Vale, vale

Det har varit lite av en seg vecka måste jag erkänna. Blev lite knäckt av det där med jobbet osv. Jag vet att det låter fånigt att jag påverkades så mycket, med det var ju en känsla jag haft tidigare som kom tillbaka. Samtidigt blev jag mer och mer trött på franskaplugget - läraren som bara rättar, inte låter oss försöka prata ordentligt, bara låter oss konstruera menigar efter mallen. Ibland känns det som att hon ser ner på oss. Människor som är över 20 år men som beter sig som högstadieelever och vägrar att hjälpa till att göra gruppresentationen. Man blir ju trött.

 

Igår började jag känna migränsymptom, och tänkte att det var som i början, när jag bara behövde klara kvällen och alltid vaknade upp utan huvudvärk. Men kl 5 i morse väckte migränen mig. Bra start på dagen, eller hur? Som tur var hade jag en Zomig Nasal, och när jag skulle till skolan var jag lite halvdrogat trött, men smärtan var borta. Vi får hålla tumarna för att jag inte hinner få det igen bara - jag hade bara en dos. Poängen är i alla fall att det började vända igen.

 

I skolan började det kännas bättre igen. Jag sket i människorna jag tröttnat på, och blev i stället inbjuden till att vara med och ta en tjejkväll i veckan för att testa olika restauranger med tre unga tjejer; en korean, en japan och en kines av vilka de två första är uppväxta i Kanada, och en medelålders skön amerikan. Jag kör mitt eget race på lektionerna till viss del, går utanför mallen lite mer, som jag brukar med språkundervisning, och läraren verkar börja acceptera det - hon märker att jag blir bättre ändå.

 

Efter lunch åkte jag bort mot Quartier Latin för att möta upp Karyn. Hon hittade mig via couchsurfing, och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk i förväg - hon är student i historia ett av hennes största intressen är vikingar. Men hon var en trevlig tjej. Jag hjälper henne att komma ihåg svenskan hon lärde sig när hon pluggade i Lund och och hon kan hjälpa mig med min franska. Grymt bra att äntligen ha en québecoise att prata ordentligt med franska med.

 

Vi gick till världens mysigaste te-kafé, med hur många fantastiska teer som helst, alla tillredda på traditionellt vis. Jag testade en Yerba Mate - mycket speciellt. De har förbud mot telefoner, datorer osv, en bra paus att lära sig spela ett strategispel i stället för att ta upp mobilen. Vi gick vidare genom China town till Vieux-Port och upp genom vieux-montréal, käkade lite poutine.. Jag äter alldeles för mycket poutine. Vid första anblick ser det hemskt ut, men det är bäst. Och det är överallt. Montréals inofficiella nationalrätt är pommes frites med en speciell poutine-ost och någon typ av brunsås. Ingen vet riktigt vad det innehåller, men alla älskar det.

 

Nu är jag hemma efter vad som gick från en kass till en riktigt bra dag. Och nu är det långhelg! Ska fira min första Thanksgiving, eller action de grâce som det heter i Québec, med Vanessa, Joel och Manon hos Joels föräldrar i Ontario. Det blir nog kul!