Si, si, que...
Då var jag borta nu då. Efter att ha lämnats av på flygplatsen av en ganska känslosam pappa och en mamma som tog det lite coolare gick jag in och boardade kl 7-planet till Barcelona där jag flög vidare mot Madrid. Lagom till sen lunchtid tog jag tag i väskan för att inse att det fanns säket 8 tjejer till i närheten i min ålder som pratade svenska. Det visade sig ju självklart att de både hade suttit på samma plan som jag från Stockholm och från Barcelona, och att det skulle till colegio escandinavo. Smart att få den insikten så sent så att jag knappt hinner hälsa innan vi snappt splittras. Jaja, vi ses väl säkert i morgon.
Jag har i alla fall hamnat hos Olivia Crespo, en ensamstående kvinna/tant i en liten lägenhet. En extremt kramande och kindpussande kvinna (hon har kramat om och kindpussat mig minst 7 gånger under den här eftermiddagen) som har informerat mig både om ficktjuvar, att jag inte ska gå runt ensam på kvällarna och var busshållplatsen ligger, bland annat. Jag känner mig så handikappad när jag inte vill något annat än att vara trevlig när det enda som kommer ut munnen på min knackiga spanska blir, "si, si, que..." osv tillsammans med nickanden, och dåliga försök till att säga smarta saker. Jag tror att facebook är en nackdel där, så fort jag slog upp det med sin vackra svenska försvann all den förståelse och kunskap jag hade om spanska, inge vidare! Men Olivia tvingade mig att kolla på tv resten av kvällen så att jag skulle lära mig bättre, smart teknik där :-)
Och ja, det är varmt. Jag börjar förstå varför siestan, de sena middagarna och korta sovtimmarna på nätterna utvecklats. Men i morgon startar skolan, så det är väl bara att köra på!
Kommentarer
Trackback
