Vale, vale

Som sagt blev det mer onaturligt än jag trott att komma tillbaka till VRG. Jag var klar med det på något sätt. Det har varit så mycket som har varit att trampa vatten sedan jag kom tillbaka. Kunde vara i Stockholm så klart, det var att gå vidare, men att fortfarande gå på VRG blev ju att vrida tillbaka klockan till någon gång för länge sedan. Men nu börjar jag komma in i rutinerna; efter en körlektion kl 7 på morgonen, tre timmar fysik b och tre timmar matte e är jag fortfarande inte särskilt trött. Det känns inte helt konstigt längre. Jag trivs faktiskt bra med hur jag har det.