Vale, vale

Det blev en grymt bra helg, trots den smärre utmattningen. Uppträdendet på open mic gick bra (trots att det var väldigt mycket jobbigare än vanligt att sjunga på en pub där större delen av publiken visste vem jag var samtidigt som alla andra som uppträdde var så grymt duktiga så att det inte var sant), venprovtagningen gick bra - nu har jag intyg på att jag får ta blodprov, tackfesten blev toppen och balen var fantastisk. Så roliga kontraster, att gå från gitarr och mic, till rock och handskar, till den smutsigaste sittningen man kan vara med om inlindad i silvertejp, med mat i luften, dyblöta bord och utomhusbänkar till sittplatser, till finklänning, frackar, vals och trerätters. Med precis samma människor varje gång. Det var kul att i egenskap av styrelsemedlem hamna vid någon typ av honnörsbord och bli bordsdam åt toastmastern (vilken råkade vara Ronny, min gamla konfaledare - lyckas stöta på honom lite överallt sedan jag började här). Det gjorde att jag nästan bara hamnade med folk från högre terminer, kul! Det kändes coolt att vi kunde ha en bal där alla, från den lilla ettan som inte kan någonting till den praktiskt taget färdiga läkaren, kunde vara med. Så, en riktigt fin kväll! Ovan är the one and only - tackfilmen! Det är väldigt internt, så mycket kan nog bli lite segt för den som inte vet vilka vi anspelar på, men vissa bitar är fantastiska!