Vale, vale

     

Så föll plötsligt den första snön över bygden. Sedan sist har det hänt en hel del vill jag lova. Adventsfikor, julgran i korridoren, julmarknad skönsång av studentsångarna och julbord - vi hade "Lilla Julafton" idag, julafton med vännerna två veckor för tidigt, himla mysigt!

 

Men det är inte nog med att det lackar mot jul. Jag har börjar dissekera humana preparat nu. För någon månad sedan fick vi möta döden för första gången i form av en öppen kista med en nyligen avliden tillsammans med studentpastorn. Några dörrar bort från bårhuset, där vi var då, ligger obduktionssalen. Där har vi inte döda människor längre, där har vi preparat. Har spenderat många timmar i den obduktionssalen med att skära i en arm. Väldigt häftigt, men väldigt speciellt. Man märker nu att man börjar få en del erfarenheter som andra inte har.

 

Förra veckan var jag med i den prestigefyllda gückeltävlingen Schlaget som streettjej. Väldigt kul! Veckan innan det hann jag både bli veckans MF-medlem, Histologiamanuens, valberedningens nominerade till Utbildningssekreterare och Lucia. Vet inte riktigt hur det gick till... Och i torsdags blev jag slutligen vald, på FUM, till Medicinska Föreningens Utbildningssekreterare med preklinskt ansvar. Så nu kommer jag att, tillsammans med Boris som har huvudansvaret för klinterminerna, vara ansvarig för kårens utbildningsbevakning av läkarprogrammet - hålla möten med studenterna och repressentera dem i ledningen. Känns lite sjukt. Kommer att ta mycket tid, men det blir väldigt spännande! Amanuens kommer också bli kul, ett riktigt bra extrajobb och det ska bli kul att få undervisa!

 

Annars börjar T2 lida mot sitt slut. Man märker att den ständiga informationsinhämtningen utan vila börjar ta ut sin rätt. Med det är bara att kämpa på. På fredag är det lucia, och då ska vi, ett gäng på 30 personer från T1 och T2 lussa, först för alla studenter och personal i Cellskapet, sedan runtom på sjukhuset. Stolt över att det låter så bra, det finns många musikaliska talanger på läk. Och jag ska vara Lucia. Coolt. Och sedan. Då går jag äntiligen över den magiska 20-årsgränsen. Jag tycker fortfarande att det låter väldigt ungt att vara 20, brukar känna mig äldre, men det känns bra att gå ur tonåren. På återseende!