Vale, vale

Ganska soft dag. Med mitt nya schema har jag EN lektion på onsdagar, gympa kl 11. Skönt. Efter att ha snoozat till halv 10 insåg jag att den sista bussen som går från mig innan det blir uppehåll i några timmar gick 10 minuter tidigare. Ingen gympa idag då, tänker jag. Klantigt värre, ännu smartare kände jag mig när jag fick reda på att det går en buss från halva vägen hela dagen, som jag kan ta metron till. Nu kanske ni säger "det är en lektion, och det är gympa, skit samma" men så funkar det inte här. Sara-Olivia ringer upp, koll på sina elever ska de ha.

Men den missade gympalektionen återgäldades självklart med ett cardiobox-pass på gymmet, det var helt lagom bra så dit går jag nog tillbaka någon gång! Fick efter det en brinnande lust efter Caramel Macchiato, så det blev en liten runda förbi Starbucks också där jag möttes av gott kaffe och sköna diskussioner. Eller jag kan inte säga att jag bidrar enormt med mina fantastiska social skillz, men that´s who I am antar jag.

Den här låten slumpades fram på ipoden på vägen hem. När jag känner mig ensam eller allmänt dålig ska jag helt klart lyssna på den. Man ska inte oroa sig för skitsaker. Klassikerna håller i längden. Nu sitter jag här hemma, och helt plötsligt känns det som om jag nästan är pluggfri. Hur gick det till? Vad ska jag göra med tiden? Hur ska min VRG-hjärna hantera detta? Äh, jag måste säga att det känns riktigt skönt. Jag klagar inte.

Här är en annan minst lika härlig låt när vi ändå råkar vara inne på temat. Claro que sí!