Vale, vale

   

Har inte skrivit på länge nu. Har haft lite annat för mig. Till exempel var igår var dagen då jag skrev min första tenta. Det har varit en speciell månad. Över en dag byttes det vanliga sorlet på universitetet ut mot tomma hallar, människor som åt den ena värre matlådan efter den andra, människor som vandrade runt i bara strumplästen med ringar under ögonen, människor som rabblade medicinska termer så fort de gick förbi, människor som inte kunde komma på ett annat samtalsämne än tentan. Jag var en av dem.

 

Men nu är det över! Eller nästan i alla fall - ska göra den praktiska delen av tentan i morgon, peka ut olika typer av celler och identifiera vävnader i mikroskop, svara på frågor om blodförsörjning och ligament och sånt. Men det är praktiskt taget över. För att när jag klev ut från tentan igår kändes det som att kiva ut ur kyrkan efter att ha sjungit "den blomstertid nu kommer". Väldigt konstig känsla.

 

Men när man läst och läst och läst hela sin vakna tid i två veckor blir man ganska konstig till slut. Med det menar jag inte att det varit tråkigt. Jag har haft det riktigt bra faktiskt. Har gått upp, satt mig i stadsbibliotekets sköna fåtöljer i 5-6 timmar, cyklat till HU och haft tentagrupp i ett 3-4 timmar till, gått hem och kollat upp lite grejer, gjort så om och om igen, och med tiden börjat få allt att falla på plats. Och börja inse hur galet mycket jag lärt mig på bara några veckor - sånt jag tyckte var obegripligt förut. Och det är rätt coolt.

 

Jag hoppas tentan gick bra - föreläsarna har en fallenhet för att ställa otydliga frågor om just det som man struntade att läsa om. Men förhoppningsvis gick det bra. Och då är det, från och med i morgon lunch, sommarlov!

 

Dags att åka mot Stockholm för att ta det lugnt, och jobba. Typ hela sommaren. Har börjat komma över känslan att det känns konstigt att redan behöva åka härifrån. Men det kan bli en liten lagom omväxling, jobb och Stockholm. Jag brukar ju bli uttråkad när jag inte har något att göra. Så det ska nog passa utmärkt.