Vale, vale

Just nu vill jag bara ha jullov, ju närmare julen jag kommer desto mindre hittar jag på. Sverigesemester! Jag gillar egentligen inte att vara där vid den här tiden på året, mörkret gör mig deprimerad, det är bara att lunka på med den lilla reservenergin som bränsle. Det kan inte spela någon stor roll när jag har 2,5 veckor där, med jul, nyår, Tandådalen och ett älskat Stockholm! De delar jag tycker om bäst. Stockholm är staden jag alltid kommer känna mig hemma i, när jag ser vyn över Mälaren och Stadshuset med egna ögon fylls jag av ett lugn. En svensk sommar i en båt med vinden i håret är en fin fantasi. Jag är för svensk för att inte gilla Sverige. Att det landet dessutom innehåller ett gäng människor jag aldrig kommer att sluta tycka om är inte fel. Jag är en sådan människa som gärna är svensk och bor i Sverige, men som behöver kontakt med resten av världen också. Tänk om man skulle få chansen att jobba internationellt med bas i Sverige, snacka om perfekt!

Det kan inte vara varmare än 15 grader här inne just nu. Jag blir en riktig soffpotatis, eller snarare sängpotatis, och kryper ner under täcket så fort jag får tillfälle. Om mindre än fyra veckor kommer jag ju hem, och om jag skulle ha varit en av majoriteten som inte återvänder hit skulle jag kanske inte ge mig själv en minut ledigt. Nu råkar ju fallet vara så att jag har sex månader kvar att bo här, och på våren får jag säkert fyra månader med hyfsad värme.

Jag kanske stänger in mig lite, men jag skyller på att jag har en halvt motsägelsefull personlighet; social men blyg, framåt men instängd, syns men är osynlig, full med självsäkerhet, självkänsla och självförtroende men också osäker och rädd. Så kan jag nog hålla på ett tag. Det är mycket som tar energi, det är inte mycket som kommer av sig självt. För mig gäller det att kasta sig ut, om och om igen. Det är lätt att bli ensam men det får man ta. Man kan inte lägga energi på allt. Det orkar man inte.

Jäklar vad det lät svenskt förresten! Och lite egocentriskt. Antagligen rätt ointressant att läsa.. Sorry.. Men det är inte direkt så att jag sitter och tänker på mig själv hela tiden, grejen är ju att om jag ska berätta vem jag är får jag ta och dra upp en detalj lite då och då. Ibland undrar vad människor tycker om en! Det går nog aldrig att veta.. Annars tänker jag mest på alla fenomen runt omkring. Sociala samspel till exempel, det är jätteintressant. Jag gillar att betrakta det. Får väl börja skriva krönikor i stället, det måste vara intressantare att läsa.



Ser mitt schema kanske ut så här fram till jul?