Olivia.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Olivia. Den här kvällen var väl lite hon i ett nötskal. Kommer in genom dörren och får frågan "var det kallt ute?" för hundrade gången. Sedan kraftigt kindpussande. Det följs av en lång monolog från hennes håll, jag är väl lite sisådär med i samtalet, det handlar ju alltid om samma sak. "Jag gick till doktorn och sen köpte jag clementiner. Oj, de är nästan slut! Åh, jag ska försöka hinna köpa fler i morgon. Mamma mia! Idag ska jag göra en ny maträtt. Hoppas du kommer tycka om den." osv osv.
Jag spenderar en eller några timmar i sängen på mitt rum, med datorn i knäet. Det finns inte mycket jag inte har sett på play-kanalerna känns det som. Då och då börjar hon prata högt och vill kommentera någonting: "Visst var det kallt idag?". Ibland kommer hon in och kindpussas, kittlar mig på fötterna eller daskar till mig på rumpan. Varje gång jag går ut ur rummet får jag höra ett "Que guapa!" och en ny innehållsfattig monolog.
Vid nio är det middag i soffan. Hon envisas med att jag ska ha en handduk i knäet varje gång jag äter så att jag inte spiller. Får se den "nya" matträtten. Det är vitlökssoppa igen, men med lite tonfisk på toppen den här gången. Vitlöksoppa består av olivolja, vatten och vitlök med potatisbitar i. Jag trycker i mig maten och får för tusende gången höra ett "Var det gott?". "Jo visst", säger jag. Sedan berättar hon om hur det är i Spanien. Under middagen hinner hon snyta sig flertalet gånger i en pappersservett som hon tar ur och in i bröstfickan, där hon sitter i fåtöljen. Om något oförutsett händer så tror hon inte att jag vet hur man gör, typ att man inte ska gå på golvet om det är glas på det. Jag kan inte direkt säga att någonting inte är gott, för då envisas hon med att jag måste äta någonting annat och ojar sig i evigheter. Jag säger helt enkelt att det är gott åt allt som slinker ner, och det gör väl allt egentligen. Bryr mig inte riktigt om hur maten smakar. När jag är klar undrar hon om jag vill ha ost, eller skinka, eller kanske lite bröd? Jag har redan ätit av osten, jag är klar. Hon undrar när jag åker hem. Jag sägen den 23:e december och hon berättar att hon inte ville fråga, då hon inte ville att jag skulle åka. Hon ville ju inte vara ensam, och så får jag höra att hon kommer att vara ensam på juldagen. Jaha. Hon får betalt för att få sällskap känns det som.
Jag reser mig från bordet och ställer undan tallriken. Hon kommer efter och kindpussas. Sedan vill hon att jag ska pussa tillbaka. Jag går in i mitt rum, och kvällen fortsätter. Jag menar inte att jag har problem att bo med henne, men det är ju en speciell människa, eller hur?
Jag spenderar en eller några timmar i sängen på mitt rum, med datorn i knäet. Det finns inte mycket jag inte har sett på play-kanalerna känns det som. Då och då börjar hon prata högt och vill kommentera någonting: "Visst var det kallt idag?". Ibland kommer hon in och kindpussas, kittlar mig på fötterna eller daskar till mig på rumpan. Varje gång jag går ut ur rummet får jag höra ett "Que guapa!" och en ny innehållsfattig monolog.
Vid nio är det middag i soffan. Hon envisas med att jag ska ha en handduk i knäet varje gång jag äter så att jag inte spiller. Får se den "nya" matträtten. Det är vitlökssoppa igen, men med lite tonfisk på toppen den här gången. Vitlöksoppa består av olivolja, vatten och vitlök med potatisbitar i. Jag trycker i mig maten och får för tusende gången höra ett "Var det gott?". "Jo visst", säger jag. Sedan berättar hon om hur det är i Spanien. Under middagen hinner hon snyta sig flertalet gånger i en pappersservett som hon tar ur och in i bröstfickan, där hon sitter i fåtöljen. Om något oförutsett händer så tror hon inte att jag vet hur man gör, typ att man inte ska gå på golvet om det är glas på det. Jag kan inte direkt säga att någonting inte är gott, för då envisas hon med att jag måste äta någonting annat och ojar sig i evigheter. Jag säger helt enkelt att det är gott åt allt som slinker ner, och det gör väl allt egentligen. Bryr mig inte riktigt om hur maten smakar. När jag är klar undrar hon om jag vill ha ost, eller skinka, eller kanske lite bröd? Jag har redan ätit av osten, jag är klar. Hon undrar när jag åker hem. Jag sägen den 23:e december och hon berättar att hon inte ville fråga, då hon inte ville att jag skulle åka. Hon ville ju inte vara ensam, och så får jag höra att hon kommer att vara ensam på juldagen. Jaha. Hon får betalt för att få sällskap känns det som.
Jag reser mig från bordet och ställer undan tallriken. Hon kommer efter och kindpussas. Sedan vill hon att jag ska pussa tillbaka. Jag går in i mitt rum, och kvällen fortsätter. Jag menar inte att jag har problem att bo med henne, men det är ju en speciell människa, eller hur?
Kommentarer
Trackback