Fan vad bra ni är!

UPDATE: Gillar denna:

Cya


Ska ta och möta upp Lydia för lite käk på Diversia. Vi hade tänkt dra oss in mot Madrid för att ge lite Södra Latinare, som kom till skolan i dag som en del av klassresan (vi är ju rätt vana vid sånt här, jag skulle hålla "välkomsttal" den här gången, hann inte kolla igenom det mycket innan, men ansträngde mig för att prata långsamt osv, och de förstod, så får väl se det som att jag lyckades...) en tur genom stan. De ska vara hemma vid ett, så då blir det hem och tagga för studenten! ciao!
Fuck yea

Glad överraskning!! Spontanbokade precis biljetter till día de la música på sala heineken söndag nästa vecka! Med bland annat LYKKE LI, superbra!
Eller följ mig till dom gråa, höga husen bakom järnvägsspåren




Jag gillar den där tågkorsningen. Den signalerar att man är på väg någonstans. Och att man kan göra val. Och att två vägar kan gå ihop och bli en. Och någon typ av urban känsla, fast från en svunnen tid. Gammalt och nytt.
Den blomstertid nu kommer?

Medan jag var upptagen med att komma på hur man ritar sammansatta tangensfunktioner på datorn hade tydligen gamla goa VRG Odenplan skolavslutning. På bilden är den förra, som inte var för allt för länge sedan. Eller, ja, ett år. Själv har man ju två veckor till, men å andra sidan sätts betygen på onsdag, och jag har inget emot att stanna kvar ett tag och njuta lite! Idag fick jag tag på en cool vit klänning på second hand-affären. Studentklänning nästa år kanske? Vem vet? Det skulle ju vara rätt coolt att lite skadeglatt ha en supersnygg studentklänning för 30 spänn! Men jag har ingen aning vad jag ska ha på mig på studenten på lördag. Vi får se hur det blir. Rätt praktiskt att bara ha fem treor hur som helst, så att man kan vara med hela dagen. Faktiskt. Stockholm borde vara ett ej välordnat kaos vid det här laget, typ alla står väl på flaken nu?
Under den varma svarta plåten har jag lämnat några drömmar





När regnet faller



När regnet faller vandrar jag lugnt vidare, allt blötare på allt tommare gator samtidigt som jag ser de förvånade blickarna.
Den tjugoåttonde juni


Tänkte bara meddela att jag har bokat flyg till Stockholm den 28 juni, om exakt tre veckor alltså! Så efter det har jag tänkt bo där i alla fall till studenten. Om någon känner för att hjälpa mig att boka upp min sommar lite är det bara att säga till, har sparat allt som ett blankt blad hittills. Åtta veckor går ju rätt fort som det är.
På promenad genom stan





Söndageftermiddag på långproenad genom nordöstra stan. Vilken frihet det är i att bara gå, gå och gå i flera timmar. Stanna till någon gång kanske. Fota lite. Eller ta en kopp kaffe med en tidning på bordet. Kolla upp mot himlen och ner i marken. På hundarna, barnen och pensionärerna. Eller tomt och ingenstans.
Du gamla, du fria








Nej men det är ju Sveriges nationaldag idag! Om jag ska vara ärlig märks det inte tydligt, tycker att till och med lilla utlandssvenska colegio escandinavo lunkar på som vanligt. Det är en ganska obetydlig dag den där svenska flaggans dag (som den hette när jag var liten). Tvivlar på att regeringen kommer att lyckas göra det till ett riktigt firande. Har ingen tradition av det. Har aldrig haft nationaldag. Föll för grupptrycket. Är det något att fira? Men visst, Sverige är fint. Uppbyggt av svenssons som HÄR och HÄR. Hipsters kan man nog kalla de flesta egentligen. Lite charmigt litet och tryggt som vill vara en metropol. I alla fall Stockholm. En tredjedel är tydligen från andra länder eller har utländska föräldrar. Älskar det väldigt mycket på ett sätt, klarar mig utan på ett annat. Jaja, du tysta du glädjerika sköna...
Cherokee

Lördag kväll startade på klassens utspark i parque de andalucía. Men satt snart och kollade ut över en mysig bar i Alcobendas centrum. Det är charmigt Alcobendas, en liten väldigt spansk småstad som råkar ligga brevid ett stort Madrid (som till viss del även det är en förvuxen småstad). Cherokee som det heter var väl lite av ett guldkorn, mysigt, mörkt trä och svag belysning med rockmusik, piltavlor, bordsfotboll och riktig spanien-USA på storbild. Snackade med ett gäng spaggar ett bra tag, gick vidare till parque de extremadura och rökte vattenpipa. Och snackade ett par timmar till. De var ju trevliga och hade humor, så varför inte? Det är inte varje dag man blir bjuden på vattenpipa, öl och spanskt sällskap i en park mitt i natten. Bilden tog Lydia på Freeway.
Jag kan inte annat än skratta

Får ta och erkänna en sak. Jag tappade bort min iphone igår. Igen. Hörde av mig till lite personal på ochoymedio. Men ingenting. Men mobilen var fortfarande på, ringde någon gång då och då, och på det sjunde samtalet från yoigotelefonen var det någon som svarade! Den hade åkt ur taxin, och jag snackade tydligen med chaufförens son, som skulle se till att han körde förbi alcobendas på måndag! Det är två saker jag inte förstår. 1. Hur går det att tappa nycklarna och mobilen hela tiden? 2. Hur kan jag ha sånt flyt att jag alltid får tillbaka dem? Jag kan inte annat än skratta. Nej men åh vad skönt!!
Framför ögonen

Hade nog tänkt göra ett inlägg igår, men det blev lite gåligt med tid för det. Ännu en skolkonsert. De måste göra dem kortare, det går knappt att orka med mer än hälften... Kändes lite taskigt att smyga iväg tidigt, men hade planerat in att gå på ochoymedios nyinvigning, som skulle starta med konsert vid nio. Väl där någon timme sent kändes det inte helt lockande ändå, så vi tog och satte oss på freeway. Perfekt lokal, små utbuktningar mot stora öppna fönster mot gatan... Himla bra! Klacken ramlade av direkt, så resten av kvällen balanserade jag på ett runt spikhuvud. Men ochoymedio blev nog lite av en besvikelse. Det var nog lokalen i sala flamingo som gav det sin charm innan, så det finns bra mycket bättre ställen nu när det är i sala but. Dessutom slogs jag av någon typ av enorm trötthet, fick anstränga mig för att orka stå rakt och ville bara sova. Aldrig hänt innan.. Men freeway - super!
El lugar perfecto

Ett trött leende... Tredje kvällen den här veckan som jag sitter på "El lugar perfecto" i Gran Manzana (igår var det libros & vinos inne i stan som gällde) och baristan känner redan igen mig, vet vad jag vill ha och vart jag sitter... Men viktigast här: jag börjar bli KLAR! Gud vad skönt det känns! Inte så att jag suttit och lidit, har ju haft sällskap och utnyttjade till exempel hemvägen ihår till att köpa en halvlång brun skinnsjol (som nog ska invigas i morgon), men ändå. Man blir sliten. Och man vill göra annat. Det börjar räcka nu liksom. Och nu är det bara en ledarskapslektion (som jag har förberett klart), ett matteprojekt och en kemitext (som jag tänkte fixa på den svinlånga hålan i morgon), ett fysikprov (som jag har tillräcklig koll på) och ett sista spanskatal (som är det sista jag har kvar att göra, ska nog försöka komma på någonting kul nu). Yes!!
Junio?

Första juni. Tiden går snabbt måste jag säga. Väldigt snabbt. Bilden ovan är den första jag tog i Spanien.
Argghh

Globetrotter?

Mot himlen

Begravningen var fin. Mamma och jag, som knappt någonsin gråter, var nog bland de som fällde flest tårar av alla. Att se Hedvig söndergråten två rader fram, utan Bim, gjorde inte att man blev mindre berörd. Jag har hejdat mig flera gånger från att säga "David och Bim", det är ovant. Jag tror att det är få människor som förstår hur stor plats hon har hos oss. Alla säger väl alltid "Varför hon?", eller "Det var en av människorna jag tyckte om mest", men jag menar det verkligen när jag säger det om kloka, levnadsglada, humorfyllda och generösa Bim. Det är nog många som håller med mig. Jag har bara varit på ett ordentligt bröllop i mitt liv, och en begravning. Båda var i Täby Kyrka, båda hade samma huvudperson. Tiden går snabbt. Allt förändras på ett ögonblick.
Väskan är packad

Det där var förra helgen. Denna får vi se hur den blir snart. Lydia tog bilden förresten, jag är himla dålig på att säga när jag inte haft med kameran och snott blider från henne. Sen skadar det ju inte att hon är sjukt duktig som fotograf. Men nu har jag packat väskan i alla fall. Askmolnet verkar ha benådat mig lite. Så jag tar och åker till Barajas i morgon - är stammis där vid det här laget - någon gång vid lunch. Så vi får hoppas att jag står i mitt gamla Sverige i morgon kväll. Jag ska passa på och sätta mig på en brygga någonstans tror jag, och se ut över havet. Om jag orkar, vill och har tid det vill säga. Det finns annat som har högre prioritet.
Amarillo


Idag var nog den varmaste vårdagen hittils. Drygt 30 i skuggan. Hur varmt var det då i solen? För att förtydliga: då skuggan och solen, precis som dag och natt skiljer sig enormt från varandra, är skillnaden alltså rätt så stor. Vad gör då jag dena varma dag? Jo, jag står mitt på i ett friidrottsområde i tre timmar, mellan 11-14. På den planen fanns det ingen skugga. Och jag sprang. Och hoppade. Och allt sånt. Jorå. "Varför?" kan man fråga sig. För att följa med åk F-4 på idrottsdag för att kompensera att jag (förhoppningsvis) inte kan på torsdag. Allt för att fixa idrottsbetyget, antar jag. Om man kan höja sig på tre timmar är det ju ganskaså värt det. Men ändå. Jag hade inget vatten med mig. Ingen mat heller faktiskt. Hann inte det helt enkelt. Som tur var gav snälla Kajsa mig pengar till en 1,5-litersflaska. Den räckte knappt. Och när vi skulle tillbaka med alla barnen så blev de tvungna att sitta i en halvtimme i denna sol för att bussbokningen som alltid blivit fel. Inte det bästa. Jag tyckte riktigt synd om dem. Det värsta är att det är omöjligt att veta vile språk man ska välja - svenska, engelska eller spanska blandas helt och hållet totalt sett, men många av de mindra barnen pratar inte mer än ett av dessa...
Hursomhelst var det inte så hemskt som det kan låta. Jag är ändå rätt så van vid värmen, kan ignorera den så länge det inte går över 40. Efter skolan åkte jag in med Lydia till stan. Köpte mig en brun skinnväska, skitcool. Ska förlänga axelbandet lite bara. Men planen var ju att plugga egentligen. Efter att ha tagit en god fikabit på Lolita vintage café där vi märkt att musiken var för bra för att stänga av från medvetandet gick vi vidare till plan B, libros y vinos. Vilket inte gick bättre. Men har man låst mig så har man låst sig. Sen blev vi utkörda från nedervåningen efter någon timme. De skulle ha inspelning där. Det roliga är att jag har varit där två gånger, och båda gångerna har tv-team gjort intervjuer där. Då det var det enda stället med kontakter (som jag desperat behöver för min batterifria laptop, extremt portabel, jag vet), var det lika bra att gå hem. Då var klockan juförsig halv nio, så det var nog lika bra. Nu ska jag försöka skriva lite om den agrara revolutionens följder tror jag.
Hursomhelst var det inte så hemskt som det kan låta. Jag är ändå rätt så van vid värmen, kan ignorera den så länge det inte går över 40. Efter skolan åkte jag in med Lydia till stan. Köpte mig en brun skinnväska, skitcool. Ska förlänga axelbandet lite bara. Men planen var ju att plugga egentligen. Efter att ha tagit en god fikabit på Lolita vintage café där vi märkt att musiken var för bra för att stänga av från medvetandet gick vi vidare till plan B, libros y vinos. Vilket inte gick bättre. Men har man låst mig så har man låst sig. Sen blev vi utkörda från nedervåningen efter någon timme. De skulle ha inspelning där. Det roliga är att jag har varit där två gånger, och båda gångerna har tv-team gjort intervjuer där. Då det var det enda stället med kontakter (som jag desperat behöver för min batterifria laptop, extremt portabel, jag vet), var det lika bra att gå hem. Då var klockan juförsig halv nio, så det var nog lika bra. Nu ska jag försöka skriva lite om den agrara revolutionens följder tror jag.