Amarillo
Idag var nog den varmaste vårdagen hittils. Drygt 30 i skuggan. Hur varmt var det då i solen? För att förtydliga: då skuggan och solen, precis som dag och natt skiljer sig enormt från varandra, är skillnaden alltså rätt så stor. Vad gör då jag dena varma dag? Jo, jag står mitt på i ett friidrottsområde i tre timmar, mellan 11-14. På den planen fanns det ingen skugga. Och jag sprang. Och hoppade. Och allt sånt. Jorå. "Varför?" kan man fråga sig. För att följa med åk F-4 på idrottsdag för att kompensera att jag (förhoppningsvis) inte kan på torsdag. Allt för att fixa idrottsbetyget, antar jag. Om man kan höja sig på tre timmar är det ju ganskaså värt det. Men ändå. Jag hade inget vatten med mig. Ingen mat heller faktiskt. Hann inte det helt enkelt. Som tur var gav snälla Kajsa mig pengar till en 1,5-litersflaska. Den räckte knappt. Och när vi skulle tillbaka med alla barnen så blev de tvungna att sitta i en halvtimme i denna sol för att bussbokningen som alltid blivit fel. Inte det bästa. Jag tyckte riktigt synd om dem. Det värsta är att det är omöjligt att veta vile språk man ska välja - svenska, engelska eller spanska blandas helt och hållet totalt sett, men många av de mindra barnen pratar inte mer än ett av dessa...
Hursomhelst var det inte så hemskt som det kan låta. Jag är ändå rätt så van vid värmen, kan ignorera den så länge det inte går över 40. Efter skolan åkte jag in med Lydia till stan. Köpte mig en brun skinnväska, skitcool. Ska förlänga axelbandet lite bara. Men planen var ju att plugga egentligen. Efter att ha tagit en god fikabit på Lolita vintage café där vi märkt att musiken var för bra för att stänga av från medvetandet gick vi vidare till plan B, libros y vinos. Vilket inte gick bättre. Men har man låst mig så har man låst sig. Sen blev vi utkörda från nedervåningen efter någon timme. De skulle ha inspelning där. Det roliga är att jag har varit där två gånger, och båda gångerna har tv-team gjort intervjuer där. Då det var det enda stället med kontakter (som jag desperat behöver för min batterifria laptop, extremt portabel, jag vet), var det lika bra att gå hem. Då var klockan juförsig halv nio, så det var nog lika bra. Nu ska jag försöka skriva lite om den agrara revolutionens följder tror jag.
Hursomhelst var det inte så hemskt som det kan låta. Jag är ändå rätt så van vid värmen, kan ignorera den så länge det inte går över 40. Efter skolan åkte jag in med Lydia till stan. Köpte mig en brun skinnväska, skitcool. Ska förlänga axelbandet lite bara. Men planen var ju att plugga egentligen. Efter att ha tagit en god fikabit på Lolita vintage café där vi märkt att musiken var för bra för att stänga av från medvetandet gick vi vidare till plan B, libros y vinos. Vilket inte gick bättre. Men har man låst mig så har man låst sig. Sen blev vi utkörda från nedervåningen efter någon timme. De skulle ha inspelning där. Det roliga är att jag har varit där två gånger, och båda gångerna har tv-team gjort intervjuer där. Då det var det enda stället med kontakter (som jag desperat behöver för min batterifria laptop, extremt portabel, jag vet), var det lika bra att gå hem. Då var klockan juförsig halv nio, så det var nog lika bra. Nu ska jag försöka skriva lite om den agrara revolutionens följder tror jag.
Kommentarer
Trackback
