RECREACIÓN
Jag måste lägga av med att sova till tre, det blir ganska omöjligt att sova vid rätt tid på natten då kan jag lova. Det var inte lite skönt att vandra ut från skolans portar för att lyssna på musik och slippa anstränga hjärnan. Tog en runda in i simhallen för att sjunka ner i utomhusbubbelpoolen där jag kunde ligga ner och kolla upp mot den klarblå himlen. Det fick bli starten på en självbestämd relaxeftermiddag. Dator, film och klementiner, oh yes!
Mamma vidarebefordrade ett mail från Sara-Olivia idag liknande mellanstadiets vecko/månadsbrev till innehållet. Föräldrarna får tydligen sådana mail lite då och då, ibland får de feedback på oss också. Det får däremot inte vi. Det avslutas med en uppmaning till föräldrarna att maila våra flygtider hem och tillbaka till Madrid tillsammans med en påminnelse om att vi ska berätta för värdfamiljerna att vi åker hem över jul. Att de ens känner att de behöver veta vilka flyg vi åker med känns lite skrattretande. Ännu värre är ju att mamma ska berätta det över huvudet på mig och att jag inte får sådana här mail själv. Jag är ju alltid den som tar hand om det som rör mig, inte de? Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Om jag har föräldrar som behandlar mig som en vuxen människa kanske skolan borde göra likadant? Eller? Sedan har väl jag ansvar över mitt boende, vem skulle dra iväg utomlands utan att säga till undrar jag?
Mamma tyckte att det kändes fel att skicka ett sådant mail till Sara-Olivia, och jag kan inte annat än hålla med. Det tragiska är att det är skolan i ett nötskal. Jag får tydligen inte, även om jag har gjort det ett bra tag, ta hand om mig själv. Storebror ska se mig. Och kritisera? Det är ju inte på tal. Den som kritiserar är en arrogant idiot, hellre falska leenden. Låtsas att lektionerna är bra. Jag fick ett skratt i alla fall, det går inte annat än att skratta.
Mamma vidarebefordrade ett mail från Sara-Olivia idag liknande mellanstadiets vecko/månadsbrev till innehållet. Föräldrarna får tydligen sådana mail lite då och då, ibland får de feedback på oss också. Det får däremot inte vi. Det avslutas med en uppmaning till föräldrarna att maila våra flygtider hem och tillbaka till Madrid tillsammans med en påminnelse om att vi ska berätta för värdfamiljerna att vi åker hem över jul. Att de ens känner att de behöver veta vilka flyg vi åker med känns lite skrattretande. Ännu värre är ju att mamma ska berätta det över huvudet på mig och att jag inte får sådana här mail själv. Jag är ju alltid den som tar hand om det som rör mig, inte de? Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Om jag har föräldrar som behandlar mig som en vuxen människa kanske skolan borde göra likadant? Eller? Sedan har väl jag ansvar över mitt boende, vem skulle dra iväg utomlands utan att säga till undrar jag?
Mamma tyckte att det kändes fel att skicka ett sådant mail till Sara-Olivia, och jag kan inte annat än hålla med. Det tragiska är att det är skolan i ett nötskal. Jag får tydligen inte, även om jag har gjort det ett bra tag, ta hand om mig själv. Storebror ska se mig. Och kritisera? Det är ju inte på tal. Den som kritiserar är en arrogant idiot, hellre falska leenden. Låtsas att lektionerna är bra. Jag fick ett skratt i alla fall, det går inte annat än att skratta.
Kommentarer
Trackback
