Vale, vale

Det är kallt. Och då menar jag inte kallt utan kallt. Jag säger inte att jag inte tycker synd om alla frusna svenskar som nu har snö (!) och till råga på det det värsta som finns, det som gör stockholmsvintern till en pina - ett mörker som aldrig tar slut. Men faktum kvarstår att det är 2 grader när jag går till skolan. Det är ett helvete att ta sig upp ur sängen, det enda jag har att värma rummet med är ett tjockt persienne, ett tunt englasfönster som dessutom är dragbart vilket leder till att mer luft släpps in och en papperstunn vägg. Jag har ingen jacka heller. Det är kallt med två grader i tunn kofta och öppna skor.

I Sverige fryser jag inte. Där är det hyfsat varmt inomhus, man behöver inte vara ute så mycket, kylan biter bara ganska hårt. Då är det bara att shoppa ihop till en vintergarderob säger ni kanske då. Men så lätt är det inte av två anledningar: 1. Pengarna flyger iväg alldeles för fort. Jag har ingen aning om var jag ska få tag på nya. 2. Ödets ironi har gjort att det är 20 grader på dagarna. Hur klär man sig då? I-landsproblem, claro. Men jag är lycklig över ljuset.