Att välja en riktning
Jag ansökte till Universitetet för två veckor sedan. Och det känns bra. Jag har tänkt på mitt liv i Montréal en del, hur staden matchar mig så bra - den är ju en blandning av just de kulturer som jag känner mig hemma i - men också hur det är irriterande att inte ha någon verklig kompetens, att inte ha något riktigt att komma med. Jag känner att jag vill gå framåt. Visst kan jag ta ströjobb och hanka mig fram, men varför?
Det hade jag väl redan kommit fram till när jag åkte, att jag ville bygga upp någonting, inte fortsätta att börja om hela tiden. Jag har börjat känna så, att jag inte känner något större behov att resa för resandets skull, att jag gärna reser eller flyttar, men att det måste ha en anledning, att jag ska ha någonting att komma med.
Så det känns som rätt val att bli läkare. Jag ser på ett jobb som mer än någonting för att dra in pengar, det är en chans att hjälpa till. Jag vill ha ett jobb där jag får ta ansvar, där det är variation, där mycket händer, ett jobb jag kan leva för. Det är hälsosamt att få den insikten innan man börjar plugga tror jag, att veta att man verkligen vill och inte börjar bara för att man inte kommer på något bättre, att man har testat det andra och vet vad det är man väljer bort när man börjar plugga. Jag skulle gärna komma tillbaka till Montréal, men då som läkare eller läkarpraktikant, någon som har en anledning att vara här. Jag är redo att satsa!
