om. Det var Sara-Olivia. Hon måste ha suttit precis bakom oss, utan att vi märkt det överhuvudtaget. Undrar hur man inte märker det på en liten servering med endast mörkhåriga människor? Nu är det i alla fall redan alldeles för sent, jag måste ju ha energi inför den "sköna" ansträngningen det innebär att göra högskoleprovet.
För vi är blommor, vi är starka, vi kan allt..
Syrener har slagit ut på gården. Det är lika med skolavslutning för mig, de blommar ju alltid precis lagom till början av juni och överblomar snabbt. Jag behåller visserligen strumpbyxorna och den tjocka tröjan på i de 25 graderna, men för första gången på ett bra tag ser jag några spaggar i t-shirt och jeans utomhus. Fler och fler avänder solglasögon. Det känns i luften att soldagarna är på väg att ta över. Och i skolan dunkar sommarmusiken på hög volym över oss glasögonprydda svenskar. Det är inte så konstigt att hjärnan går in i ett semester-mode. Det är ganska bra att det gör det. Känslan av att känna den semesterharmoni som vi kan koppla till den svenska sommaren i fem månader framöver kan ju inte vara helt fel.
La madrugada
Encierros
Galen plats man bor på asså. Så här såg det ut en sisådär 8 dagar innan jag steg in i min lägenhet för första gången, inte mycket mer än en kilometer bort i vår fina siamesiska tvilling till grannkommun, Sanse. Coolt att ha en tjur rusandes utanför dörren liksom?
Hierbabuena betyder inte bra gräs
Det är lite frid att gå hem med sina nyinköpta livsedel och duka upp jordgubbar, grekisk jordgubbsyoghurt med skivade jordgubbar och lemonad. Tur att det inte var jordgubbjuice va? Jag har nog skämt bort mig själt lite farligt mycket på de där röda bären. Dra upp persiennerna, öppna fönstret. Sätta sig i skräddare på det vita överkastet och kolla på bilder.
Gå in en sväng på Campadre för första gången på evigheter (det är alltså en onlineoutlet av av det mesta, oftast exlusiva märken men nedsatt 50-70 % för alla som är medlemmar). En enormt bra sida egentligen, har fortfarande aldrig köpt någonting därifrån, men lägger in en länkbild i vänsterkolumnen så kanske någon annan faktiskt tar del av fynden.. Och jag blir enormt impad av deras affärsidé, ur marknadsföringssynpunkt och hur de tidsbegränsade erbjudandena ger en ständigt "måste-köpa-för-det-är-rea"..
Och sedan otvunget tillbaka mot yoghurten. Och komma på att mina vanliga "vardag-och-måste-hinna-med-allt-på-checklistan"-eftermiddagar brukar se ut så. Och att det är väldigt bra så.
Gå in en sväng på Campadre för första gången på evigheter (det är alltså en onlineoutlet av av det mesta, oftast exlusiva märken men nedsatt 50-70 % för alla som är medlemmar). En enormt bra sida egentligen, har fortfarande aldrig köpt någonting därifrån, men lägger in en länkbild i vänsterkolumnen så kanske någon annan faktiskt tar del av fynden.. Och jag blir enormt impad av deras affärsidé, ur marknadsföringssynpunkt och hur de tidsbegränsade erbjudandena ger en ständigt "måste-köpa-för-det-är-rea"..
Och sedan otvunget tillbaka mot yoghurten. Och komma på att mina vanliga "vardag-och-måste-hinna-med-allt-på-checklistan"-eftermiddagar brukar se ut så. Och att det är väldigt bra så.
Sunrise
Bilder från gårdagen. Tänkte att jag kunde ge mig själv äran att vara med på bilderna, för en gångs skull skulle man kunna säga. Outfiten kändes nog lite snyggare i helkropp är halvkropp förresten, med klackar, tighta högmidjade jeans och kuvertväska. Kände mig tvungen att påpeka det liksom. Alltid lika kul att känna hur man förändras med icke-svenskar, hur extremt mycket lättare det är att ta för sig, stå längst fram på scenen i alla avseenden, vara sig själv. Nej men I'll let the pics speak for themselves i övrigt, I believe.
Esta noche sólo cantan para nosotros
Äntligen, äntligen klar med mail, skolan och jobbansökningar (om jag inte får jobb nu blir jag gruvligt irriterad). Så det känns rätt så passande att börja tagga för en middag och utgång med Lydia. Har fixat in oss på Ocho y medios lista för dagens "Indiecalling"-kväll, älskar speciellt biten "ni har gratis inträde fram till 02:30", när det råkar vara så att den timmen inte finns idag. Sommartid, jaråå!
Crepes
Våffeldagen i all ära, jag är nog ganska nöjd även med detta. Köpte hem lite grejer till dessa crepes efter siestan, inte fel! "Knytet" är en vanlig fransk crepe med en fyllning av ett litet lager nutella under skivade, naturella jordgubbar och nektarin, toppat med vaniljkräm utblandad med naturell yoghurt för att få det lite syrligare. Garniterat med skivade jordgubbar, vispgrädde och en klick nutella. Det är nog definitionen av vardagslyx. Gjorde en till Olivia också såklart, hon tyckte den var riktigt god och skrapade tallriken. Superbra betyg med tanke på att hon inte tycker om efterrätter. Gooott!!
When the night falls
Har ännu en gång somnat för att vakna upp vid halv åtta.. Men det kanske inte är så konstigt när man inte kan sova och därmed fick 3-4 h sömn, försover sig, kommer till skolan en halvtimme sent utan frukost, har musik och historia samtidigt, springer till bussen för att åka till cuatro caminos i stan där jag äntligen skulle kunna få mitt försenade busskort på kontoret som var öppet till två för att slippa bli helt ruinerad på resepengar i april också (bara idag har jag lagt ner 10 € på det), tar en snabb take away-macka för att hinna tillbaka till sista lektionen, kommer en halvtimme sent till "göra mayonnaise som kemilab" (ja, hermine är fortfarande speciell) och slutar och åker hem en halvtimme senare. Det är sådana dagar som adrenalinet pumpar tills man sätter sig ner, då tar det stopp.
93
Jag älskar Madrid. Älskar, älskar Madrid. Jag har 93 dagar kvar innan skolavslutningen, tre månader exakt igår. Älskar att det är folk på gatan, att någonting alltid händer. Staden som ses som kaotisk, jag har aldrig tyckt att den är det. Men full av liv, det är den. Och antagligen är den även Spaniens spanskaste stad, i alla fall ett litet tag till, innan resten av världen tar över. Det är lätt att, mitt uppe i allt på checklistan, sätta sig vid soffbordet och tänka på det, tänka på hur mycket jag älskar att vara svensk och utanför Sverige. Att jag såg det som en ökenstad, en stad utan hav, en instängd plats, innan jag hamnade här är svårt att tro. Madrid behöver inte något hav. Jag hoppas den stannar kvar och väntar på mig, precis som den är. Åhh, Madrid!
Purple or blue?
