Aldovea

Vi går ner mot målet, ett gäng på ett tjugiotal i blåa tröjor och gulvita nummerlappar. Blonda. Blickarna vänds. Svenskarna har anlänt. Aldovealoppet är det jag talar om. 3000 meter ska man ju inte klaga på, även om det kan kallas lite könsdiskriminerande.. I det här fallet är det positivt! Och speglar verkligheten.

Riktigt kul att komma tolva som otränad, och känna att man utan större problem skulle ha kunnit springa samma sak igen med samma hastighet direkt efter mål (ja, jag sprang lite för långsamt skulle man kunna kanna det också).
Kul att se alla spanska 93:or gå efter 500 m.
Kul att ingen av oss känner sig i någon som helst bra form såvitt jag vet, men att elva av de tjugo första i mål var svenskar, att lagpriset inte var särskilt hotat för vår del. 4/4 priser till colegio escandinavo (det säger väl lite om motståndet)!
Kul att vara del av den överlägset bästa klacken, skrikandes för att kompensera de andra skolorna.
Och framför allt, RIKTIGT KUL att se tre svenska tjejer på pallen!

Att sedan gå hem med nummerlapp på bröstet vid tvåtiden i 25 grader och ta en medveten "genväg" genom parkens sprinklers, halvt dansandes genom vattnet är ja.. Härligt. Dags för en glass mån tro? Vi säger så tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0