Dekadent


Tiokilosväskan har slängts ihop. Hälften av utrymmet tas upp av julklappar. Vi får se om jag har tillräckligt med kläder med mig för att klara mig i det trettio grader kallare vädret. Ganska omöjligt, även om jag skulle ha haft en båtlast med packning. Ryanair är roliga, de tycker att det är viktigt att poäntera att förutom de vanliga sjuka restriktionerna är det förbjudet att ta med smällkarameller eller inslagna julklappar. Vi får se hur jag klarar mig.

Olivia har gått. Maten har ätits upp. Och bäst av allt - jag har lyckast vakna! Drack upp den sista glöggen också. Ingen vill ha den där sista koppen efter jul. Det går inte att inte älska den dekadenta känslan av att ha ett glas i handen samtidigt som man i rytm till musiken rör sig stötigt framåt, dansar, men ändå inte. Ensam i huset. Galet. Samma känsla som när jag går på gatan med musik i öronen, sjungandes och dansandes. Ingen kollar mer än vanligt faktiskt. Jag har kanske blivit lite galen.

Är det nu man ska hålla på och säga att man förändrats? Det är fint hur alla alltid utvecklas til oigenkännlighet samtidigt som de hela livet är precis likadana. Så är det för mig i alla fall, alla blir ju äldre, och med det kommer styrka och erfarenheter, men annars skulle jag inte säga att någon förändras särkilt mycket under tidens gång. För att klargöra det.

Så nu drar jag på semester. Härligt. Hoppas att flyget går. Och att det är lugnt att jag har slagit in mina julklappar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0