Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörkret är.

Det är sant att det är mycket som händer nu. Jag kom precis hem från Sickla efter en fika med Nathalie, efter en fullspäckad övernattningshelg med konfirmanderna. Det har faktiskt varit riktigt kul! Har mycket på gång, och tiden går så fort så att man knappt hinner märka hur snabbt den passerar. Att Steve Jobs är borta i cancern känns inte värt att kommentera, hur stor era han än har inneburit. Lennart togs ifrån oss för ett par dagar sedan efter ett relativt snabbt insjuknande. För ett år och fem månader sedan var cancer ett relativt avlägset begrepp för mig. Men mönstret upprepar sig - han blir nu den tredje från släkten att dö i cancer på fem månader. Lennart var en varm man, en glad sanningssägare. Men han var också skör, och kände sig nog ganska ensam genom åren. Men vi var många som tyckte om honom. Jag hoppas att han förstod det. Det var en liten gullig bebis som döptes i Nacka Kyrka idag. Han log brett. Allt börjar om. Och tiden - ja, den accelererar ännu mer, i ett nyck är den borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0