Vale, vale

     

Jag bor ju alltså i little Italy/petite Italie. Med andra ord kryllar det av Italienska caféer och restauranger. Vissa är moderna, andra mindre moderna. De mindre moderna ägs av äldre italienare. De är inte så noga, det där med papper och regler. De är familjeorienterade, kontaktorienterade, i stället. Italienska gubbar i ett nötskal. Igår jobbade jag på caféet på den första bilden (de är hämtade från google streetview f.ö, inte helt perfekta och kul alltså, men de ger ju en bild av hur det ser ut), stället där jag fick en muffin och café au lait i söndags. Det var en speciell upplevelse. Kundkretsen består av ett gäng italienska stammisar som sitter framför enarmade banditer timme efter timme, och så fort det kommer in en yngre, mer energisk kund, påtalar ägaren att han ogillar den sortens personer - det stör rytmen. De gömmer pengar lite överallt - de har inget kassaskåp - och allt ska vara precis på det långsamt lunkande sätt som ägaren gillar. Förutom ägaren jobbar en annan italiensk gubbe och en medelålders man från Laos där. De vandrar runt, läser tidningen, betalar ut vinster från den enarmade banditen, gör någon kaffe ibland... Jag skulle få jobba där, men alltså... Det känns varken som om han bryr sig om ett riktigt schema eller en avtalad lön. Igår fick jag dricksen i och för sig, så jag var inte där gratis, men hela grejen blev mer och mer skum på något sätt. Jag funderade på att jobba lite grann där ändå, få ihop lite extra pengar medan jag fortfarande pluggar och hitta någonting annat sen, men idag ringde en annan italiensk gubbe mig, och bad mig komma till caféet på bild nummer två. Speciellt ställe det med, det ser likadant ut som på 60-talet, väldigt italienskt, men det kändes betydligt bättre. Inte som en plats för skumma affärer. Jag får 75 dollar per kväll svart, om jag får mer dricks än 25 dollar får jag även det. Jag jobbar två-tre kvällar i veckan de närmaste veckorna och kan få fler dagar i veckan efter det om jag vill. Det kanske blir lite långtråkigt - det är inte det fullaste stället på gatan direkt, men det har sin charm. God italiensk espresso, biljardbord, fotboll på tv:n och stolar i rött, grönt och vitt. Hans dotter jobbar tydligen där också, och Gina som ska visa mig hur allt går till var en varm och trevlig kvinna med distans. Så det är nog en rätt bra deal ändå. Så då var man servitris alltså.