Vila i frid.
Jag kommer till Sverige om två veckor. Inte för att stanna helt än - jag kommer tillbaka för mina 3,5 sista veckor i Madrid. Men det betyder mycket för mig att komma tillbaka till platsen där bilden ovan togs, till kyrkan där David och Bim gifte sig för snart sju år sedan. Jag stod precis under Bims ansikte på den bilden, som brudnäbb. Men jag kommer inte att stå brevid henne igen. Bim dog för snart en vecka sedan efter ett år av aggresiv cancer. På något sätt har jag alltid trott att hon ska klara sig, tänkt att hennes vilja är så himla stark, att hon har för mycket kvar, är för ung, att hon är för bra för att kunna försvinna. Men för fyra veckor sedan fick jag reda på att det inte fanns någonting mer att göra - cancern var för stark. Det gick enormt fort. Bim blev inte äldre än 40 år. Hon var en extremt fin människa, en av de absolut härligaste människorna som jag någonsin har känt, en av dem jag tyckt om allra mest.
Jag fick ett samtal på lördagmorgonen, och fylldes av en tomhet. Jag visste att det skulle hända, men det är svårt att inse att jag aldrig kommer att kunna prata med henne igen. I och med att jag varit här i Spanien har jag inte kunnat träffa henne mer än två gånger under det här senaste året, sedan hon blev sjuk. Det gör det inte lättare att förstå att hon är borta. I söndags gick det nog upp för mig. Den natten sov jag inte mer än någon timme, när jag varvade ner och stängde av allt ljud för att kunna sova kunde jag inte tänka på annat än hur hon legat på sin dödsbädd. De senaste dagarna har det gått upp för mig ibland, då har mina ögon vattnats, fällt en stilla tår mitt i folkmassan.
Bim brukade läsa den här bloggen, och på något sätt har det inte kännts värdigt att skriva någonting de senaste dagarna. Hon förtjänar respekt, och jag vill kunna göra någonting. Det jag kan hoppas på är att jag kommer att kunna ha kvar en plats hos Hedvig, min älskade kusin som fyller sex år i sommar. Det är nog det bästa jag kan göra. Det och att gå på begravningen, och att komma ihåg henne. Och det lovar jag, att det kommer jag att göra.
Kommentarer
Trackback
