Vale, vale

Jag gick från långtbortistan idag (aka la Moralejas utkanter). Och det var inte självvalt. Vi fick en obehaglig överraskning på L2 när bussen plötsligt stannade, och det visade sig att chaffören inte kunde andas. Han hyperventilerar, pulsen sjunker, kroppen börjar skaka okontrollerat. Det gör ont. Han får panik. På något sett är det som gör mig mest rädd att ingen verkade kunna göra det som krävdes av situationen. Det är inte så svårt att ringa 112, inte heller att hålla sig lugn, för chafförens skull. Inte börja skrika eller gråta innan han är stabil. De som sa att "någon" hade ringt efter en ambulans hade i själva verket ringt bussbolaget. Säkerhetsvakten gjorde inte någonting förutom att stå i vägen. Det tog säkert 15 minuter innan han fick komma ur den varma bussen, och 20 innan ambulansen kom. Man ville hjälpa till, vi från colegio escandinavo gjorde så gott som vi kunde, men det gick inte att göra mycket. Allt blev så kaosartat. Och jag blir glad över att det inte var någonting som behövde ett snabbare ingripande, för då skulle den här mannen antagligen inte ha klarat sig. Det får inte vara så. Det går inte. Jag blir arg när jag tänker på det. Ambulansen körde iväg utan rödljusen på som tur är, jag hoppas att allt gick bra.