Vale, vale

Om jag skulle ha haft en dator igår skulle ni antagligen ha fått läsa ett inlägg om hur irriterad jag var på mig själv. Varför? Jag var smart igår, mitt naiva tänkande byggs upp mer för varje gång jag får tillbaka någonting förlorat. Det är ganska ofta. Jag trodde allstå att det nog  skulle gå bra att lämna praktiskt taget alla mina värdesaker i ett skåp utan lås på gymmet. Ja, jag kom alltså iväg dit efter att ha tagit med träningskläderna till skolan, tillsammans med allt för mycket värdesaker. Spinnade, styrketränade, pluggade lite, strechade och var allmänt nöjd för att ha kommit iväg. Kom tillbaka till skåpet och märkte att mina farhågor blivit sanna. Mitt skåp var tomt. Letade fyra gånger, gick hem i linne, hämtade passet, satt tre timmar på polisstationen för att göra en anmälan.. Den innehöll:

- Datorn. Precis när den ena brakar ihop ska den andra försvinna.
- Nya datorladdaren
- Kompaktkameran
- Busskortet
- Nycklarna
- Plånboken med 20 €, visakort, leg och gymkort
- Spanska mobilen
- Favorit-skol-väskan
- Nya fyndjackan från DKNY
- Dieseljeans
- Sjal
- Blus
- Svarta skinnskor
- Handskar
- Diverse övriga saker som schampo, borste, mascara, USB-minne med alla skolarbeten..

Ja. Jag blev till slut helt likgiltig. Kändes inte schysst mot min familj, men för min del var det bara att ta tag i och fixa allt. Men vad hände? Mina saker hittades på Polideportivo idag. Allt förutom handskarna och en liten den av datorladdaren som gör att den blir omöjlig att använda. Hämtade allt efter skolan, gick och drog tillbaka polisanmälan och firade med Ikea.

Ja må bete mig smått korkad i vissa sammanhang, men när det gäller att förlora saker måste jag ha en skyddsängel någonstans. En skyddsängel som hånler mot mig men som någonstans vill hjälpa till. Tack.