Vale, vale

Jag gillar söndagar. Man har hunnit med tvätt, städning, matlådor, desperat vila och allt det där, och kan bara ta det lugnt och göra lite det som faller en in. När jag vaknade i morse kunde jag ta tre timmar på mig att käka youghurt, dricka te, duscha och ligga i sängen och bläddra i en tidning, innan det blev en lätt lunch och dags att gå ut ur huset.

Jag har lämnat något CV här och där utan större förhoppningar. Har väl mest tänkt att det skulle vara skönt att sippa tänka för mycket på om jag har råd och så, och jag vet ju att jag kommer att bli tvungen att hitta ett jobb förr eller senare, så det skadar ju inte att kolla lite innan det blir akut. Hur som helst klev jag in på ett litet café här i petit Italie där jag bor som hade en "serveuse demande"-skylt i fönstret. Det blev i slutändan en ganska speciell upplevelse. Jag trodde att jag skulle vara inne i runt fem minuter, men det slutade med att jag gick efter en timme. Den gamle Italienske mannen till ägare bjöd mig på en café au lait och en muffin, berättade om sin vision, berättade om att han tyckte att unga frankofona montrealers var för energiska och frågade om lite allt möjligt. Faktumet att varken han eller jag pratade så bra franska gjorde ju inte att det gick snabbare - han verkar mest använda sig av italienska. Har nog knappt någonsin varit på en så lugn plats. Det var ganska härligt, en lugn oas på en hetsig gata. Vi får väl se om han kommer ihåg att ringa tillbaka. Om han gör det har jag ett jobb, om inte fick jag i alla fall en gratis fika.

 

Jag fortsatte på bixi mot Mile end, köpte ett par coola handskar på en garage sale (de är överallt, älskar det) och vandrade upp mot "berget" (alltså själva berget Mont Royal) för att möta upp Allison och kolla in lite tam tam, den hippieetninska dansen till trummor som hörs hela söndagarna, som uppstår helt spontant varje vecka tills det blir för kallt. Det tog ett tag innan hon kom, hon hade gått vilse mellan alla stigar, men i slutändan satt jag i en ring på gräset med henne och ett gäng spridda själar som bundits ihop på ett eller annat sätt. Spelade ukulele och åt chips med tam tam i bakgrunden medan det blev allt kallare. De bestämde sig att göra varm choklad. Jag hängde med till dörren, men gick aldrig in för chokladen. Jag var inbjuden till Vanessa och Joel igen mot en flaska vin, då Vanessa bestämt sig för att lära sig laga julskinka inför jul. Gott och trevligt som vanligt, vi får se om jag tar och lär dem baka bullar senare i veckan.

 

Ber om ursäkt för att min svenska blir sämre. Det märks kanske inte än, mn jag har lite svårt att hitta ord och uttryck och så. I och med att jag kan prata engelska har jag väldigt lätt att ställa om till det när jag får möjlighet har jag märkt. Gänget på berget var förvånade att jag var svensk, tyckte att jag hade "no accent at all", så även om jag läser en hel del på svenska så går jag mer mellan engelska och franska. Märker redan att jag har svårt att hitta uttryck ibland. Jag kommer att uttrycka mig mer och mer osammanhängande misstänker jag. Jo jag vet, det är inte så sunt, men det kommer ju tillbaka sen. Nu måste jag sova. Dags för en ny skolvecka. Även om jag skulle gärna kunnat haft helg en dag till - den söndag som jag trodde skulle bli tom när jag vaknade slutade ju ganska så bra.