Vale, vale

Det är en väldig ambivalens det där, hur man ska se på HEL, när den första frågan man får av äldrekursare är "Så hur går det med HEL då?" med en menande blick. Inte att ingen förstår varför vi läser det, eller för att vi inte ser något värde i det, utan mer för att det inte är det vi kom hit för. Vi ville ju läsa något konkret, någonting där man lär sig saker som har en direkt funktion, gärna något utmanande och lite svårt. Så då kan det ju kännas lite bakvänt att börja med 7 veckor av flum. Ja, de flesta av oss kallar det flum faktiskt.

 

För det är klart att det känns lite konstigt att vi under de veckor som vi är som mest motiverade och vill kasta oss i 1000-sidors anatomiböcker ska skriva ett brev till oss själva, göra ett förbättringsarbete som vi ska presentera på en plansch och däremellan två gånger i veckan definiera vad hälsa är, vad livskvalitet är, genuspåverkan, där basgrupperna alltid hamnar i upprepade plattityder, sitta på föreläsningar utan att få höra någonting nytt alls, och sedan göra en "rolig" presentation om alltihop. Tre gånger om. Det är ämnen jag gärna diskuterar, tycker ju om samhällsfenomen. Och min basgrupp är jättebra. Och det kan bli riktigt intressant ibland. Men det är inte det jag kom hit för att plugga. Och det är väl ungefär så mina kursare känner också. Och det är det alla äldrekursare minns, de som ser på oss med menande blickar.

 

Vi börjar förstå grunderna med PBL vid det här laget. Och vi vet ju ganska bra hur man lär sig - vi har ju ändå tagit oss hit. Så det kanske skulle ha räckt med tre veckor? Och det är klart att vi vill samarbeta med andra program. Det är ju dem vi ska jobba med. Men det blir lite... Långt. Vi vet ju hur mycket tempot ska trappas upp sen, att vi ska lära oss hela den friska kroppen på 1,5 termin. Då känns det ju som lite slöseri så klart. Och så känner man sig ju lite dum när man ska presenteras som läkarkandidat och inte ens kan säga att "ja, jo jag vet i alla fall hur mag- och tarmkanalerna funkar". Vi kan ju ingenting.

 

Så vi kastar oss över "Essential cell biology" och lägger ner mer tid där än på HEL. För det är ju lite mer åt det hållet, mot det konkreta som vi hungrat efter. Första basgruppen kändes det som man glömt all gymnasiekemi, men den andra, efter några timmar på HUB, förstod jag plötligt mer av hur allt hänger ihop än jag någonsin gjorde i Kemi B. Får mig att undra vad man gjorde egentligen, jag menar, vad gjorde vi egentligen på högstadiet?

 

Så jag färskar upp gymnasiekemin/biologin helt enkelt, mot gratis gourmetmackor och föreläsningar åtta på kvällen. Känns som att jag har väldigt mycket tid som jag inte borde ha ändå. Har hunnit tvätta idag. Och köra mitt första pass på Örats café (kårhuset) mot gratis kaffe resten av terminen. Om jag inte knarkar kaffe så kommer jag börja nu. Och åka till stan och köpa tyg. Och byta in farmors blomstercheckar mot tulpaner och rosor. Och ta på mig allt, som jag alltid får för mig att göra. Jobba på Örat? Visst! Kursrepresentant i Medicinska föreningen? Absolut! Aktiv i nallesjukhuset och kärleksakuten? Yup! Organisera tackfest för faddrarna? Självklart! Äh, jag är himla lycklig ändå. Hög på livet. Faktiskt.