Las ciudades son llenas de cuentos
Det är kul att Lydia och jag börjar halvskrika när vi träffas. Vår spanska relation sitter ju kvar liksom. Händerna rör sig mer och mer, munnen fortare och fortare, och att inte avbryta varandra går ju bara inte. Utställningarna var riktigt bra förresten; de inspirerade, och det är ju inte ett särskilt dumt betyg. Och chokladfondanten var grym.
Kommentarer
Trackback