Vale, vale

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan, känner doften av rädsla från Stureplan, och jag vill bara gråta, så vackert är Stockholm i natt. Peter Jöback kanske inte står högst upp på mina spotify-listor, men den här låten. Wow. Vilken dröm Stockholm blir när man lyssnar på den, jag kan inte låta bli att sjunga med. Stockholm är ganska mörkt nu, som alltid på vintern. Det är ganska få människor på gatorna egentligen. Och det är ganska litet. Men jag kommer alltid att älska den här lilla staden, småstaden som vill vara ett New York. Med skärgård, och vatten, och.. Ja, det är mitt hem. Det kommer det alltid att vara. Det går att ha flera hem, men var jag än hamnar i världen är Stockholm specialprioriterat. Jag var förbi där igår och fyndade en kappa/vårjacka/inomhusjacka nedsatt från 5200 till 700 på NK-rean. I rätt storlek, färg och stil. Det kan inte vara någonting annat än ett fynd. Men jag kommer inte tillbaka dit på ett tag. Ikväll kan jag se Madrids konturer, och det är inte helt fel det heller. Jag älskar Madrid också. Och drömmarnas Stockholm står kvar och väntar på mig.