Det börjar bli dags att hänga i Stockholm ett tag.
Så där, nu går jag iväg över Alcobendas gator. Ska till flygplatsen igen. Ska flytta. Till ett annat land. Till Sverige.
Jag har ju haft en tidsbegränsning på tio månader hela tiden, så jag kan inte säga så mycket mer än att det är nästa steg. Jag skulle kunna skriva något ångest- eller längtansfullt, som alla brukar göra, men som jag har försökt påpeka så många gånger tidigare så har jag aldrig haft problem att bryta upp eftersom jag ser allt, precis allt, oavsett om det är litet eller stort, som en del i en lång kedja. Jag tycker om att gå vidare, och den här gången råkar det betyda att jag flyttar hem till mitt gamla barndomsrum. Det är också att gå vidare.
Jag älskar Madrid, den kaotiska och kraftfulla staden som förmedlar ett enormt lugn, där alla är en del av en enorm grupp i stället för ensamma i en stor massa. Jag älskar att det aldrig är svårt att stöta på samma människor om och om igen i Europas tredje största stad. Jag älskar att jag faktiskt är en del av den.
Jag är nöjd med mitt liv här. Det är klart att man alltid kan göra saker annorlunda, men efter de förutsättningar och riktlinjer jag gavs tycker jag att jag har gjort det så bra som det går och lite till. Min spanska vill jag alltid ska vara bättre, men å andra sidan är den bra, det beror ju på vad man jämför med, och det allt färre som startar en konversation med att fråga varifrån jag kommer. Jag har jobbat fram ett sammanhang här.
Så nu drar jag igen. Ett år äldre och klokare antar jag. Det är med stor säkerhet inte sista gången jag drar heller. Jag behöver ryckas upp med rötterna ibland. Tänkte sätta mig på flyget till tonerna av årets första sommai i p1, CIAO.
Jag har ju haft en tidsbegränsning på tio månader hela tiden, så jag kan inte säga så mycket mer än att det är nästa steg. Jag skulle kunna skriva något ångest- eller längtansfullt, som alla brukar göra, men som jag har försökt påpeka så många gånger tidigare så har jag aldrig haft problem att bryta upp eftersom jag ser allt, precis allt, oavsett om det är litet eller stort, som en del i en lång kedja. Jag tycker om att gå vidare, och den här gången råkar det betyda att jag flyttar hem till mitt gamla barndomsrum. Det är också att gå vidare.
Jag älskar Madrid, den kaotiska och kraftfulla staden som förmedlar ett enormt lugn, där alla är en del av en enorm grupp i stället för ensamma i en stor massa. Jag älskar att det aldrig är svårt att stöta på samma människor om och om igen i Europas tredje största stad. Jag älskar att jag faktiskt är en del av den.
Jag är nöjd med mitt liv här. Det är klart att man alltid kan göra saker annorlunda, men efter de förutsättningar och riktlinjer jag gavs tycker jag att jag har gjort det så bra som det går och lite till. Min spanska vill jag alltid ska vara bättre, men å andra sidan är den bra, det beror ju på vad man jämför med, och det allt färre som startar en konversation med att fråga varifrån jag kommer. Jag har jobbat fram ett sammanhang här.
Så nu drar jag igen. Ett år äldre och klokare antar jag. Det är med stor säkerhet inte sista gången jag drar heller. Jag behöver ryckas upp med rötterna ibland. Tänkte sätta mig på flyget till tonerna av årets första sommai i p1, CIAO.
Kommentarer
Postat av: vendela
ja, jag tycker också det! :D och du är hemma i Sverige igen! lust att träffas för en fika nån gång i nästa vecka kanske? :) <3
Trackback
