Så normalt men ändå så annorlunda.
Allt så himla normalt. Förutom "tidshoppar"-aspekten så har jag någon typ av sammanhang. Ibland sprucket, ibland glasklart, men det är ett sammanhang. Som kommer att finnas kvar någonstans i bakhuvudet, redo att letas upp vid behov, resten av livet. Mission complete, på sätt och vis.
Har varit så trött idag så att det är helt sjukt. Skulle väl ha behövt sova ikapp igår antar jag. Släpade mig igenom dagen nästan, lyckades orka att hänga med mot Plaza Norte och nu faller snart ögonlocken ner. God natt. Det kan behövas, imorgon är det dags för ännu en "Madrid Grand Tour".
Kommentarer
Postat av: fridaerlandsson
Hanna, måste bara säga(igen)att jag älskar ditt sätt att skriva. Sitter hemma i Sverige och väntar på nästa inlägg.. fortsätt så vännen:)
Trackback
