Vale, vale

Nu var det ett tag sedan sist. Den största anledningen är nog att jag inte riktigt har vetat vad jag ska göra med den här bloggen. Men några läsare ser ut att ha hängt kvar, och bra är väl det med tanke på att jag tänkte ta och starta kategorin "Stockholm".

De senaste veckorna har jag försökt vänja mig vid att ha sommarlov. Det är inte helt lätt att varva ner från att inte ha tid att sova tid att ha all tid i världen. Efter en behandling på värmländska Selma spa från några dagar sedan tog det två dagar innan jag kände att benen bar helt och hållet; det blev all nedvarvning på samma gång. Det tog nog ett par dagar för hjärnan att förstå att jag inte var på en kort sverigesemester igen - jag kände mig redo att åka efter ett par dagar. På något sett blev jag lite provocerad av Sverige.

Dessutom är det lite frustrerande att bo hemma, innan hade jag en stor mängd dödtid men hittade på många saker och gjorde därigenom extremt mycket. Hemma är det varken eller. Jag har ingen dödtid, vilket jag tro det eller ej tyckte om att ha, det gjorde att jag kunde varva ner och göra allt möjligt praktiskt, och jag hittar inte på särskilt mycket saker att göra - jag har helt enkelt inte något behov att hitta på saker eftersom andra hittar på det åt mig. Jag hänger på det som familjen vill göra, och jag tycker ju om dem så det är inget fel med det, men kvar blir ingen tid för mig att komma på andra saker. Och i det stora blir jag då av den stora massan sedd på som en fjortonåring på nytt - Andreas och Johan är ju yngre. Ens utstrålning kryper in i ett hörn. Men jag har börjat vänja mig.

Jag antar att jag borde ta och skriva ihop en liten sammanfattning av vad jag spenderat tiden med de senaste veckorna.. Efter att ha sagt hej då till en sur sambo, gått ner för gatorna och stått på bussen och försökt hålla i tre väskor i de branta backarna med höga klackar på fötterna, blivit utvinkad ur boardingkön av en misstänksam flygplatsanställd misstänkt för att inte ha betalat mina fyra kilos övervikt (vilket jag precis hade betalat stora pengar för), och därigenom fick gå förbi hela kön och lyckats smugglat in ett 17-kilos handbagage utan att någon märkte det trots att maxvikten var 10 mötte jag upp pappa på Skavsta och åkte genom de gröna landskapen. Så nu var jag här igen.

Jag tog in Johan till stan en dag för att käka glass på kajen, kolla på sommarstockholm och köpa konfirmationspresent till Isabelle. Andreas och Isabelle konfirmerades sen, så det blev ett återseende av gamla Nacka kyrka och släktkalas och sånt. Sedan hängde jag med Hedvig i någon vecka; badade, gick på grönan (körde båt dit, första gången det här året), kollade in djuren på Skansen, tänjde på hennes gränser med lite ponnyridning och gjorde grimaser. Under samma vecka passade jag på att träffa Lydia för vår första officiella spanskspråkiga fika med en räkmacka på söder, och möta upp Agnes en kväll när hon var klar med allt i stallet. Lade ner tre dagar på att plöja igenom "Bonniers Trafikskola", och därigenom hela teorikursen för körkortet. Övningskörde ett par gånger.

Snart var jag på väg mot fantastiskt fina Selma spa i Sunne, för att sedan åka vidare över Norska gränsen till Oslo. Det finns minsann tecken på deras rikedom, norrmännen. Det är kul det där med att man i 75% av fallen inte kan prata svenska med restaurangpersonalen, inte för att norrmännen inte förstår svenska eller för att jag inte förstår norska, utan för att det bara är utlänningar, ofta ganska okvalificerade, som tar servicejobben. De 25 % som förstår svenska är helt enkelt svenskar, resten är från andra delar av världen. Norrmännen köper knark på tågstationen i stället... Det finns ett tullhus vid gränsen in mot Norge, men ingen mot Sverige. Det finns stora köpcentrum vid gränsen på Sverigesidan. Vilka kunderna är kan man nog förstå. Men kul att ha varit i Norge! Det hade en lugn stämning, fint ställe. Nästan pinsamt att man aldrig varit där. Så där är vi nu, kom precis tillbaka från Oslo. För den som orkade plöja igenom texten så tackar och bockar jag, hoppas vi ses snart igen!