Jag heter Hanna, är 18 år, bor i och kommer från Stockholm, har bott i Madrid, drömmer om Montreal. Spenderar mitt sista gymnasieår i Viktor Rydberg Odenplans naturarkorridorer, men har rätt mycket annat på gång också. Här har du en utomordentlig chans att lära känna mig, stalka mig, höra mina åsikter och analyser, se mina planer, eller vad du nu skulle kunna tänkas ha för avsikt. Cya i vackra Stockholm!
marrón, naranja, azul
Vi kollar på lite Pedro Almodóvar på spanskan. Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Är lite irriterad på att vi har svensk textremsa, det känns helt omöjligt att inte kolla dit. Inte för att jag skulle förstå perfekt utan, men det kan man väl inte göra från början eller? Annars bra. Det jag reagerar mest på är färgerna. Jag vet att det inte är någonting nytt, men sättet han använder färg för att beskriva känslostämmning, för att beskriva livet, är ju oslagbart. Jag har sett dem innan också så klart, men på något sätt fick jag en wow-känsla just idag om att "sån miljö ska jag ha i min lägenher när jag får chansen". Inte helt och hållet, men dragen lite mot sådana färger, sådana detaljer, sådan känsla. Lite modernt gammalmysigt i vita och stilena Sverige, en stil som jag älskar med hela mitt hjärta och ska ha kvar samtidigt som jag skräms mer och mer av allt vitt. Hur det är för snyggt. Hur kan någonting vara för fint, för perfekt?
