Drar handen över strängarna



Det här fina instrumentet fick ett nytt hem igår. Jag skiter i att jag aldrig är ensam och att halva huset hör när jag spelar pga bristen på isolering, det är skönt att dra handen över strängarna. Lite meditation och stor enkelhet. Tack mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0