Vale, vale

Idag styrde fötterna mig mot en viss Parque de Andalucía. På den platsen har jag varit en enda gång förut. Den gången hade jag en karta i handen och kände mig ganska utlämnad och ensam. Det var den första söndagen på höstterminen 2010. Idag var jag visserligen också ganska ensam där i parken. Det börjar väl bli dags att ta sig i kragen nu när jag orkar. Dock var kartan långt bortom räckhåll. Jag var en tant som gick förbi sitt barndomshem. En person som kände igen varje liten detalj på vägen dit trots att hon endast hade passerat träden, skolorna och övergångsställena en enda liten gång. Känner ni igen sommarbilderna där uppe? Antagligen inte, men en person som gör det är i alla fall jag. De nedanför är från idag. Lite mörka kanske, men hade endast iphonekamera med mig, så det får nog vara acceptabelt.