FELIZIDAD
Idag var dagen när jag tog mig genom både ett matteprov och ett muntligt spanskaprov, dagen jag fick tillbaka ett kemiprov och dagen vi svor oss hesa över colegio escandinavos och vissa lärares sätt att fungera.
Dagen jag åkte till IKEA för att plugga med Ellinor och Malou för att märka att jag inte hade med mig en enda bok, men hade riktigt trevligt ändå. Gången jag i stället käkade våffla med jordgubbsylt och grädde för 1,50 € följt av laxrulle för 1 €. Gudomliga är laxrullarna, bara tunnbröd, lax och sallad. Fräshare än något jag kan komma på att jag har ätit den senaste tiden.
Dagen jag kommer hem för att käka übertidigt, vilket med mina mått är kl 8, för att hinna gå iväg mot bussen till flygplatsen i mina perfekta fleecefodrade strumpbyxor som jag hittade i en konstig kinesaffär, för att hämta en viss persons mamma. Någonting jag kommer att göra sjungandes högt på svenska utan att bry mig om ifall någon hör.
Dagen jag inser att jag hittat in i ett väldigt harmoniskt jag. När jag kom hit trodde jag att den första månaden skulle vara fantastisk, då allt är nytt, charmigt och coolt. Jag trodde att andra månaden skulle bli svårare, när skillnaderna blir irriternade när man inte passar in än, när man undrar vad man gör här. Jag trodde att tiden efter det skulle bli normal, följa livets mönster, när språket och vanorna finns där, när man inser att det går att behålla sin identitet och passa in på stället ändå. Hittils tror jag att jag har haft ganska rätt.
Dagen jag åkte till IKEA för att plugga med Ellinor och Malou för att märka att jag inte hade med mig en enda bok, men hade riktigt trevligt ändå. Gången jag i stället käkade våffla med jordgubbsylt och grädde för 1,50 € följt av laxrulle för 1 €. Gudomliga är laxrullarna, bara tunnbröd, lax och sallad. Fräshare än något jag kan komma på att jag har ätit den senaste tiden.
Dagen jag kommer hem för att käka übertidigt, vilket med mina mått är kl 8, för att hinna gå iväg mot bussen till flygplatsen i mina perfekta fleecefodrade strumpbyxor som jag hittade i en konstig kinesaffär, för att hämta en viss persons mamma. Någonting jag kommer att göra sjungandes högt på svenska utan att bry mig om ifall någon hör.
Dagen jag inser att jag hittat in i ett väldigt harmoniskt jag. När jag kom hit trodde jag att den första månaden skulle vara fantastisk, då allt är nytt, charmigt och coolt. Jag trodde att andra månaden skulle bli svårare, när skillnaderna blir irriternade när man inte passar in än, när man undrar vad man gör här. Jag trodde att tiden efter det skulle bli normal, följa livets mönster, när språket och vanorna finns där, när man inser att det går att behålla sin identitet och passa in på stället ändå. Hittils tror jag att jag har haft ganska rätt.
Kommentarer
Trackback
